Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    tisdag, oktober 03, 2006

    S måste tänka nytt om välfärden

    I de eftervalsreflexioner jag skrivit hittills har jag uppehållit mycket kring kommunikation. Men självklart innebär valresultatet också att vi inom socialdemokratin självkritiskt måste granska politiken – och då inte minst inom viktiga områden som välfärdsfrågorna.

    Inspiration för ett sådant arbete skulle exempelvis kunna sökas i projektet Global Utmaning, som startats av enskilda, organisationer och företag med ett starkt samhällsengagemang och som vill öka möjligheterna och förbättra förutsättningarna för en ekonomisk, social och miljömässigt hållbar utveckling. I nätverkets styrgrupp ingår bland andra forskare, näringslivsprofiler som Peter Nygårds (Föreningssparbanken), Carl Bennet och Lars Göran Johansson (Electrolux), den tidigare socialdemokratiske partiledarkandidaten Jan Nygren (Saab), samt fackliga representanter som Marie Linder (LO) och Sture Nordh (TCO).

    Några andra representanter för gruppen, bland andra Anna Ekström (Saco), Jan Edling (Vinnova) och Sofia Nerbrand (Neo), skrev i går i Svenska Dagbladet om välfärden. Man slår fast att ”gemensamma samhällsarrangemang för att uppnå välfärd är smart”, men konstaterar samtidigt att dagens välfärdssystem ”är så svåröverskådliga och så urholkade att de levererar en allt osäkrare trygghet”.

    Artikelförfattarna skriver vidare att välfärd i dag ses som en rent offentlig verksamhet, medan de i stället vill att ”utrymmet för det civila samhället, genom företag och organisationer, att praktisera välfärd och tjäna pengar på det, ska öka för att på så sätt stärka och fördjupa välfärden”. Det kan verka okontroversiellt i vissa sammanhang, men inom socialdemokratin så är detta ännu i det närmaste hädiska tankar. Accepterandet av privat barnomsorg, privata skolor och sjukhus har tagit lång tid – och det anses fortfarande ”fult” att ha ekonomisk lönsamhet som mål för sådana verksamheter.

    I artikeln uppmärksammar man även så kallade hushållsnära tjänster, också det något som många inom socialdemokratin – inte minst Göran Persson – varit synnerligen skeptisk, för att inte säga direkt föraktfull, emot. Anna Ekström med flera skriver att ”tjänster som går ut på att göra livet lättare för varandra ses med för stor misstänksamhet”. I stället ser artikelförfattarna att det finns ”ett stort behov av vita tjänster i Sverige för att inte vissa ska arbeta ihjäl sig både på jobbet och i hemmet och för att få vardagen att gå ihop, medan en annan stor grupp människor inget hellre vill än att få ett lönearbete”.

    Artikeln är i sig bara en försmak av en mer omfattande rapport som Global Utmaning gett ut. Rapporten heter Den digitala välfärden och finns att ladda ned här. Läs den!

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .


    Kommentarer om "S måste tänka nytt om välfärden"

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 oktober, 2006 10:47) : 

    ...och apropå hushållsnära tjänster så publicerar SvD i dag en Sifo-undersökning tidningen låtit göra om svenska folkets inställning till frågan. 24 procent av de tillfrågade uppger att de skulle köpa hushållsnära tjänster som städning, om det kostade som mest 155 kronor i timmen. Av svenskarna i åldern 30 till 49 år är nästan en tredjedel beredda att köpa städhjälp. Och intresset är extra starkt hos kvinnorna i den gruppen.

     

    Anonymous Carl-Robert skrev... (03 oktober, 2006 11:36) : 

    Jag antar att det jag verkligen undrar är: Varför är du socialdemokrat?

    Men jag ska inte klaga; om s blir mer som du så är jag nöjd. Och jag tror att du har rätt i att ni måste bli det.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 oktober, 2006 13:08) : 

    Carl-Robert, den stora frågan är väl snarare varför inte alla är det? Socialdemokrater alltså. Vi är trots allt en ganska bred rörelse med - påstås det - "högt i tak". Här finns därför utrymme för både mig och Marita Ulvskog, Göran Greider och Stig-Björn Ljunggren. Gissa om vi har kul fester :-)

     

    Anonymous Calle Friden skrev... (03 oktober, 2006 15:42) : 

    Nå, ni är ju på god väg att forma ett parti som kommer att skynda sig lämna de eftersatta grupperna på efterkälken, och istället krama den vidgade, och egoistiska, medelklassen.
    Det är inte som förvaltare för en allt mer självgod medelklass som socialdemokratin har sin framtid. Världen ser fortfarande för jävlig ut, och att vara nöjd med ökad privat välgörenhet och pigor känns som en rent hopplös framtid.
    Måhända att en labourisering kan vara partiets framtid, men det är socialdemokratins undergång.

     

    Anonymous Johan Eriksson skrev... (03 oktober, 2006 16:21) : 

    Jag hoppas att den inomsocialdemokratiska debatten kommer att bli livkraftig och innehålla mycket av sådant här. Ni har ett bra tillfälle att bli av med gamla låsningar, och det är förstås viktigt att ni tar det.

    Det är nyttigt och nödvändigt med en livkraftig och konstruktiv opposition.

     

    Anonymous tim skrev... (03 oktober, 2006 17:47) : 

    Morian socialdemokrat? Ja, ungefär lika mycket som Reinfeldt är miljöpartist. Men visst - i begreppets utvidgade marknadsvurmande betydelse.

    Socialdemokratin skulle behöva några socialister som motvikt.

     

    Anonymous Calle Friden skrev... (03 oktober, 2006 19:02) : 

    Efter att ha fått arga mejl under dagen - ta det lugnt, Morian kan säkert klara sig själv. Och jag vidhåller att partiets överlevnad knappast ligger i att konkurrera om den självbelåtna medelklass som alla andra försöker locka till sig.
    Vårt folk - och det är tammesjutton vårt folk - finns bland de dryga tjugo procent som inte alls röstade. Och de kan vi knappast locka till oss genom städhjälp eller sämre skyddsnät.
    Nu vet jag att det bland de uppräknade skribenterna (av vilka jag är tveksam om någon gjort ett handtag i den konkurensutsatta världen i modern tid) finns åsikten att en medelklass som mår bra kommer att spilla över til de som har det sämre.
    Nå, tycker vi att det har fungerat? Tycker vi att den tankegången har fungerat någonstans där den prövats?
    Är lösningen att skapa en städmarknad för polskor, baltiskor och ryskor (som i Finland). För vem är det som är utarbetad - hon som har det högavlönade arbetet, eller hon som städar för en skitlön hemma hos den högavlönade?
    Vem av dem ska prioriteras? Jag tycker att svaret på den frågan rätt väl talar om vilken människosyn man har.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 oktober, 2006 20:52) : 

    Tim, jo - jag är socialdemokrat. Det kan man i Sverige vara på ungefär tre olika sätt, utan att nödvändigtvis kombinera alla eller ens fler än ett av sätten: 1) man kan ha i stort sett samma värderingar och åsikter som det socialdemokratiska partiet, 2) man kan välja att rösta på det partiet när det är val, och 3) man kan slutligen välja att vara medlem i sagda parti. Själv är jag socialdemokrat på alla tre dessa sätt. Om du inte är det på något av dem så har du ingen som helst möjlighet att bedöma huruvida jag är sosse eller ej. Och socialister har vi för övrigt gott om i partiet - något du hade vetat om du själv varit medlem.

    Calle, jag tror att du har grundligt fel. Som bland andra s-bloggaren och krönikören Joel Malmqvist påpekat så insåg socialdemokraterna tidigt att arbetarna inte var en tillräckligt stor grupp för att garantera regeringsmakten - i synnerhet när den socialdemokratiska politiken bidrog till att rejält höja levnadsstandarden för människor och möjliggöra "klassresor". I valet mellan att bli ett intresseparti för arbetarklassen och ett statsbärande parti för hela folket valde socialdemokratin det senare. Och i valet senast var det främst medelklassen som svek socialdemokratin, bl a på grund av att medelklassen inte tycker att socialdemokratin levererar den välfärd man vill se. Och jag tror att få människor i den grupp du refererar till som "vårt folk" och som inte röstade, tror att en borgerlig regering skulle göra tillvaron drägligare för dem. Socialdemokratisk politik är generell, men den är det därför att vi av erfarenhet vet att det är det som gynnar de sämst ställda bäst - inte klasspolitik eller gamla dogmer.

     

    Anonymous Attila skrev... (03 oktober, 2006 21:43) : 

    Med dessa åsikter skulle du lika gärna kunna rösta på folkpartiet. men jag antar att partifärgen sitter i hjärtat, och inte någon annanstans?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 oktober, 2006 21:45) : 

    Nu börjar jag bli trött på det här larvet; Attila - exakt vilka åsikter är du memar att jag har som gör att jag "lika gärna kunna rösta på folkpartiet"?

     

    Blogger rommedahl skrev... (03 oktober, 2006 22:34) : 

    Som du nämner Morian så har socialdemokratin breddat sig för att föra in nya grupper i kattegorin potenitella väljare. Men hur mycket kan man bredda sig?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 oktober, 2006 22:52) : 

    Rommedahl, målet är en politik för alla. Det torde väl vara brett så det förslår?

     

    Blogger rommedahl skrev... (04 oktober, 2006 00:51) : 

    Men en politik för alla kan bli en politik där ingen blir nöjd. Å andra sidan så anser sig nog de flesta partier ha en polik för alla.

    Men det jag mer syftade på är att om man skall försöka hålla en väldigt stor bredd så kan det bli väldigt trögt och okonkret. Nu skådar jag iofs ifrån andra sidan blockgränsen men ändå, jag tyckte S var väldigt vaga i det här valet.

     

    Anonymous Erik Laakso skrev... (04 oktober, 2006 01:12) : 

    Manuell trackback

     

    Blogger Daniel skrev... (04 oktober, 2006 01:24) : 

    Formeln för att vinna tillbaks sosseväljarna som gick till moderaterna är alltså att bli moderaterna?

    Jag har ju inga belägg för det här, men känns det inte lite som att (s) förlorade valet för att de, som man brukar säga, "gått åt höger"?

    Jo, så känns det. Och om det känns rätt är det rätt.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (04 oktober, 2006 07:55) : 

    Daniel, jag konstaterar att du på din egen blogg skriver att du "med allt mer kortare intervaller" blir rädd för dig själv och vad du ibland hasplar ur dig i "politiska" diskussioner. Du kanske ska begrunda det lite grann.

     

    Blogger Daniel skrev... (04 oktober, 2006 08:54) : 

    Tack, jag läser min blogg. Med stor behållning, dessutom. Det av dig citerade har jag begrundat - kanske så pass mycket att det är fabulerat - innan jag publicerade det.

    Du har fortfarande inte varit lika duktig som jag och svarat på min fråga. Du kanske ska begrunda det.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (04 oktober, 2006 10:50) : 

    Daniel, som torde framgå av de svar jag givit ovan så är jag förbannat trött på enfaldiga kommentarer där jag och socialdemokratin anklagas för att vara borgerliga. Kom igen; var konkret - vad exakt är det i den socialdemokratiska politiken och mina tankar i eftervalsdebatten som låter moderat?

     

    Anonymous Ingemar E L Göransson skrev... (04 oktober, 2006 11:38) : 

    Som socialdemokrat själv känner jag ett krypande obehag när diskussion om vart vårt parti skall gå ges en inriktning mot anpassning till den välmående medelklassen. Det förs en deabtt om hushållsnära tjänster, utförsäljning av akutsjukhus osv somm utgår ifrån just denna medelklass intressen och syn på sig själv.
    Utförsäljning av privatsjukhusen skulle öppna för en privatisering av sjukförsäkringsystemet modell uSA. Till medelsklassens fromma ja, men inte sett ur att tillfredställa de sjukvårdsbehov som finns hos hela befolkningen. Vem vill försäkra en utsliten lågavlönad städerska eller undersköterska?
    Hushållsnära tjänster som egentligen är synonumt med gamla tiders tjänstejon som skall serva den välmående medelsklassen är inget annat en ett permanentande av klassklyftor som redan finns och som har ökat till en följd av 90-talskrisen och en i många stycken alltför av nyliberalerna påverkad politik.
    Ska socialdemokratin ge upp sina jämlikhets och jämställdhetsideal och bli ytterligare ett parti för av medelklassen medan de som mest behöver en socialdemokratisk politik lämnas till marknadens vilja och förmåga.
    Det var den politiken som gjorde att vi förlorade valet. Våra sympatisörer, väljare och självklara socialdemokrater i arbetarklassen.
    Vi behöver en mer socialdemokratisk socialdemokrati inte en mer liberal!

     

    Anonymous Kjell S. skrev... (04 oktober, 2006 13:58) : 

    Ingemar, det var inte till vänster som S tappade flest röster. Moderaterna vann stort på att flytta sig in mot mitten, vilket tvingade S att flytta sig mer till vänster för att kunna fortsätta skrämmas med "högerspöket". Hade du haft rätt i att S behöver gå _ännu_ mer åt vänster borde det ju betyda att Vänsterpartiet varit valets vinnare - vilket verkligen inte var fallet.

     

    Blogger pelpet skrev... (04 oktober, 2006 14:10) : 

    Ingemar E L Göransson, hur stort är ditt obehag mot dagens situation?

    Ca 10% - 15% procent av arbetskraften är arbetslös och i hög grad tvingad att leva på bidrag.

    Endast den som är akut sjuk får snabb vård, såvida man inte har företagshälsovård eller råd att betala för vården själv.

    Lönegapet beror främst på att kvinnolönerna i offentlig sektor är så låga. Dessutom trivs offentliganställda sämre än privatanställda.

    Oavsett vilka obehagskänslor som du får inför privatiseringar så har vi redan det mesta som socialdemokrater avskyr, ifråga om gräddfiler i vården, arbetslöshet och ojämlikhet.

    Om man då kan göra gräddfilerna bredare - ge fler tillgång till snabb sjukvård i privat regi. Eller om en del offentliganställda tycker att det är bättre att göra sitt jobb i privat regi? Vad är problemet?

    Det är oerhört lätt att klaga om man struntar i hur verkligheten ser ut.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (04 oktober, 2006 14:47) : 

    Ingemar, som torde ha framgått av mycket annat jag skrivit så är självklart inte mitt svar på valnederlaget att socialdemokratin ska gå åt höger. Däremot tycker jag att det är viktigt att vi socialdemokrater tar de signaler som väljarna skickat på allvar. Om det är så att väljarna anser att borgerligheten, snarare än vänstern, har svaren och lösningarna på framtidens utmaningar – då måste vi ju självkritiskt granska den politik vi bedrivit och vara beredda att göra stora omprövningar, om vi nu har ambitionen att regera igen. Och detta omprövningsarbete bör ske i dialog med väljarna, både våra trogna och dem vi förlorat – men också dem som aldrig tidigare tänkt sig att rösta på oss.

    Skälet till att vi överhuvudtaget har en växande, välmående medelklass i Sverige är ju att socialdemokratisk politik bidragit till att höja levnadsstandarden för de allra flesta och folk kunnat göra ”klassresor”. Därmed har det demografiska underlag som socialdemokratin traditionellt stött sig på minskat. Jag tycker inte att det är vettig att enbart bedriva en politik för de sämst ställda i samhället – det kommer aldrig att ge oss makten att verkligen kunna förverkliga en sådan politik. I stället bör socialdemokratisk politik vara generell, utan att vi för den skull glömmer våra rötter och värderingar.

    Jag har upprepade gånger försökt förklara att en annan beskattning av så kallade hushållsnära tjänster inte i första hand motiveras av över- och medelklassens efterfrågan av sådana tjänster, utan att det är ett sätt att göra svarta jobb vita och ge en utsatt grupp på arbetsmarknaden mer drägliga villkor, trygghet och pension. Detta ligger helt i linje med mina socialdemokratiska värderingar, och handlar definitivt inte om att ge upp några jämlikhets- eller jämställdhetsideal.

     

    Anonymous Ingemar E L Göransson skrev... (04 oktober, 2006 15:43) : 

    Problemet är som jag ser att ett/vi förlorade förtroende hos våra kärnväljare, dvs LO-medlemmarna som sjönk i sin röstandel från 59 % till 54%. Dessa gick till höger till större delen. (M) bland LO-medlemmar ökade från 4% till 11%. två/vi förlorade de som känner sig svikna av den politik som drivits av Perssons administration som har skapat stark ekonomi men till priset av en fortsatt arbetslöshet. Må vara att inflationen är i stort obefintlig men arbetslösheten är ur socialdemokratisk måttstock skyhög. När arbetslösheten 1974 ökade från 3000 personer till 12000 så fick AMS 110 nya miljoner för att bekämpa arbetslösheteen - det ger lite grann ett mått på värdeförskjutningen som skett inom mitt parti.
    Jag vidhåller att framtidens arbetsmarknad kan knappast ligga på att städa hemma hos medelklassen utan i vanliga jobb. Dvs. industrin, service sektorn sjukvård, omsorg osv utbildning. vad som saknas är insikten om att det behövs även i framtiden arbetare vilken ibland ha saknats som perspektiv. Det är brist idag inom de flesta hantverksyrken som snickare, rörmokare, svetsare, undersköterskor osv.
    Vi socialdemokraterna måste nu ta diskusionen om jobben i framtiden och inte bara säga att de kommer och atta hälften av alla ungdomar ska vara akademiker. Det är dags för socialdemokartin att bli de svgas talesman, arbetarklassens förkämpe och inte enbart snegla på den välmående medelklassen för då kommer vi aldrig att återvinna de som vi förlorade både missnöjesröstarna åt höger och den medelklassliknade bäst ställda delen av arbetarklassen. För vem behöver ett medelklassparti märkt (s) när det finns de nya moderaterna och vem behöver ett medelklassparti märkt (s) som har överger de som mest behöver en jämlikhetspolitik och jämställdhetspolitik. Ska den gruppen nästa gång av ren protest och av rent missnöje rösta in Sverigedemokraterna i riksdagen?
    Vi har inte bara att välja ny partiordförande men vi har framför allt framför oss att återskapa en långsiktig levande socialdemokratisk politik som inte lämnar varken de mest utsatta utanför eller lämnar fältet fritt för en borgerlig medelklasspolitik.
    Det är en utmaning som heter duga - att vi inte hade det svaret vittnar valresultatet om!

     

    Blogger Kristoffer Burstedt skrev... (05 oktober, 2006 14:41) : 

    Hm, "en politik för alla" brukar bli "en politik för medelklassen". Och det brukar funka för att bli vald - alla utom medelklassen slutar helt enkelt rösta.

    Nä, jag är tokskeptisk till drömmen om ett parti för alla - bättre med många olika partier, som tilltalar olika grupper. Sedan förhandlar dessa partier fram något som är acceptabelt för de flesta,

     

    kommentera