En politik för jobb, tillväxt och välfärd

Vid sidan av partiledarfrågan pågår också på sina håll inom socialdemokratin en diskussion om politiken, och om det finns skäl att ompröva vissa av våra tidigare ställningstaganden. En del av denna diskussion pågår offentligt, i form av debattinlägg i dagspressen. Ett exempel på detta är den debattartikel som Jan Nygren (en gång tilltänkt ny socialdemokratisk partiledare, numera vice vd på Saab) häromdagen skrev i Svenska Dagbladet. I artikeln konstaterar Nygren bland annat att socialdemokratin ”per definition står, eller åtminstone vill stå, på de svagas sida är en viktig och grundläggande princip”. Men det, påpekar han, har inte hindrat samma parti att bejaka marknadsekonomin och därmed också stötta tillväxtskapande krafter. Jan Nygren förespråkar att socialdemokratin borde ta efter den danska så kallade flexicuritymodellen för att öka rörligheten på arbetsmarknaden – samtidigt som tryggheten ökar för dem som riskerar bli utan jobb. Tanken med den danska modellen är att löntagarna har en stabil trygghet vid omställningar, stöd och utbildning för att snabbt kunna få nya och bättre jobb än de som försvann. I gengäld får företagen och samhället tillväxtinriktade fackliga organisationer, som bejakar rörlighet och inte klamrar sig fast vid det gamla. Observera att detta är något helt annat än det den borgerliga regeringen i Sverige genomför, där förändringarna av a-kassan snarare förefaller vara ett ideologiskt motiverat försök att undergräva fackföreningsrörelsen. Också s-bloggaren Erik Laakso har förespråkat en svensk flexicuritymodell med hög a-kassa och höjda tak, förkortad karenstid och anställningsskyddet i avtalen istället för i lagen. Erik tror rent av att en sådan svensk flexicuritymodell ”hade kunnat avgjort valet till socialdemokratisk fördel, istället blev det ett fokus endast på nivån på ersättningen”. Också Joel Malmqvist har varit inne på detta. Jag tror att det kan ligga mycket i det Jan Nygren, Erik Laakso och Joel Malmqvist skriver. Jag är själv övertygad om att socialdemokratin förlorade valet för att vi inte kunde övertyga väljarna att vi – sant eller falskt – hade en politik för jobb och tillväxt. Vi kan inte 2010 än en gång gå till val på gamla meriter eller att skylla alla brister i samhället på tidigare borgerliga regeringar. Vi måste komma med något nytt – utan att för den skull göra avkall på våra värderingar. Arbete och välfärd är socialdemokratin viktigaste honörsord, och vi vet att hög sysselsättning är nödvändigt för att trygga skatteintäkter till välfärden. Med dessa insikter som grund måste det vara vår skyldighet att våga ompröva tidigare lösningar och tänka nytt. Därför bör svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse ta sig en allvarlig fundera på om inte en variant av flexicurity vore värt att pröva i Sverige. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, flexicurity.