Partiledarfrågan, än en gång

[UPPDATERAD] Jag kommer nog att fortsätta att tjata om partiledarfrågan inom socialdemokratin ett tag, och blir det allt för tradigt så säg ifrån... TV4 gjorde sig i går skyldiga till ett journalistiskt lågvattenmärke när de påannonserade en ”nyhet” om att det var ”jämnt lopp mellan Carin Jämtin och Margot Wallström” om att bli ny socialdemokratisk partiordförande. Det visade sig att TV4 gjort en rundringning bland socialdemokratiska ledarskribenter. 13 stycken. Det var hela underlaget. Förutom att det var ett alldeles uppenbart för litet underlag för att kunna dra några statistiskt säkerställda slutsatser överhuvudtaget, så är det naturligtvis inte några tidningars ledarredaktioner som avgör valet av partiordförande. Otroligt fånigt! Enligt Svenska Dagbladet så förordar tre socialdemokratiska sidoorganisationer – Socialdemokratiska studentförbundet, S-kvinnor och Broderskap – Margot Wallström. Det kan förefalla betydelsefullt, men samtidigt listar SvD synnerligen osannolika Thomas Bodström och Wanja Lundby-Wedin som ”heta kandidater” – vilket åtminstone i mina ögon sänker tidningens trovärdighet som pejlare av stämningsläget inom s. Tidigare har det från olika håll framförts önskemål om en fri medlemsomröstning inom partiet om ordförandefrågan. Jag är själv ingen större vän av folkomröstningar, utan föredrar representativ demokrati – såväl när det gäller politiska beslut som rör hela folket, som internt inom det parti jag är medlem i. Däremot ser jag gärna att nomineringsprocessen sker så öppet som möjligt, och att – för att ta ett exempel från där jag själv är aktiv – det är Stockholms arbetarekommuns högsta beslutande organ, representantskapet, snarare än dess styrelse som avgör vem vi nominerar till ny partiledare. Det finns, som jag nämnt tidigare, tecken på att de som nu mobiliserar kring Carin Jämtin tillhör socialdemokratins vänsterflygel och att vi Margot Wallströmanhängare snarare är mer mittenorienterade. Per Gudmundson skrev exempelvis i går på sin Val 2010-blogg att Aftonbladets förordande av Jämtin visade att de ”drar åt vänster”. Jag vill nog ändå inte av det dra några slutsatser om de presumtiva kandidaterna själva. I själva verket är det nog ganska lite som skiljer dem åt. Snarare är jag uppriktigt sagt lite förvånad över det bredvilliga stöd för Carin Jämtin som de senaste dagarna framkommit från en del av mina partikamrater. Det är inte utan att jag slås av misstanken att det för åtminstone vissa av dem mer handlar om att försöka blocka ut Wallström, och tvinga fram en kompromisslösning. Och det kan i så fall öppna för mer slätstrukna namn, som inte känns som några långsiktiga lösningar. Britt Bohlin Olsson har jag nämnt förr. Men även Mona Sahlin skulle kunna vara tänkbar, liksom Thomas Östros eller Ulrica Messing. * * * PS: Läs också gärna vad Marta Axner skriver om de två som utmålas som huvudkandidater; Margot Wallström och Carin Jämtin. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Margot Wallström.