Fackliga gräl om arbete och kapital

Det är stormigt inom fackföreningsrörelsen just nu. Dels finns det uppenbarligen lite olika syn på om det är motiverat att ens hota med politiska strejker som svar på regeringens aviserade förändringar av a-kassan. Där har åtminstone Wanja Lundby-Wedin varit tydlig med att det inte är aktuellt med några strejker. En annan källa till konflikt har varit huruvida man inom LO-förbunden ska samordna sina krav på låglönesatsningar. Hittills har framför allt IF Metall ställt sig avvaktande till andra organisationers krav. Droppen som fick bägaren att rinna över häromdagen, åtminstone för Transports ordförande Per Winberg, var när flera förbund sa att det var för tidigt att binda upp sig för sympatiåtgärder innan man vet något om situationen framåt våren. Detta gjorde Per Winberg rasande, och sa till TT att ”Metall har gett upp kampen mot kapitalet”. För att verkligen understryka sin ilska tillade han att ”Med sin filosofi tillhör IF Metall och industriförbunden inte arbetarrörelsen längre” och att de ”möglar sakta inifrån”. Också Byggnads avtalssekreterare Gunnar Ericson blev förbannad och sa till SVT:s Rapport att ”Det systemet vi har byggt upp innebär ju att vi ska ställa upp för varandra, så jag kan inte förstå att man i sista stund kommer och säger att man inte ställer upp”. Även Lotta Gröning hejar på Transport, och annat var väl inte att vänta. Per Winberg anser uppenbarligen att han i sin roll som fackföreningsledare i avtalsförhandlingar i första hand ska kämpa mot ”kapitalet”, snarare än att ansvarsfullt se till alla relevanta förutsättningar och utifrån det agera för sina medlemmars bästa. Jag tycker att det tyder på en synnerligen kontraproduktiv attityd. Samtidigt väntar jag mig inte så mycket av just Winberg, som flera gånger tidigare visat prov på dåligt omdöme. Redan innan valet och avtalsförhandlingarna ens kommit igång pekade Winberg ut Maud Olofsson som en ”arbetsmarknadspolitisk säkerhetsrisk” och lovade att ”Det blir strid nästa år om det blir en borgerlig regering”. Hela resonemanget om ”kampen mot kapitalet” bygger förstås på klassisk marxism. Karl Marx beskrev i boken Kapitalet kapitalet som en vampyrliknande företeelse; dött arbete som livnär sig på levande arbete och som lever desto intensivare ju mer levande arbete den suger ut. Och tror man på detta så är förmodligen Per Winbergs retorik helt logisk och rätt. För oss som lever i den verkliga världen så finns det goda skäl att förhålla sig en smula kritisk till sedan länge döda tyska filosofers analyser, och i stället försöka agera pragmatiskt. Det är vad IF Metall och andra fackförbund gör just nu i avtalsrörelsen. Där har Per Winberg mycket att lära. Andra skriver intressant om politik, samhälle, facket.