Kloka sossar om a-kassan

Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen mobiliserar för närvarande på flera fronter mot regeringens planerade förändringar av a-kassan. Trots att det var välkänt för alla politiskt intresserade vad de borgerliga tänkt göra, talas det nu om ”svek” och ”systemskifte utan mandat”. Självklart handlar det om taktik. Opinionsundersökningar förefaller visa att en majoritet av svenska folket är emot förändringarna av a-kassan, och att socialdemokraterna tillsammans med v och mp skulle få över 50 procent av rösterna om det vore val i dag. I det läget kan det verka självklart att socialdemokraterna och LO driver denna fråga så hårt. Tillsammans har man till exempel dragit igång kampanjen Turné för rättvisa som sägs ska ”kanalisera människors åsikter och oro ända in i riksdagens kammare”. På webben utlovas att partiet och LO på ”alla sätt vi kan kommer /.../ att protestera mot alla förslag som slår mot dem som redan ligger och mot häxjakten på de som inte har ett arbete”. Den 14 december arrangerar LO en stor protestdag ”mot nedmonteringen av den svenska a-kassan” i Stockholm, Göteborg, Malmö och flera andra platser. Andra fackliga organisationer har redan genomfört och hotar med fler politiska strejker. Jag har tidigare bloggat om vad jag tycker om de senkomna protesterna mot något som varit känt en lång tid. Frågan är om man inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen också är beredda att faktiskt diskutera själva a-kassan, eller om man nöjer sig med att organisera protestdemonstrationer? I en krönika i Stockholms-Tidningen (även publicerad på aip.nu) skriver Aktuellt i Politikens webbredaktör Nina Blomberg att de skarpa kritikerna mot Anders Borgs förslag om böter för arbetslösa som inte söker arbete kanske låtit sig förblindas av finansministerns partitillhörighet, och väljer att bara se myntets ena sida. Hon menar att vi inte förbehållslöst bör ”kasta oss ut i ett försvar av dagens a-kassesystem, oavsett hur det är utformat eller används”. Nina Blomberg sticker ut hakan och skriver flera kloka saker i sin artikel. Hennes tes är att vi inom socialdemokratin borde våga föra en öppen diskussion om hur vi ska se på a-kassan i en värld och en tid som kräver omställningar i arbetslivet: ”Är a-kassan ett alternativ till arbete eller är den en trygg men tillfällig omställningsförsäkring?”. När a-kassorna grundades var det självklart att den som fick ersättning skulle vara aktiv för att få ett nytt arbete. Som den främsta försvararen av en generös a-kassa som ger människor trygghet vid omställningar i arbetslivet, bör socialdemokratin också kunna vara a-kassesystemets ständiga kritiker, skriver Nina Blomberg. Det finns flera frågor kopplade till vår syn på a-kassan som jag personligen tror är avgörande för om socialdemokratin ska ha en chans – och förtjäna – att vinna valet 2010. Kloke Erik Laakso redogjorde på ett förtjänstfullt sätt för detta häromveckan, och konstaterade att om fackföreningarna ”lyckas ta tillbaka initiativet från regeringen genom att föreslå kreativa lösningar så kan den fackligt administrerade arbetslöshetsförsäkringen överleva”. Annars ”är det bara en tidsfråga innan det statliga obligatoriet slår undan benen på både fack och a-kassa”. Men som Laakso också skriver så måste, för att nå dit, en smula ödmjukhet infinna sig – ”eftersom den moderatledda regeringen med all önskvärd tydlighet ämnar genomföra det de gått till val på, oavsett hur mycket det kvids från rörelsen”. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, a-kassa.