Med licens att lobba
PR-byrån Westander har längre drivit frågan att politisk lobbying i Sverige borde regleras, och därmed göras mer öppen för demokratisk insyn. Man har i debattartiklar och pressmeddelanden påpekat att Europaparlamentet och USA:s kongress omgärdas av krav på öppenhet och registrering av lobbyister, medan Sverige fortfarande saknar motsvarande regler. Här opererar lobbyister och pr-byråer fritt utifrån de utgångspunkter de själva väljer – många med den uttalade principen att deras engagemang sker i hemlighet, där uppdragsgivarna inte behöver ge sig till känna. Nu verkar de få stöd för detta från riksdagens talman Per Westerberg, som i Svenska Dagbladet säger sig vara öppen för att diskutera någon form av ackreditering för lobbyister som vill uppvakta riksdagsledamöter. Initiativet verkar denna gång komma från talmannens partikamrat, moderaternas gruppledare Lars Lindblad, som anser att det behövs en ”ordentlig diskussion” om lobbying. Lindblad säger sig i grunden vara positiv till själva företeelsen, och tycker att lobbying är ett bra sätt för en riksdagsledamot att få ”paketerad information”. Men han vill ha tydliga regler för hur professionella påtryckare, ideella organisationer och företag ska få agera i riksdagen. Lobbyister ska alltså kunna bli ackrediterade i riksdagen på samma sätt som journalister, som i dag har tillgång till merparten av riksdagens lokaler. Själv är jag lite kluven i frågan. Å ena sidan kan det finnas en poäng i att reglera denna form av politiskt opinionsbildnings- och påverkansarbete, och på så sätt ge allmänheten en ökad insyn om spelet bakom riksdagsmotioner och beslut. Å andra sidan har socialdemokraternas gruppledare, nyss nämnda Britt Bohlin Olsson, en poäng när hon säger att ackrediteringen kan leda till att lobbyister kan få företräde framför andra medborgare. Däremot gör hon nog ett misstag som gör en skillnad mellan ”lobbyister” och ”ideella organisationer och enskilda medborgare”. Jag menar att det inte går att dra en fullt så skarp gräns. Ideella organisationer kan mycket väl också vara lobbyister, liksom enskilda engagerade medborgare. Lobbying handlar ju om att påverka politiska beslutsfattare i olika frågor, och det är något som vi sett otaliga exempel på att ideella organisationer och enskilda medborgare gjort med stor framgång. Ett större problem med registreringsförfarandet är väl möjligen att det bara täcker in den lobbying som sker i riksdagens lokaler. Lobbyister som vill undvika allmänhetens insyn bjuder därför förstås in riksdagsledamöter till möten på annat håll. Andra skriver intressant om politik, riksdagen, lobbying. |
Kommentarer om "Med licens att lobba"
Som vanligt vågar inte Morian ta ställning! Ha, ha!
Andrea, det måste kännas skönt för dig att alltid vara tvärsäker och alltid ha de rätta svaren när svåra frågor ställs. För oss som försöker se tillvaron i några fler nyanser än svart och vitt så blir det lite mer komplicerat.
Kan man inte se det som journalisters jobb att lyfta fram den mer dolda sortens lobbying som du skriver om i slutet?
Johan, jo - absolut. Och det hoppas jag att de gör.