Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, november 17, 2006

    Kvinnor till makten

    För en tid sedan skrev jag att det, trots vad som framförts från flera håll, faktiskt inte måste bli en kvinnlig efterträdare till Göran Persson som partiledare för socialdemokraterna. Däremot så finns det många goda skäl som talar för de kvinnliga tänkbara kandidaterna; men det biologiska faktum att de just är kvinnor är för mig inget argument alls.

    Detta fick jag förstås mothugg för, såväl på bloggen som här.

    Sedan dess har två framgångsrika kvinnliga politiker ute i världen vunnit framgång i olika sammanhang; Hillary Rodham Clinton vann en jordskredsseger i sin återvalskampanj som senator i USA, och i Frankrike vann Ségolène Royal stort en medlemsomröstning om att bli socialistpartiets presidentkandidat i valet i vår. Utan att göra några mer detaljerade jämförelser i övrigt så tycker jag att det är rätt uppenbart att den enda person i svensk politik som är jämförbar med dessa imponerande kvinnor vad gäller kompetens och erfarenhet, är Margot Wallström.

    OBS: Brasklapp! Jag är definitivt ingen expert på vare sig amerikansk eller fransk politik, så mina reflektioner här får väl tas med en nypa salt. Min poäng är att peka på likheter mellan Clinton, Royal och Wallström – trots att jag är väl medveten om att det förstås också finns stora skillnader, och att de politiska förutsättningarna ser rätt olika ut i USA, Frankrike och Sverige.

    När Mona Sahlin häromdagen skrev en hyllningsartikel till Hillary Clinton i Expressen, kunde det utan allt för mycket fantasi ses som en markering i frågan om huruvida Göran Persson bör få en kvinnlig efterträdare som s-ledare. Möjligen var det också en markering att kvinnor de facto kan komma fram och göra egna politiska karriärer – oberoende av sina män – även i starkt mansdominerade miljöer. I sin artikel skrev Sahlin om hur vissa politiska bedömare i USA trott att det svåra för Hillary Clinton inte skulle vara att bli vald till president, utan att få den demokratiska nomineringen till posten. Den vanliga uppfattningen är nog annars snarare tvärtom; att hon troligen skulle kunna knipa den demokratiska nomineringen, men knappast vinna det nationella valet eftersom hon anses alltför polariserande och kontroversiell.

    I Margot Wallströms fall så ligger nog Mona Sahlins spekulation närmare till hands. Jag tror att hon skulle kunna leda socialdemokraterna till valseger om hon var partiordförande, men jag är tveksam till om valberedningen verkligen skulle våga föreslå henne. Det finns också en risk att Wallström skulle uppfattas, liksom Hillary Clinton, som polariserande – och att hon skulle väcka många starka känslor emot sig. En sådan partiledare kan snabbt gå från att vara ett flöte till att bli ett sänke för ett parti.

    Ségolène Royal har tidigare varit miljö- och familjeminister, och leder i dag leder regionen Poitou-Charentes i västra Frankrike – där hon enligt uppgift tillämpar en form av ”medbestämmandedemokrati”. Ett arbetssätt som sägs ha bidragit till att ge henne denna första seger på vägen mot presidentposten. Wallström har liknande erfarenheter, genom att tidigare varit kultur- och socialminister samt varit EU-kommissionär med ansvar för miljöfrågor. Wallström har också i EU-kommissionen haft ansvar för institutionella relationer och framtagande av en kommunikationsstrategi – den så omskrivna ”Plan D”.

    Jag tror att svensk socialdemokrati desperat behöver en duktig kommunikatör som ny ledare. En kommunikatör som är självkritisk och som vågar tänka nytt. En person som kunnat jämföra det svenska systemet med andra ute i världen – och som insett att vi kanske inte varit så otroligt överlägsna alla andra på alla områden, som vi ibland velat intala oss. En sådan person är Margot Wallström, därför vill jag se henne som ny socialdemokratisk partiledare.

    * * *

    Läs för övrigt gärna också vad Erik Laakso och Nathalie Sundesten Landin skriver på sina respektive bloggar apropå valet av Ségolène Royal.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .


    Kommentarer om "Kvinnor till makten"

     

    Blogger luna skrev... (17 november, 2006 13:45) : 

    Själv skulle jag vilja ha Anna Ekström som ny partiledare!

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (17 november, 2006 14:51) : 

    Eh, varför då? Jag är ärligt talat inte ens säker på att hon är sosse...

     

    Blogger Marta Axner skrev... (17 november, 2006 17:45) : 

    Hon är medlem i partiet i alla fall - eller var det åtminstone när hon var och pratade på laboremus i våras. Men det är knappast tillräckligt för att bli partiledare. Jag skulle väl tycka att ha innehaft tunga politiska uppdrag inom partiet är steg ett för att ens komma i fråga.

     

    Anonymous Anonym skrev... (18 november, 2006 08:44) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (18 november, 2006 09:30) : 

    Oavanstående kommentar raderades då den var anonym. Återkom gärna, men våga stå för dina åsikter genom att underteckna med namn eller åtminstone en signatur.

     

    Anonymous simon j skrev... (18 november, 2006 18:45) : 

    För att vara PR-man och journalist verkar du inte tillmäta symboliken särskilt stort värde. Jag håller med dig fullständigt om principen att "det borde inte behöva bli en kvinna som blir ny ledare för socialdemokraterna". Men i sinnevärlden, där våra höga idéer bara syns som skuggbilder på grottväggen, där tror jag inte att det går att bortse från att ytterligare en man på posten skulle symbolisera en ovilja till nödvändig förändring hos (S). Den tillträdande mannen skulle få kämpa så hårt mot det symbolvärdet att t.o.m. Stegö Chilo skulle bli förvånad.

    Och just symbolvärdet är väl en av de saker som talar så tydligt för Margot. Inte vad hon faktiskt åstadkommit, utan vad hon slipper förknippas med: Ingen manlig mobbarmentalitet, inga ekonomiska sparpaket och misslyckad jobbpolitik, framför allt, inget ja-sägeri. Bara ett vackert leende, airen från Europas fina salonger och en sjujäkla integritet.

     

    Anonymous Anonym skrev... (19 november, 2006 08:51) : 

    Margot Wallströms roll som kommunikatör kan starkt ifrågasättas när det gäller att sprida ut sin eu-propaganda om plan D (dialog, diskussion, demokrati)för att få folket till att odemokratiskt acceptera eu:s nya konstitution. De politiska ledarna i flera eu-länder litade så lite på sitt folk att de(t.ex Sverige) vågade inte ens genomföra en fölkomröstning om denna konstitution. Att Wallström dessutom har lagt sig till med en mer marknadsliberal inriktning är alldeles tydligt efter sina år i marknadsliberalismens och företagslobbyismens högborg EU.
    Nej, vi gråsossar på gräsrotsnivå vill att partiet skall styras av en (eller flera ledare) som har kvar sina socialt demokratiska grundvärderingar om ett offentligare och gemensammare drivet samhälle där solidaritet med de behövande i samhället går före omtanken om de lönsamhetskalkylerande vinsterna hos privata företags övertagande av välfärdens inrättningar!

    Bengt Nilsson, röd gråsosse, Uppsala

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (19 november, 2006 10:42) : 

    Simon, med reservation för att jag inte ser ser mig själv som "PR-man och journalist" så inser jag dock ändå förstås symbolvärdet. Men min poäng är att det finns så många andra goda argument för Margot Wallström (och säkert också för andra potentiella, kvinnliga partiledarkandidater), att könet inte behöver vara en faktor.

    Bengt, för det första misstror jag instinktivt människor som oombedd gör sig till talesman från andra. Jag är ganska säker på att ni "gråsossar på gräsrotsnivå" inte haft någon omröstning där ni kommit fram till vad ni tycker. Du talar alltså enbart för dig själv. För det andra handlar "Plan D" inte om att få "folket till att odemokratiskt acceptera eu:s nya konstitution". Det finns överhuvudtaget inget odemokratskt med tanken om att få till stånd en bra dialog mellan EU-ländernas medborgare och politiska beslutsfattare om EU:s framtidsfrågor. För det tredje får du gärna komma med konkreta exempel som visar att Margot Wallström "har lagt sig till med en mer marknadsliberal inriktning" - att bara påstå det betyder ingenting. Och ytterst få marknadsliberaler skulle nog beteckna EU som en "högborg" för detta...

     

    Anonymous Anonym skrev... (19 november, 2006 17:23) : 

    Här ha du lite kött på benen om varför jag anser Margot Wallström vara en oseriös eurotruk!

    "Margot Wallström ska sätta upp en grupp "informerade journalister" som skall ge EU-konstitutionen sitt stöd.

    ......

    Wallström sitter inte overksam. Nu inleder EU-kommissionen en reglerätt kampanj för att förbättra sin (och den så kallade EU-konstitutionens) anseende.
    Till exempel vill Wallström sätta upp en grupp "informerade journalister" som skall ge EU-konstitutionen sitt stöd. Dessa kommer att erbjudas speciell utbildning av EU. Wallström vill också se radio- och tv-program som backar upp EU-kommissionen"

    "Margot Wallström avvisar kritik
    Hon anklagas för att hävda att EU-motstånd kan bana väg för slitningar som kan leda till en upprepning av Förintelsen.
    Något som rör till debatten är att hon först lät skicka ut en version av det skrivna talet som sedan ändrades, och där den mest kritiserade meningen tagits bort.
    Men Wallström säger nu att hon står helt och fullt för båda versionerna.
    SvD 14/5 2005"

    Bengt Nilsson,Uppsala ,som genom lång politisk medvetenhet under årens lopp vet hur vi många gråsossar tycker och tänker.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (19 november, 2006 17:48) : 

    Bengt, du baserar alltså dina påståenden om Margot Wallströms syn på EU och demokrati på en ett och ett halvt går gammal artikel i SvD. Märkligt. Min tolkning av de utdrag du återger (jag har sökt i SvD:s artikelarkiv på nätet men inte hittat artikeln de skulle komma ifrån) är de handlar om flera olika saker; dels arbetet med att förankra EU-samarbetet bättre bland medlemsländernas medborgare (och att då erbjuda utvalda journalister utbildning och information är ett fullt rimligt tillvägagångssätt), och dels den kritik hon fått för en formulering i ett talunderlag - formuleringar hon, om jag förstått saken rätt, dock aldrig yttrade. Själv tycker jag att Margot Wallström haft flera stora framgångar i sitt arbete med miljö- och demokratifrågor i EU-kommissionen, och har svårt att se hur detta gör henne till "en oseriös eurotruk" (vad det nu är).

    Lång politisk medvetenhet är du heller knappast ensam om. Men vad du tror om vad andra i din närhet tycker och tänker gör dig dock ändå inte till talesman för någon annan dig själv.

     

    kommentera