Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, december 15, 2006

    En ny socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik

    (Varning för lååångt inlägg, som delvis upprepar vad jag skrivit tidigare.)

    Jag hade väntat mig starkare reaktioner på min bloggpost om varför jag inte deltog i gårdagens demonstrationer mot regeringens a-kasseförslag. I stället har jag fått lovord från flera håll (bland annat här och här).

    Kanske börjar insikten sjunka in om att vi inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen verkligen bör ta oss en rejäl funderare över vad i den borgerliga arbetsmarknadspolitiken som lockade väljarna, och om det finns brister i vår egen politik som vi kan justera.

    Inför denna funderare så vill jag gärna dra mitt eget strå till stacken om hur en ny socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik skulle kunna se ut. Jag är nämligen övertygad om att socialdemokratin förlorade valet för att vi inte kunde övertyga väljarna att vi – sant eller falskt – hade en politik för jobb och tillväxt. Vi kan inte 2010 än en gång gå till val på gamla meriter eller att skylla alla brister i samhället på tidigare borgerliga regeringar. Vi måste komma med något nytt – utan att för den skull göra avkall på våra värderingar.

    I valrörelsen var frågan om subventionerade så kallade hushållsnära tjänster en het fråga. Från framförallt borgerligt håll utmålades detta som en reform som skulle skapa mängder av nya jobb, och avlasta stressade familjer. Från vänster var motståndet mot förslaget starkt; det talades om ”pigjobb” och att det fanns viktigare saker att lägga skattemedel på.

    Själv ansåg jag – och anser fortfarande – att ur ett socialdemokratiskt perspektiv bör vara en prioriterad uppgift att minska mängden svartjobb och att ge utsatta grupper på arbetsmarknaden bättre villkor. Därför vore det bra om vita, hushållsnära tjänster kunde göras mer ekonomiskt tillgängliga för fler hushåll.

    Däremot så tror jag inte att ett skatteavdrag är den rätta vägen att gå. Det är ett omständligt system som förutsätter att privatpersoner ändå ligger ute med pengar, ända tills de kan göra avdrag för sina utlägg i deklarationen. Dessutom finns det en gränsdragningsproblematik om vad som ska räknas som hushållsnära tjänster och inte.

    I stället borde man vidga perspektivet och ta tillvara de kloka tankar som fanns i idén om grön skatteväxling. Genom att kraftigt sänka momsen eller arbetsgivaravgiften för hela tjänstesektorn och i stället höja skatter och avgifter för miljöfarlig industriproduktion och transporter, stimuleras efterfrågan på tjänstejobb och fler kan beredas arbetstillfällen.

    Ett annat förslag som har framförts av bland andra den tidigare socialdemokratiske partiledarkandidaten Jan Nygren samt s-bloggarna Erik Laakso och Joel Malmqvist, är den danska så kallade flexicuritymodellen. Tanken med flexicurity är att öka rörligheten på arbetsmarknaden – samtidigt som tryggheten ökar för dem som riskerar bli utan jobb. Löntagarna ska ha en stabil trygghet vid omställningar, stöd och utbildning för att snabbt kunna få nya och bättre jobb än de som försvann. I gengäld får företagen och samhället tillväxtinriktade fackliga organisationer, som bejakar rörlighet och inte klamrar sig fast vid det gamla.

    Detta är något helt annat än det den borgerliga regeringen i Sverige nu genomför, där förändringarna av a-kassan snarare förefaller vara ett ideologiskt motiverat försök att undergräva fackföreningsrörelsen. Flexicurity innebär i stället hög a-kassa och höjda tak, förkortad karenstid och att anställningsskyddet regleras i avtal istället för i lagen.

    På sin blogg berättar för övrigt Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz om en paneldebatt han lett efter presentationen av Carl Bennets rapport Framtidens näringsliv. En enligt Schultz helt enig panel, bestående av Wanja Lundby-Wedin (LO), Anna Ekström (Saco), Sture Nordh (TCO), Anders Igel (Telia) och Jan Johansson (Boliden), hade exakt samma syn på de förändringar som i rapporten påstods krävas inom den svenska arbetsmarknaden: Satsa på utbildning, tjänstesektorn, reformera skattesystemet och så den luddiga skrivningen ”förena ökad rörlighet med trygghet i förändring”.

    Pontus Schultz skriver att de fackliga ledarna satt och sa med en mun att ”visst, arbetsrätten behöver förändras och det har medlemmarna redan förstått. De vet att den enda tryggheten de kan få är att bolagen har större möjlighet till rörlig personalpolitik. Nu behöver vi ett nytt samhällskontrakt, ett nytt Saltsjöbadsavtal som utgångspunkt för de förändringarna”. I dag, sex månader senare, skriver Veckans Affärer (ej på nätet) att den fackliga rörelsen rustar för den största konfrontationen på decennier på arbetsmarknaden.

    Och det enda som egentligen förändrats är regeringsinnehavet och de borgerliga attackerna på a-kassan, slopande av tiotusentals utbildningsplatser, nedläggning av Arbetslivsinstitutet och en rad andra föreslagna åtgärder som – förstås – upplevs som oerhört provocerande. Samtidigt som höga vinster i näringslivet, höga utdelningar till ägarna och snabbt stigande ersättningsnivåer till direktörer har gett facket starka argument i den löneförhandling som stundar.

    Schultz spekulerar i att den svenska modellen kanske inte kan förändras under högkonjunktur, utan att det krävs en rejäl dipp för att trycket ska vara tillräckligt hårt så att alla parter kan förhandla utan att tappa ansiktet. Själv tror jag att det också måste till en socialdemokratisk regering.

    Arbete och välfärd är socialdemokratin viktigaste honnörsord, och vi vet att hög sysselsättning är nödvändigt för att trygga skatteintäkter till välfärden. Med dessa insikter som grund måste det vara vår skyldighet att våga ompröva tidigare lösningar och tänka nytt. Därför bör vi inom svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse ta oss en allvarlig funderare på hur vi ska utforma en arbetsmarknadspolitik för jobb, tillväxt och trygghet.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "En ny socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik"

     

    Anonymous Tom skrev... (15 december, 2006 17:33) : 

    Flexicurity skulle kunna vara en bra lösning, åtminstone till en del, men jag tror inte borgarna hade kunnat gå till val på att införa detta. Du kan säkert skandera ropen bättre än jag isåfall."Behåll LAS, bort med bas!" "Lyssna på mobben, fram med jobben!" Eller vad man nu kunde ha hittat på.

    Men det är naturligtvis en möjlighet för (s) att metaforiskt i Nixons spår besöka Kina.

     

    Anonymous Anonym skrev... (15 december, 2006 17:40) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Per Hagwall skrev... (15 december, 2006 19:50) : 

    Med "satsa på utbildning" förutsätter jag att det primärt menas kvalitet, och inte, som (s) fortfarande omhuldar, kvantitet. Ingen bör bli gladare av att vi får ett akademikerproletariat, något som nu är på god väg att ske..

     

    Anonymous exodus skrev... (15 december, 2006 23:48) : 

    Ja, ni kan ju börja med att infria lite av det som ska motsvara "social" i namnet socialdemokrati. Annars kan ni ju lika gärna döpa om er till demokraterna...

    De flesta (arbetslösa) har väl märkt att sossarna redan har genomfört en hel del försämringar inom a-kassan och vuxenutbildningen de senaste åren. Plusjobben var ett fiasko både i praktiken och i teorin.

    Det krävs _mycket_ för att få tillbaka ett förlorat förtroende.

    Kombinera din fläskosecurity med en mängd äkta sociala reformer så kanske socialdemokratin kan få en nytändning, annars är det nog kört skulle jag tro.

    Det finns så mycket som skulle behöva fixas, hemlöshet, psykvården, tandhälsan osv men nu överförs ytterligare resurser till aktie- och konstmarknaden. Ett skeende som sossarna har hjälpt till att starta.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (16 december, 2006 15:41) : 

    Exodus, vad exakt är det i mina förslag som du inte uppfattar som socialdemokratiska? Definitionen på socialdemoktisk politik är nämligen inte nödvändigtvis den linje som det socialdemokratiska partiet för närvarande driver. De idéer jag för fram har som sagt också försts fram av andra socialdemokrater samt - i vissa fall - av representanter för olika LO-förbund.

    Jag håller f ö med om att det är angeläget med insatser mot hemlöshet, för förbättrad psykvård och tandhälsa etc. Men fr att det ska vaa möjligt krävs mer skatteresurser - vilket vi endast får genom fler människor i arbete.

     

    Anonymous exodus skrev... (16 december, 2006 19:05) : 

    Jag kan inte bedömma om ditt förslag är socialdemokratiskt eller ej, jag tycker bara att det känns lite vekt.

    Har Sverige blivit ett fattigare land de senaste 10 åren? Om inte, varför har då klassklyftorna ökat, psykvården blivit så dålig och arbetslösheten så hög? Kan det vara så att (S) har svikit sitt fördelningspolitiska löfte?

    (S) har i tysthet accepterat jämviktsarbetslöshet sedan länge och kämpar numer för det diffusa målet "full sysselsättning". Denna sysselsättning har bestått av AGAN, +jobb och mer eller mindre lyckade tvingande "aktiviteter". Samtidigt har arbetslösheten fortsatt agera som inflationsdämpare.

    Privatiseringar och omorganisationer av offentlig verksamhet har skapat ytterligare arbetslöshet. Arbetslösa förskolelärare och dagmammor kostar nu 80% av vad de kostade när de tidigare skapade ett mervärde för samhället 40 timmar i veckan. Är det en kostnadseffektiv samhällsekonomi? Privatiseringarna och marknadskrafterna har visat sig inte fungera tillfredställande.

    Om (S) vill hitta tillbaka till sin ideologi är det bara att snegla lite åt vänster. Enligt min mening bedrev (V) en socialdemokratisk politik i det senaste valet.

    Den socialistiska idén är i fara. Våga beskriva, bedriva och försvara socialismen. Vilken är annars [social]demokratins framtida roll?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (16 december, 2006 19:48) : 

    Exodus, det finns olika sätt att räkna på - men att den relatvit höga arbetsösheten och sjukskrivningsandelen bidrar till minskade skatteintäkter och ökade offentliga utgifter kan vi nog slå fast. Och självklart påverkar detta möjligheterna att göra satsningar på exempelvis psykvård och annat. Av det följer inte att socialdemokratin "svikit sitt fördelningspolitiska löfte" - däremot har vi inte haft en tillräckligt effektiv metod att få människor i arbete. Och det finns nog ingen socialdemokrat som köper snacket om "jämviktsarbetslöshet" - det där är bara konspirationsteorier. Men uppenbarligen har du och jag väldigt olika verklighetssyn. Att du tillskriver vänsterpartiet en socialdemokratisk politik tyder på att vi inte lär bli överens.

     

    Anonymous exodus skrev... (17 december, 2006 18:36) : 

    Nej, det blir vi nog inte. Du är väl kanske en "modern" socialist, eller kanske bara modern?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (17 december, 2006 18:40) : 

    Socialdemokrat, faktiskt. Huruvida jag är modern eller inte överlåter jag åt andra att avgöra.

     

    Anonymous exodus skrev... (17 december, 2006 19:24) : 

    Angående att jämviktsarbetslöshet skulle vara en konspirationsteori. Visste du att Edmund S Phelps har fått nobelpris för sin teori om Nairu?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (17 december, 2006 21:11) : 

    Exodus, jag påstod inte att teorin om jämviktsarbetslöshet var en konspirationsteori. Vad jag skrev var att det nog inte finns någon socialdemokrat som köper det snacket.

     

    Anonymous exodus skrev... (18 december, 2006 14:35) : 

    Jag tyckte precis att du skrev "det där är bara konspirationsteorier." !?!

     

    Anonymous Joakim Edhborg skrev... (18 december, 2006 15:48) : 

    Ursäkta mig, men jag är faktiskt socialdemokrat och jag "köper" i allra högsta grad "snacket om en jämviktsarbetslöshet". Det är naturligtvis alldeles givet att vid varje givet löneläge finns det ett visst utbud av arbetskraft som inte nödvändigtvis måste sammanfalla med efterfrågan på arbetskraft. Lönen är "för hög" för att alla ska få arbete. (Jag tror i och för sig att det finns en hel del branscher i dag där en person knappast kan få arbete genom att sänka sina löneanspråk, där arbetet helt enkelt antingen är värt att utföra till gällande lön eller inte alls).

    Att det är så är knappast kontroversiellt. Frågan är vad man ska göra åt det. Jag är inte alls övertygad om att fler låglönearbeten eller lägre ingångslöner (genom t.ex. sänkt a-kassa) är den rätta vägen att gå i det läget. Snarare tror jag på att öka värdeinnehålet i arbetet genom t.ex. utbildningssatsningar eller riktat matchningsstöd. Mer låglönearbeten leder till större otrygghet och i de flesta fall till en lägre livslön. Men det hindrar ju inte att det faktiskt finns en jämviktsarbetslöshet. Den är bara inte en gång för alla given.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (18 december, 2006 16:25) : 

    Exodus, jag menade att ditt påstående att "(S) har i tysthet accepterat jämviktsarbetslöshet sedan länge" bara var konspirationsteorier. Men nu ser jag att Joakim Edhborg ger sig in i ett halsbrytande försök att försvara just jämviktsarbetslöshet, så jag drar mig ur mig ur den här diskussionen och överlåter den åt er. Mycket nöje!

     

    Anonymous JörgenL skrev... (19 december, 2006 01:06) : 

    Alltså, det här med "hushållsnära tjänster"...

    Varför ska det vara så svårt för unga singlar att själva ta rätt på sin egen skit och själva hålla rent i sin egen bostad?

    Ni jobbar för mycket, tjänar för mycket pengar och har fått en bristfällig uppfostran ifall ni inte själva kan hålla snyggt i era lägenheter utan tycker att nån annan ska göra det mot betalning.

    Var går gränsen? Städerska hemma, kock hemma, nån som hjälper en att klä på sig, nån som torkar en i ändan?

    Gamla människor som inte själva kan göra de här sakerna tycker det är förnedrande att behöva ta hjälp för sånt.
    Små barn kommer ganska snabbt in i en ålder när de säger "kan själv!" och vägrar ta emot hjälp.
    Men nånstans mellan 25 och 35 tycks de här instinkterna totalt försvinna hos vissa...

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (19 december, 2006 08:57) : 

    Jörgenl, jag har flera gånger på min blogg förklarat min syn på hushållsnära tjänster - leta lite i arkivet så hittar du mina argument. Det här förslaget handlar dock inte primärt om just hushållsnära tjänster, utan vidgar perspektivet till hela tjänstesektorn.

    För övrigt är det knappast bara "unga singlar" som efterfrågar städhjälp och dylikt. Såvitt jag förstått så är det snarare småbarnsföräldrar och en del äldre och/eller sjuka som inte är berättigade till hemtjänst - åtminstone inte i den omfattning de skulle önska. Du verkar försöka dra ned hela diskussionen till en rent moralisk fråga om vad för tjänster som det är "rätt" att köpa. Var drar du själv gränsen? Flytthjälp? Fönsterputsning? Barnpassning? Biltvätt? Allt sådant kan man förstås göra själv, så varför betala andra för att göra det?

     

    Anonymous Joakim Edhborg skrev... (19 december, 2006 10:20) : 

    Förtydligande till Jonas. Jag har, liksom alla i ämnet insatta personer, accepterat att man som teoretisk modell kan påvisa en nivå på arbetslöshet som ger jämvikt i systemet. Det är inte detsamma som att jag hoppar högt och jublar när den nivån är nådd och tycker att nu behöver ingenting mer göras. Även jämviktsnivåer kan förändras, och det anser jag vara politikens uppgift i detta fall.

     

    Anonymous exodus skrev... (19 december, 2006 18:07) : 

    Hela världen känner i dag till fenomenet jämviktsarbetslöshet och många riksbanker och regeringar lever efter dess teori. Men icke Morians Socialdemokrater. De lever liksom i en helt parallell verklighet.

     

    Anonymous Oskar skrev... (19 december, 2006 18:42) : 

    Jonas: Du skriver att det är svårt att definiera hushållsnära tjänster, och därför är ett skatteavdrag olämpligt. Är det inte svårt att definiera tjänster allmänt åxå? Det finns ju massor av företag som säljer en blandning av produkt och tjänst, tex industriföretag som säljer installationstjänster och underhållstjänster på sin produkt eller något så enkelt som en restaurant. Varför inte kraftigt sänka momsen och arbetsgivareaviften kraftigt för ALLA verkamheter? Det torde vara enklast och effektivast.

     

    Anonymous JörgenL skrev... (21 december, 2006 00:07) : 

    Jonas: Du menar att jag försöker göra frågan om hushållstjänster till en moralfråga.

    Jo, det stämmer nog, jag skulle ha svårt att stå för att ta hem någon underbetald människa för att röja upp i vår röra, och framför allt skulle det göra att jag inte med trovärdighet skulle kunna säga till mina barn att de måste röja sina rum och städa där och att det är nåt man måste lära sig.

    Jag tror det är viktigt att var och en tar ansvar för sin egen allra närmaste miljö på ett konkret praktiskt sätt, och inte gör till lönearbete sånt som närmast är att betrakta som "personlig hygien".

    Var gränsen för det går är naturligtvis olika från individ till individ, men jag tror att om vi "professionaliserar" för stora delar av våra vardagssysslor så tror jag att det förminskar oss som människor.

    Oavsett vad du vill så måste du nog se att en väldigt stor del av motståndet mot skattelättnader för hushållsnära tjänster inom arbetarrörelsen faktiskt har den här ganska gamla och väl förankrade arbetarmoralen i botten, att "var och en tar hand om sin egen skit".

     

    Anonymous JörgenL skrev... (21 december, 2006 00:23) : 

    Jag ser att moraldiskussionen nog egentligen mer hör hemma under ditt föregående inlägg "Moralism styr...", så om det gick skulle vi egentligen flyttat den dit..

    Nåväl, bara en ytterligare reflektion: Jag försöker inte dra ner debatten till att handla om moral, jag försöker lyfta upp den till att handla om moral...

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (21 december, 2006 08:33) : 

    Oskar, nej - det är betydligt lättare att definiera tjänstesektorn än hushållsnära tjänster. Det finns nämligen s k SNI-koder som SCB och Skatteverket använder sig av - och de är utgångspunkten för definitionerna. Sedan hade jag ju alltså en annan - miljömässig - poäng med att sänka momsen eller arbetsgivaravgifterna på just denna del av näringslivet och inte tillverkningsindustrin.

    Jörgenl, återigen så handlar mitt förslag inte enbart om hushållsnära tjänster. Och jag noterar att du inte besvarar mina frågor, så jag förenkelar dem en smula: 1) Är det någon moralisk skillnad på att betala någon för att städa ett kontor jämfört med att städa en lägenhet? 2) Är det någon moralisk skillnad på att lämna in sina kläder på kemtvätt jämfört med att betala någon som tvättar dem i det egna hemmet eller i tvättstugan?

     

    Anonymous JörgenL skrev... (09 januari, 2007 02:05) : 

    1) Ja det är en väsentlig skillnad. Att städa ett kontor är en del av verksamheten i ett företag. Där finns det företagsekonomiska anledningar till att hyra in någon som gör jobbet istället för att använda nån av resurserna som jobbar med att direkt dra in pengar till det jobbet.

    Att städa i sitt eget hem är en annan sak, det handlar för mig om att ta hand om sitt eget "bo" och det har ett värde i sig. Ur din synpunkt låter det som att det skulle vara nationalekonomiskt rationellt att vi bosätter oss på hotell med helpension och jobba en massa fler timmar för att bekosta det, eller?

    2) Jag lämnar bara in saker på kemtvätt som kräver det, men jag tycker även i det fallet, med hänvisning till mitt andra svar, att det är nåt man gör själv ifall man har tvättmaskin tillgänglig...

     

    kommentera