Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    torsdag, december 14, 2006

    Yttrandefrihetsivrare och förintelseförnekare

    I morse märkte jag att väldigt många besökare hittat till min blogg genom att googla efter Jan Bernhoff. Jag kände inte spontant igen namnet, men efter att rotat lite i arkivet så fann jag att jag tidigare nämnt honom som en av de tre svenskar som medverkade i en iransk utställning med karikatyrer på temat Förintelsen.

    Utställningen skedde efter att en iransk tidning ordnad en tävling där läsarna uppmanades att skicka in just sådana teckningar, som en protest mot de beryktade danska Muhammedkarikatyrerna. Utställningen i sades vara ett svar på att man i västvärlden får skriva ”vad som helst” om profeten Muhammed, medan ifrågasättande av Förintelsen kan medföra böter eller fängelse.

    Skälet till att människor nu börjat googla efter Bernhoff förefaller vara Svenska Dagbladets avslöjande om att han, som arbetar som lärare på Åsö gymnasium, nu medverkat i en konferens i Teheran och under rubriken ”Förintelsens demografi” argumenterat för att nazisternas folkmord på cirka 6 miljoner judar är en överdriven och påhittad siffra; snarare dog 300 000 menar Bernhoff.

    Bland andra så har Per Gudmundson uppmärksammat den här historien och citerar delar ur förordet till det anförande Bernhoff höll i Teheran. Av detta framgår att han fick lämna Lunds universitet efter att i sin d-uppsats framfört sina argument som påstods visa att uppgifterna om antalet massavrättade judar skulle vara betydligt överdrivet.

    Gudmundson tycker att det var ”helt rätt” att Bernhoff sparkades ut från universitetet, och anser att vi inte har någon anledning ”att betala skattepengar för Bernhoffs förvirrade antaganden”.

    Själv tycker jag att frågan är komplicerad. En del av yttrandefriheten är också den akademiska friheten att ifrågasätta vedertagna sanningar, oavsett hur stötande och absurt det kan låta. Jag kan naturligtvis inte yttra mig om kvaliteten på Jan Bernhoffs forskning uppsats, men jag hoppas att det var på det området han brast – inte att någon form av missriktad politisk korrekthet ledde till att han slängdes ut i kylan.

    Samtidigt är det synnerligen minerad mark jag ger mig ut på nu. Som jag konstaterat tidigare så finns det en tendens hos vissa tryck- och yttrandefrihetsivrare att glida från positionen där de försvarar även idioternas rätt att säga och skriva idiotier, till att försvara själva idiotierna. Historierevisionisten och Förintelseförnekaren David Irving är ett känt exempel på detta. Irving ansågs under en period vara den ledande brittiske historikern inom området andra världskriget, men han förlorade sitt anseende efter att ha lierat sig med högerextrema grupper och efter att ha beslagits med allvarliga – och uppenbart medvetna – faktafel i sina verk.

    Ska man då stängas av från universitetet och i praktiken få yrkesförbud för att man förnekar Förintelsen? Själv anser jag inte det. Då skapar vi bara martyrer som därmed riskerar att förvirra sig längre ut i konspirationsteoriernas träskmarker.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Yttrandefrihetsivrare och förintelseförnekare"

     

    Anonymous Anonym skrev... (14 december, 2006 08:55) : 

    Fast nu är jag lite förvirrad, en d uppsats är inte direkt forskning och borde han inte varit klar efter d uppsatsen? Blev han då utsparkad? eller var det bara sjlvklart att han är för dålig för kunna få en tjänst som forskare?

     

    Anonymous Per skrev... (14 december, 2006 09:08) : 

    Att vara historiker och förneka förintelsen (vilket inte är detsamma som att ifrågasätta gängse historiebeskrivning) bör ge samma yrkesmöjligheter som en fysiker som förnekar gravitation. Det vill säga små.

    Alternativet är att historieämnet inte intresserar sig för sanningen, vilket kommer att leda till dess död. Vilket i sin tur vore katastrofalt för ett samhälle i starkt behov av historisk bildning.

     

    Blogger Gudmundson skrev... (14 december, 2006 09:09) : 

    Om jag förstod förordet rätt: efter d-uppsatsen erbjöds han ingen forskarplats. Och det är väl helt rätt? Universitetet har all anledning i världen att välja forskare som åtminstone har en chans att föra kunskapsläget framåt.

    Som Magnus säger: han var för dålig för att få forska. Universitetet har ingen plikt att ha olika åsiktsriktningar representerade inom sina discipliner.

     

    Anonymous Tom skrev... (14 december, 2006 10:17) : 

    Förutom att ämnet är obehagligt och lutar åt en primitiv, diskrediterad åskådning och agenda, så ter det sig tyvärr inte direkt värre i sig än vad en del professorer håller på med. Ni minns kanske tidigare i år, när vi fick veta vad feministforskningen höll på med?

    Noteras bör att i vetenskapliga sammanhang så räcker det inte att vara ifrågasättande och kritisk. Då stannar det vid intelligent design och andra vetenskapsliknande substitut. ("I can't believe it's not science!") Man ska ha konkret stöd för sin kritik också.

    Men kanske studenten kan bli professor vid något iranskt universitet istället? (Först tänkt som surt skämt, men vid eftertanke undrar jag.)

     

    Blogger Linda Garbéns blogg skrev... (14 december, 2006 10:44) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (14 december, 2006 11:51) : 

    Magnus, beklagar slarvet - det borde förstås ha stått "student" och inte "forskare".

    Per, det du skriver må förefalla bestickande - men är det verkligen en relevant jämförelse? Jag är själv verkligen inte säker. Eller så här, för att vara helt tydlig; jag är helt övertygad om att Förintelsen ägt rum och att uppgiften om sex miljoner i allt väsentligt är korrekt. Vad jag är osäker på är om det kan anses vara legitim historisk forskning att försöka motbevisa detta som de allra flesta av oss uppfattar som ett historiskt faktum.

    Gudmundson, det kan mycket väl vara så att killen helt enkelt var undermålig och korkad. Och då agerade förstås universitet helt rätt.

    Tom, du har förmodligen helt rätt.

    Den sista kommentaren raderades pga av brist på relevans för ämnet i denna bloggpost.

     

    Anonymous Anonym skrev... (14 december, 2006 12:33) : 

    Hmm. Tyckte detta var kristallklart. Givetvis. Tror man inte paa gravitation eller pa Forintelsen saa har man en lang mental uppfoersbacke och varldsuppfattning mot resten av vaestvarlden.

    Men. Diskussionen och argumenten pa bloggen aer intressanta. Popper sade vael om forskning naagot i stil med att
    "all sanning aer bara sann saa laenge den inte kan motbevisats". Som en regel foer forskning.

    Och daermed ...skulle Jonas argument ha en viss tyngd: att det vore OK att ta in naagon foer att foersoka motbevisa klar, givna fakta...nej...jag taenker nog fel!

    Fast, haer kommer vi tillbaka till att killen inte var kvalificerad, han var ju blott d-uppsats-student.Sa vi slipper detta.
    xy

     

    Blogger pelpet skrev... (14 december, 2006 13:49) : 

    När en forskare skall slängas ut från officiella sammanhang är svårt fråga, men jag skulle vilja ha ett meritokratiskt synsätt. Man bör motivera sin plats så länge som det finns konkurrans om platserna.

    Vill man vara med så måste man ha skarpa analyser eller och något vettigt att säga eller företräda en uppfattning som har någon form av stöd. Därför passar en förintelseförnekare utmärkt i exempelvis ett debattprogram. En förintelseförnekare har dåligt vetenskapligt underlag men ett visst folkligt stöd. Genom att påvisa dennes dåliga vetenskapliga stöd kan det folkliga stödet minskas.

    För en forskningsplats bör endast det vetenskapliga underlaget bedömas.

    Att lagstifta om vad som är sanningen, som vissa länder har gjort, är helkorkat ur samtliga perspektiv. På samma sätt är det också obehagligt då olika föreningar och företag sorterar bort medlemmar eller kunder på grund av åsikter som inte är relevanta i sammanhanget, exempelvis då sverigedemokrater blir utsparkade ur facket.

     

    Anonymous Anonym skrev... (14 december, 2006 17:11) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Anonymous Gustaf Dymov skrev... (14 december, 2006 21:17) : 

    Det enkla och självklara lösningen på problemet med forskare med "fel" åsikter är att sluta skattefinansiera universiteten. En bra lösning inom dagens modell hade kunnat vara studentpeng (dvs staten ger pengar till studenten som sedan själv väljer lärosäte). En mer frihetlig och rättvis lösning är förstås full privatisering, då betalar bara de som vill ha forskningen ifråga.

    För som många här nämner; skattefinansiering ger upphov till en mängd moraliska dilemman i fråga om forskning (i andra fall också :).

    Jag skulle nog gå långt för att t.ex. slippa finansiera Torbjörn Tännsjös "forskning".

     

    Anonymous Anonym skrev... (15 december, 2006 11:42) : 

    Jag tycker det är trist när personer skriver om förintelsen utan att påpeka skillnaden mellan zionism och judendom.

    http://www.jewsagainstzionism.com/

    Det är verkligen den minsta tjänst man kan göra för de som dödades under Hitler anser jag.

    / Tim

     

    kommentera