Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Vänster och höger om
| Efter att återigen ha fått mitt politiska engagemang och min ideologiska hemvist ifrågasatt, känns det skönt att läsa kloka ord från Johanna Graf om det eviga tjatet om höger och vänster. Hon skriver bland annat att ”så här i partiledarvalstider så banaliseras debatten och invektiven haglar”. De sossar som anses ligga till ”höger” får stå ut med att kallas bombhöger, nyliberala och elitister medan de som påstås vara ”vänster” får höra att de är oansvariga tokar och kottplockare. Johanna Graf hänvisar också till ett äldre inlägg av Erik Laakso som undrar om ”Den här ständigt pågående debatten om Höger mot vänster, är det en förgiftad debatt som beror på politisk inavel?” Laaksos analys över ”denna brist på normalt hyfs är att de som suttit på samma stolar länge och utan tillskott av friskt blod tappar omdömet och ser hot mot den egna positionen i varje meningsmotståndare”. Kloka ord från dem båda. Själv tycker jag mest att det är obegripligt att människor tycker att det är okej att ta sig rätten att klistra etiketter och epitet på andra. Och att inom ett parti skapa sig positioner genom att utmåla meningsmotståndare i en eller annan fråga som en del av ett åsiktskollektiv, med värderingar långt bortifrån det egna partiets – det är helt enkelt inte konstruktivt utan bara korkat. Andra skriver intressant om politik, ideologi, etiketter. |
skrivet av Jonas Morian om 07:49
Kommentarer om "Vänster och höger om"
-
gudmundson skrev... (15 januari, 2007 10:07) :
-
Jonas Morian skrev... (15 januari, 2007 11:04) :
-
Nya Bergérusbloggen 3.0 skrev... (15 januari, 2007 11:22) :
-
gustav skrev... (15 januari, 2007 11:50) :
-
Jonas Morian skrev... (15 januari, 2007 11:53) :
-
Anonym skrev... (15 januari, 2007 13:33) :
-
Anonym skrev... (15 januari, 2007 14:35) :
-
Redaktionen skrev... (16 januari, 2007 08:41) :
-
Johan Hedin skrev... (16 januari, 2007 10:27) :
-
Anonym skrev... (16 januari, 2007 14:06) :
-
Johan Hedin skrev... (16 januari, 2007 14:38) :
-
Johan Hedin skrev... (16 januari, 2007 14:39) :
-
Anonym skrev... (16 januari, 2007 15:14) :
-
Anonym skrev... (16 januari, 2007 15:30) :
kommenteraKottplockare. Underbart ord. Aldrig hört förut, men det går rakt in i min invektivlista.
Begreppet syftar ursprungligen inte primärt på miljöpartister, utan hänger ihop med en gammal ideologisk strid inom SSU där striden stod mellan den tidens "förnyare" respektive "traditionalister". Stikkan Ljunggren har säkert bättre koll än jag på vad tusan det handlade om den gången, men jag har för mig att det handlade om självhushållning.
Kottplockare = Självförvaltare.
Det roliga i sammanhanget är att de som då gillade självförvaltning kallades för förnyare (det var Örebro, Stockholms stad, med flera) och de som inte gillade detta kallades för traditionalister och dumfackliga (Stockholms län och Norrbotten)
Nu har jag fått för mig att det förhåller sig precis tvärtom.
Men vad vet väl jag - som numera är fet, flintis och fyrtiotre:-)
Jag är inte säker på att det var bättre förr, möjligen kan jag personligen tycka att det var lite roligare (men det kanske hör ihop med dåtidens pudelfrilla, en matchvikt på 75 pannor och...)
Mest blev jag full i fnitter över att diskussionen poppade upp.
Klokt skrivet. Man väljer själv sin inriktning. Själv har jag för vana att utan prut helt enkelt avfärda de som slänger "nyliberal" omkring sig såsom invektiv, vilket jag tycker är en sund policy. Har man inte koll nog för att känna till vad som normalt omfattas av begreppet och hur etiketten skiljer sig från andra politiska dito, då har man förmodligen rätt lite att tillföra i en diskussion om vem som borde förses med den och inte.
Exempel: Aftonbladets kultur- och ledarjuntor, herr Jinge som nämndes i ditt inlägg, diverse andra konfrontatoriska debattörer från vänstersidan eller den konservativa, vilka endast söker misstänkliggöra genom sitt etiketterande.
Tach herr Bergérus för detta klargörande. Själv är jag ju så oerhört mycket yngre (snart 35) att jag inte har så mycket egna minnen av just den där fajten :-)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Din stora synd enligt Jinge är ju att du tillskriver dina politiska motståndare intelligens: två av landets smartaste liberala debattörer [...] ett klokt val av föräldrar, något som han själv är obenägen att göra: Det verkar annars vara ett rimligt antagande att det faktiskt finns någon enstaka liberal som är smart, även om det låter långsökt.. Mamma mia så dumt! Blir jag sosse av att tycka att du skriver smarta saker på din blogg?
Don't think so!
För att kunna föra en saklig debatt är det nödvändigt att inte underskatta eller nedvärdera sina motståndare. Annars fastnar man i en tröttsam evolutionspsykologisk pajkastnings, där de politiska motståndarna är motståndare för att de stackarna inte är tillräckligt smarta för att förstå hur det egentligen ligger till.
Mycket klokt inlägg!
Fredrik:
Jag har aldrig hört någon säga att det handlar om smarthet att tycka en viss sak (möjligen om kunskap - men det är en annan sak).
Men i så fall... vad tror du det beror på att folk tycker på ett helt annat sätt en t.ex. du gör?
Johan:
Det spelar inte så stor roll för argumentationen, det går med kunskap också. I bägge fallen handlar det om en brist, som bör rättas till. De som inte delar min politiska åsikt gör det antingen för att de är dumma eller obildade (eller oerfarna). Då blir vi som har "rätt" politisk åsikt högrestående, och kan komma med argument som : Du vet inte vad du pratar om, för du har inte sett ..., Om du hade läst på så skulle du veta att ... Vilket i och för sig kan vara sant. Mycket av det man tycker bygger på okunskap.
Att folk tycker på ett helt annat sätt än jag beror mycket på uppfostran och uppväxtmiljö: vad man sett, upplevt, hur föräldrar och andra lärt en att tolka världen. Jag rör mig t.ex. i en individualistisk värld bland småföretagare och konstnärer. Min bana som kapitalist inledde jag som 14-åring då jag köpte statsobligationer för barnbidraget.
Då jag diskuterar med sådana som har genuint andra åsikter än jag brukar det ofta koka ner till frågan om prioriteringar.
Ett exempel:
Jag tycker att företag ska få behålla så mycket som möjligt av sina vinster för att kunna växa och anställa. Det ger människor jobb och en framtid. Jag drömmer om att få ihop så mycket pengar så att jag kan öppna eget och anställa folk, speciellt min gamla klasskompis som varit arbetslös och i åtgärder de senaste 10 åren. Det vore inte heller så tokigt om jag tjänade en slant på kuppen. Han får jobb och jag får pengar och vi är bägge nöjda.
Någon annan anser att företagen snarare borde dela med sig av sina vinster för att ge stöd åt de utsatta i samhället, annars blir de rika rikare och de fattiga fattigare, och kallar det som blir över efter alla kostnader för övervinster. Jag får behålla pengar så jag klarar mig och min arbetslöse kompis får också pengar så han klarar sig, genom det offentliga. Och vi är nöjda.
Fredrik:
OK - håller med om det mesta men... det här att ha mer kunskap behöver ju inte innebära att man "står över" någon annan i någon moralisk mening. En lärare kan ofta mer än dess elever - men det gör inte läraren till en "mer värd" människa eller dylikt.
(forts)
Det måste väl ändå gå att påpeka i debatter att en motståndare har fel fakta (= vet mindre) utan att man blir stämplad som en slags moralisk elitist?
Johan: Jovisst går det att påpeka att motståndaren har fel fakta, men risken är stor att man blir stämplad, om inte som moralisk elitist så i alla fall som besserwisser. [Jag har sett sorgliga exempel på hur experter inom ett område blivit utpekade som suspekta just för att de är experter, men det är en annan diskussion. Typ: Vi kan inte fråga henne om hon tycker kärnkraft är säker. Hon är ju atomfysiker! eller Hur kan han som är nationalekonom säga hur den här reformen slår för vanligt folk?. I stället frågar man Katarina, 43: Tycker du kärnkraft är säker?.]
Det blir förstås värre när det råder olika åsikter om vad som är fakta. Där är partiledarna fenomenala på att hitta välgrundade påståenden, som de kastar på varandra, vilket framgår av vilken riksdagsdebatt som helst. Ett färskt exempel från valrörelsen är arbetslösheten i Sverige, där Perssons 4 % (fakta) stod mot Reinfeldts 20 % (fakta). Och det gör de ofta i förminskande syfte: Reinfeldt vet inte vad han talar om då han säger att arbetslösheten är 20 %, den är ju 4 % enligt SCB. Underförstått: Han vet för lite för att kunna styra landet. Men jag vet.
Johan:
Jag håller med dig om lärarexemplet. Läraren är inte en bättre människa, men mer trovärdig inom sitt område, i kraft av sin kunskap, och politik handlar ju väldigt mycket om trovärdighet.
Tyvärr förekommer det argumentation som speglar en självpåtagen moralisk överlägsenhet, som försvårar dialogen.
Underifrån: Vår direktör köpte en Volvo XC90 förra veckan. Han kan inte veta hur vanligt folk har det. Därför ska han inte komma och säga att vi skall vara återhållsamma i våra lönekrav.
Von oben: Examen på Handels öppnar dörrar. Annat är det med mina stackars klasskompisar som knegat i fabriken sedan de fyllde 16. De borde ha insett att utbildning lönar sig.