S-storstadspolitik för hela regionen
Det socialdemokratiska oppositionsborgarrådet i Stockholm Carin Jämtin dömer på DN Debatt i dag ut det egna partiets storstadspolitik. Jämtin skriver att Stockholm är socialdemokratins största risk inför nästa val. Jag kan bara instämma. Socialdemokratin måste helt enkelt återskapa relationen till människor som bor i Stockholmsregionen. Ingen annanstans tappade s så många röster i valet. Och det i en region där en femtedel av Sveriges befolkning bor och svarar för en fjärdedel av ekonomin. Carin Jämtins utspel är välkommet. Problemet är att hennes utgångspunkt tycks vara just Stockholms stad, och hon nämner knappt det omgivande länet – med mängder av kommuner som i högsta grad är en del av Stockholmsregionen. Det hade kanske varit en poäng att även Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikts ordförande Mikael Damberg stått med som undertecknare, och hade kunnat bidra med lite perspektiv från de delar av Stockholmsregionen som ligger utanför city. Jämtin efterlyser bland annat en tydlig bostadspolitik som uppmuntrar till byggande, samtidigt som hyrorna hålls nere. Värt att notera är ett pressmeddelande i dag i vilket Carina Moberg, bostadspolitisk talesman för socialdemokraterna samt riksdagsledamot för Stockholms län, säger att ”Det är skandalöst dåligt av den borgerliga regeringen att lägga ner en utredning som har till uppgift att förbättra unga människors bostadssituation”. Hon menar att det inte går att tolka på annat sätt än att ”borgarna är helt ointresserade av att lösa bostadsproblemen för studenter och ungdomar”. Inte minst på det bostadspolitiska området hade nog gemensamma insatser från socialdemokraterna i Stockholms stad och län kunnat vara på sin plats. Läs gärna också kloka blogginlägg om detta av bland andra Peter Andersson och Johan Sjölander. Andra skriver intressant om politik, Stockholm, socialdemokraterna. |
Kommentarer om "S-storstadspolitik för hela regionen"
(s) har ju haft en gigantisk fördel i Storstadspolitiken gentemot i stort sett alla andra partier i det att man varit nästan ensamma om en vettigt trafikpolitik. Dvs att vara för både nya vägar OCH vägavgifter (och kollektivtrafiksatsningar för den delen).
Tyvärr sumpade man helt detta i vägavgiftsinförandet genom att prioritera Makten och Skattelagstiftningen långt före en sådan bra trafikpolitik (som, tror jag, skulle kunna omfamnas av "alla" pragmatiska stockholmare, utom kanske populisterna/dogmatisterna i (m) och miljörörelsen).
Inte blev det hellre bättre at Jämtins fåniga ultimatum om avgifterna nyss.
Trafikfrågorna ÄR viktiga för Stockholmare, men de kommer alltid i andra hand efter allal andra frågor. Men en annan inställning hos (s) skulle de kunna kapa åt sig en stor fördel hos väljarkåren.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
I bostadsfrågan gällar enligt Jämtin alltså att det ska vara "rättvist", alla bostadsmiljöer ska vara nästan lika, bostäderna ska vara välunderhållna över hela linjen, allmännyttan ska leda vägen. Och ingenstans nämns hur allt detta fantastiska ska finansieras, naturligtvis.
"Förnyelsen" låter alltså mycket, mycket välbekant ... och de gamla vanliga frågorna tornar därmed upp sig. Behöver jag fortsätta?
Jämtin verkar sammantaget lida av samma syndrom som många socialdemokrater: analysen stannar vid att det är inget fel på budskapet, utan väljarna har helt enkelt inte fattat. Ett råd i all välmening: kanske krävs det lite mer för att verkligen förnya sig?