Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Fri företagsamhet?
| Innan organisationen Svenskt Näringsliv bildades 2001, fanns två föregångare i form av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF). SAF drev bland annat kampanjer om vikten av fri företagsamhet, och använde sig då av symbolen ”den fjättrade människan” som skulle symbolisera en protest mot den – enligt SAF – allt mer inlåsta företagaren. När Svenskt Näringsliv i dag åter drar igång en kampanj på temat fri företagsamhet så gör man det med en symbol som sägs härstamma från den gamla. I den nya versionen ”har den lilla människan brutit sig loss från sina bojor och hinder, och istället tillägnat sig perspektivet att världen ligger öppen”. Stark symbolik, åtminstone för oss som är gamla och/eller nördiga nog att minnas SAF:s gamla kampanjsymboler. Även bruket av begreppet ”fri företagsamhet” är intressant, om man är lite bevandrad i Svenskt Näringslivs historia. Stark namnlikhet finns nämligen med Fritt Näringsliv som är namnet på en svensk opinionsbildande stiftelse som 2003 ersatte föreningen Näringslivets fond som ägare av tankesmedjan Timbro. Stiftelsen stödjer också tidskriften Neo, forskningsinstitutet Ratio och Föreningen för upplysning om kommunismen. Fritt Näringsliv får sitt kapital från Svenskt Näringsliv och sägs uppgå till c:a 300 miljoner kronor. När kampanjen för fri företagsamhet i dag drar i gång så sker det med stora annonser i dagspress, en snygg kampanjsajt – samt genom draghjälp på Svenska Dagbladets ledarsida. Där skriver Merit Wager (”egenföretagare, skribent och översättare”, samt regelbunden kolumnist i SvD) bland annat att det är ”ett understatement” att det behövs mer upplysning om ”företagandets olika ansikten, villkor och förutsättningar”. Merit Wager är också bloggare samt en av kampanjens ”ambassadörer”. Hennes finlandssvenska stämma hälsar besökaren välkommen till kampanjens webbplats. Och hon är i gott sällskap. Widar Andersson, politisk redaktör för Folkbladet Östergötland är en annan av kampanjens ambassadörer. Två inflytelserika publicister och opinionsbildare, normalt i olika politiska ringhörnor, ställer alltså upp i Svenskt Näringslivs kampanj. Man må tycka att kampanjbudskapet är okontroversiellt eller rent av positivt, men det är knappast oproblematiskt för vare sig Svenska Dagbladet eller Folkbladet Östergötland att två profilskribenter så tydligt tar ställning för en politisk kampanjorganisations problemformulering. Andra skriver intressant om politik, opinionsbildning, fri företagsamhet. |
skrivet av Jonas Morian om 15:46
Kommentarer om "Fri företagsamhet?"
-
Anders Eriksson skrev... (21 maj, 2007 16:07) :
-
Anonym skrev... (21 maj, 2007 20:57) :
-
Peter A skrev... (21 maj, 2007 23:42) :
-
Jonas Morian skrev... (22 maj, 2007 09:25) :
-
Jonas N skrev... (22 maj, 2007 10:36) :
-
Jonas Morian skrev... (22 maj, 2007 17:10) :
-
Jonas N skrev... (22 maj, 2007 17:30) :
-
Jonas Morian skrev... (22 maj, 2007 18:22) :
-
Jonas N skrev... (22 maj, 2007 23:06) :
kommenteraEn intressant sak, som ligger lite utanför denna posts ämne, är Wegners krönika i morgonens SvD. I den jämför hon löntagarnas kollektiva styrka, här i form av Kommunal, med egenföretagares enskilda styrka. Det är ganska givet att den enskilde företagaren är ganska svag mot arbetarklassens kollektiva organisering. på samma sätt som den enskilde löntagaren är extremt svag i förhållande till företagarnas kollektiva orhanisering.
Bara en liten notering.
Det är väl värt att konstatera att Sveriges arbetare är välorganiserade därför att arbetsgivarna är bättre organiserade än någon annanstans.
Det skulle dessutom lända SAF - jag vägrar skriva Svenskt Näringsliv - till heder om de också gjorde en lika stor satsning på att informera om det positiva med invandring - eftersom de gärna tar grädden på den tårtan men sällan vill vara med och diska
Usch, fy vad otäckt, en massa småföretagare som man inte kan hunsa och förtrycka hur som helst utan att riskera folks sympatier.
Anders, det ligger något i det. Och det var ju just därför arbetarklassen valde att organisera sig; först fackligt och sedan politiskt. I kvinnokampen formulerade man detta som att "en ensam kvinna är bara en slav, men tusen systrar kan ställa krav".
Calle, är det inte lite barnsligt att vägra kalla en organisation för vad de faktiskt heter? Ingen av oss gillar väl när man refererar till socialdemokrater som "såssar"? Och i frågan om invandring; se bl a här.
"Peter", du missförstår nog grundligt om du uppfattar mitt inlägg som en kritik mot själva budskapet i Svenskt Näringslivs kampanj. Det jag ifrågasätter är att två inflytelserika publicister och opinionsbildare så tydligt tar ställning för en politisk kampanjorganisations problemformulering.
Jo studsar till varje gång jag läser budskap som någonstans innehåller ett element av att 'det är problematiskt' ifall
- andra synpunkter kommer fram
- andra perspektiv belyses
- andra intresseorganisationer (än vilka då?) deltar i debatten
- (s) doktriner inte får stå oemotsagda
- eller inte accepteras som den naturliga utgångspunkten
Här kommer detta fram i din avslutning, Jonas M, inte värre än på många andra ställen. Men, speciellt efter valet har man kunnat läsa obegränsat med kommentarer av liknande sort, och ofta en med riktigt inskränkt syn på vad som egentligen är ett samhälle.
Fö. är SN inte en politisk kampanjorganisation, lika lite som tex Villaägarna är det. Appropå snedvdridet perspektiv.
Jonas N, jag ser inget konstigt i att beteckna Svenskt Näringsliv som en politisk kampanjorganisation. Det betyder inte nödvändigtvis att man tar partipolitisk ställning, men alldeles uppenbart bedriver man opinionsbildning och kampanjer för att uppnå politiska mål. Det är inget konstigt eller suspekt med det.
Jag ifrågasätter definitivt inte SN:s roll som samhällsaktör. De har ett klart och tydligt mandat att bediva den verksamhet de gör. Vad jag ifrågasätter är, återigen, att två inflytelserika publicister och opinionsbildare så tydligt tar ställning för SN:s problemformulering.
Att Sverige är väl betjänt av ett livskraftigt, framgångrikt näringsliv som gärna expanderar och utvecklas (vinst/tillväxt) är ett generellt samhällsintresse.
Bara de värsta miljö- och vänstertrollen ser detta som ett problem och skulle göra den ambtionen till ett politiskt kontroversiellt ställningstagande värt att motarbeta.
Att sedan villkoren för arbete och näringsverksamhet inrymmer massor med politiska frågor är sant. Som jag sa, det gör även bostadsägande, och tom -hyrande. Liksom miljöengagemang mm.
LO är en intresseorganisation som bedriver massivt politiskt kampanjarbete vart fjärde år, i början på varje maj, och mer lågintensivt däremellen.
LO är ingen politisk kampanjorganisation även om den är det i avsevärt större utsträckning än SN. Jag finner att din analys liksom ditt perspektiv haltar svårt.
Är Riksteatern en politisk kampanjorganisation? Är en publicist som engagerar sig i fackliga frågor, eller miljöfrågor ett problem? Nej! inte per se1
Det problem jag ser här är ett perspektiv som har beteänklig slagsida. Och du är ändå inte speciellt farligt däran ..
Nu känns det som du gör en bisak till huvudsak, Jonas N. Du verkar dessutom sätta ett likhetstecken mellan politisk kampanjorganisation och särintresse. Det gör inte jag. Visst kan nog många instämma i att "Sverige är väl betjänt av ett livskraftigt, framgångrikt näringsliv som gärna expanderar och utvecklas". Men många kan nog med rätta invända mot att Svenskt Näringsliv skulle vara organisationen som alltid levererar den bästa medicinen för detta. SN beskriver f ö själva sitt uppdrag som "att öka förståelsen för företagens verklighet", och att man för att uppnå detta "arbetar med opinionsbildning och kunskapsspridning". Att SN, till skillnad från sin föregångare SAF, hukat i arbetsgivarfrågorna och mer försökt profilera sig som en politisk kampanjorganisation är f ö en tes som även framförs i boken Från svenska modellen till Svenskt Näringsliv - en bok som SN själva beställt.
Jonas M
Du har rätt, det var en bisak:
Det var ditt 'problematiskt' jag reagerade på, mest för att att så många verkar ha 'problem' med att folk gör det dom gör helt själva, lagligt och i det civila, och inte tar partihänsyn, eller väljer en och samma polarisation i alla sina livsval.
Och du har fel: Jag gjorde precis åtskillnad mellan ett särintresse och det du kallar politisk kampanjorganisation. Väl medveten om att många (varje?) särintresse har hjärtefrågor som har direkta politiska motsvarigheter.
Vad jag vänder mig mot är denna reflexmässige men skenbara polarisation:
Det finns många som säger att där finns ett motsatsförhållande mellan vinst i företagen och de arbetandes löner. I själva verket är det precis tvärtom (om man förmår tänka lite längre än ett kvartal, och en enda arbetsgivare)
"alltid levererar den bästa medicinen"? Nej, precis. Det är ingen som "alltid [har] den bästa medicinen"! Ingen enskild, och ffa inte politiska organisationer, har det. Därför är det så bra om folk kan komma överens på frivillig basis. (Detta kallas handel, eller marknad, Jonas M)
Den (ursprungliga) svenska modellen hanterade detta på ett förnuftigt sätt, parterna insåg att de båda behövde varandra och löste det i samförstånd. Sen slutet på 60-talet har dock den balansens rubbats (just genom politiska ingrepp) och det funkar sämre nu.