Bloggar och medborgarjournalistik förändrar

Den nya medborgarjournalistikens värld suddar ut gränserna för vem som är vad. Lobbyistskrået är i upplösning. En utrikesminister kan också vara medborgarjournalist och driva sitt eget media. En privatperson kan driva politiska kampanjer och skapa stor opinion. Vem som helst kan mycket enklare än tidigare konkurrera med journalister och konsulter om att påverka agendan. Så skriver pr-byrån Prime i en nyligen publicerad spaning. Och onekligen ligger det mycket i det. I veckan var just Prime med och delade ut ett pris i medborgarjournalistik till Magnus Ljungkvist för sitt scoop om Maria Borelius. Nyhetspriset, som det kallades, kom till på initiativ av Niklas Svensson på Politikerbloggen. Jag noterar dock att utdelandet av detta inte förefaller gett nämnvärt eko bland traditionella medier. Sagde Ljungkvist skrev nyligen en intressant och tänkvärd artikel om just medborgarjournalistik i tidningen Liberal Debatt (nr 2/3 2007), vilken även finns att läsa här. I artikeln konstateras bland annat att medborgarjournalistiken inte står på egna ben, utan är beroende av de traditionella medierna för att nyheterna ska få uppmärksamhet. Men trots det så blir medborgarjournalistiken, genom sin inkluderande karaktär, ett hot mot redaktionernas problemformuleringsprivilegium. ”Om vem som helst kan publicera sig och producera nyheter, så förändras läsarnas och lyssnarnas krav på våra traditionella medier”, skriver Magnus Ljungkvist. Och detta kan mycket väl vara en av förklaringarna till mediernas rädsla att kreditera medborgarjournalister när de hämtar nyheter från bloggar och nätsidor, och varför utmärkelser till medborgarjournalister inte uppmärksammas nämnvärt av traditionella medier. Man vill helt enkelt inte bidra till att stärka positionerna för nyhetsförmedlare utanför redaktionerna. För att återgå till Primes spaning så konstateras där att det som tidigare kallats för ett contentunderskott i mediet förbytts i ett contentöverskott: ”Content levereras av alla som har tillgång till en mobilkamera eller ett tangentbord”, och numera är allt från Almedalsbesökares middagssällskap till smygfilmade avrättningar (såsom Saddams) tillgängliga för alla. Prime menar att vi som mediekonsumenter därför är ”helt beroende av kontexter för att klara oss helskinnade genom informationsbruset”. Detta anknyter till det Ljungkvist skrev om att medborgarjournalistiken är beroende av traditionella medier för att få uppmärksamhet. Missa för övrigt inte heller det Magnus Höij skriver i Internetworld om hur Almedalsbloggens och Politikerbloggens synlighet under Almedalsveckan ”är ett tydligt tecken på att bloggvärlden blivit viktigare”. Höij skriver att det är speciellt tydligt att just den politiska världen vunnit mycket på bloggarnas rapportering: ”Just politikerna har insett att de kan förmedla sina tankar direkt, utan att behöva vänta på eller övertyga en butter journalist”. Andra skriver intressant om media, medborgarjournalistik, Magnus Ljungkvist.