Var kommer du ifrån, alltså egentligen?

Jag hatar frågan, vet inte vad jag ska svara på den. Kan jag någonsin svara rätt? Rätt mot mig själv? Rätt för min mamma, min bror, mina mostrar, mina ideal? Var kommer du ifrån, är en fallande bomb, en del av våldet i det här samhället som vi inte kallar för våld och därmed förtränger. Alla vill veta var den andra kommer ifrån, sa den ena klasskamraten, och jag undrar varför, varför denna besatthet av en hudfärg? Jag frågar alla hela tiden var de kommer ifrån, sa den andra, och visade på att hon drar sitt strå till stacken minsann för att dela upp mänskligheten. Edward Said undrade och jag undrar också, kan man någonsin dela in mänskligheten och överleva konsekvenserna på ett mänskligt sätt? Kultur, ras det spelar ingen roll, de bygger upp maktstrukturer och pratar bara maktens språk. De säger allt om makten, ingenting om mig. Vem jag är, vilken musik jag föredrar. Indelningarna skapas så att det inte ska slösas bort tid när någon blir sugen på krig och konflikt. Det är inte så, du har fel, sa alla tre på en gång och spelade upp en nazistisk teater där den vita hudfärgen går före allt, före upplevelser, före argument, före mig. Vi har goda intentioner med frågan, påstod de, men vad händer med följden? De ville inte prata om följden, ingen vill prata om följden bara om de goda intentionerna. Inte om smärtan som skapas genom att frågan har en kraft som förmår utestänga, skapa nojor i huvudet, finns jag inte, tillhör jag ingenting? Mitt hemland är en främling för mig, jag kommer inte därifrån längre. Jag kom precis från konsum det är rätta svaret på den frågan. Jag vill berätta om vad jag handlat, berätta om mig själv istället för att berätta om dina fördomar. Om mitt land, min kultur, hur fan äger man ett land? Det enda man äger är upplevelserna, men de tvekade mina klasskamrater inte att ta ifrån mig, framtida kolleger, tack. Och skapade mig tomt. Jag hatar den frågan, den gröper ur mig för inget svar duger, det är inte rätt att säga att jag inte kommer någon stans ifrån, att jag aldrig tänker reducera mig till ett land. Att jag tänker flytta gränser, leva utanför dem, leva utanför människor som vill ställa den frågan, de tänker ställa den oavsett vad jag tycker. För att skapa de gränser som inte finns, aldrig har funnits. Roya Andra skriver intressant om rasism, kultur, identitet.