Jobben, jobben, jobben

För 14 år sedan, i valrörelsen 1994, betonade Mona Sahlin enträget att ”jobben, jobben, jobben” var den viktigaste valfrågan för socialdemokraterna. Inför valet 2006 var det snarare de borgerliga partierna som lyckades framställa sig som garanterna för jobb. Socialdemokratin har inte råd att än en gång gå in i en valrörelse utan en trovärdig jobbpolitik. I förra veckan skrev Kajsa Borgnäs, ordförande socialdemokratiska studentförbundet (”s-studenter”) och sammankallande i de socialdemokratiska sidoorganisationernas rådslagsgrupp om arbete, en debattartikel i Aftonbladet där hon bland annat konstaterar att socialdemokratin under den förra mandatperioden försvarade ”antalet människor på arbetslöshetsförsäkring utan att kunna tala om hur man skulle få dem i arbete”. Borgnäs påpekar att under den borgerliga regeringen så har i praktiken arbetslöshetsförsäkringen tydligare kopplas till den arbetslöses prestationer: a-kassan har sänkts, avtrappningssteg och högre krav på att ta anvisade jobb har införts, samtidigt som rehabilitering och företagshälsovård skurits ned och utbildningsinnehållet i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskat. ”Detta ger”, skriver hon, ”ett samhälle med ökade klyftor, mellan dem som ’lyckas’ och dem som ’inte lyckas’ skaffa sig ett jobb”. I stället förespråkar Kajsa Borgnäs – och de socialdemokratiska sidoorganisationerna – en politik där det är ”samhällets uppgift att ge individen ordentliga förutsättningar att hitta ett meningsfullt jobb”; individens rättigheter och makt i arbetslivet måste återigen lyftas fram. Och det låter ju bra, även om jag saknar konkreta förslag om hur detta ska gå till. I stället pratas det om ”den ökande pressen i arbetslivet”, ”allt fler otrygga jobb, korttidsvikariat, projektanställningar med minskad beslutsmakt och ökande arbetsbördor”. Artikeln avslutas med en efterlysning av en ”moderniserad socialdemokratisk arbetsmarknadspolitisk debatt”. Och kanske blir Borgnäs bönhörd i form av Luciano Astudillo och Thomas Östros (ordförande för det officiella socialdemokratiska jobbrådslaget) artikel i AiP. Astudillo och Östros skriver att en självklar utgångspunkt är att ”alla som kan ska arbeta” och att arbete ”ska givetvis alltid löna sig”. Därför ska socialdemokratin i varje läge ”välja den politik som ger människor störst förutsättningar att återgå i arbete”. De slår fast att det krävs en välutbyggd arbetsmarknadsutbildning för att människor snabbt ska kunna stärka sin kompetens och komma tillbaka i jobb. Det kan handla om grundläggande utbildning, direkt yrkesutbildning eller olika typer av program för att få kontakter och erfarenheter på arbetsmarknaden. Vidare sägs att den förnyade s-politiken för jobb inte minst handlar om att förbättra för dem som står längst från arbetsmarknaden. Återigen: det låter bra. Exakt vad rådslagsarbetet kommer att generera för förslag – och vad av detta som faktiskt resulterar i socialdemokratisk politik – återstår ännu att se. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, arbete, jobb.