Integritet och öppenhet

[UPPDATERAD] Jag är, vilket nog har framkommit, en varm anhängare av personlig integritet. Jag har därför argumenterat kraftigt mot lagförslag om kameraövervakning, avlyssning av telefon- och e-posttrafik etc. Samtidigt värnar jag också öppenheten och att såväl konstnärer och journalister som vanliga dödliga ska ha långtgående frihet till insikt i och skildrande av tillvaron på de sätt de själva finner gott. Ibland kommer dock dessa principer i konflikt. Detta blir tydligt i dag när de två centerpartistiska ledamöterna av integritetsskyddskommittén, Annie Johansson och Agne Hansson, skriver om kommitténs förslag till författningsskärpning. Skydd mot övervakning ska skrivas in i grundlagen sägs det, och det kan ju låta bra. Men man vill även förbjuda ”kartläggning av den enskildes personliga förhållanden”, vilket till exempel kan innebära politiska beslutsfattares och tjänstemäns släkt- eller andra relationsband till människor som på olika sätt berörs av de förras myndighetsutövning. I artikeln i Dagens Nyheter refererar Johansson och Hansson till att det i Sverige i dag inte finns något skydd mot ”närgången uppmärksamhet och ryktesspridning exempelvis via smygfoto eller smygfilmning”. ”Detta trots”, skriver de, ”att det finns flera exempel på domar i Sverige och Europa under senare år som visar att detta är en känd lucka”. Ett uppmärksammat svenskt fall av ”smygfotografering” den senaste tiden är bilderna på dåvarande statssekreterare Ulrica Schenström och TV4-reportern Anders Philblad som drack vin och pussades på krogen. Hade vi verkligen haft ett bättre samhälle om det varit förbjudet att ta dessa bilder? De europeiska domar som avses är sannolikt den i Europadomstolen i juni 2004. Tvisten gällde paparazzibilder på prinsessan Caroline av Monaco som publicerats tio år tidigare i några tyska tidningar. Bilderna var knappast av någon sensationell natur, utan snarare vardagligt triviala (prinsessan som handlade på marknaden, när hon tränade eller var tillsammans med sin son). Caroline av Monaco stämde ändå tidningarna för intrång i privatlivet och vände sig efter en mångårig process till Europadomstolen – som gav henne rätt. Även om Caroline av Monaco är en offentlig person, slog domstolen fast, så har hon rätt till en privat sfär – även på allmän plats. Personligen tycker jag att i valet mellan att å ena sidan mer eller mindre offentliga personer riskerar att bli kränkta av oönskade bildpubliceringar och å andra sidan ett system där politiker och andra makthavare med ett intresse av att deras gärningar inte når offentlighetens ljus ska kunna fatta beslut om publiceringsförbud, så förefaller det första alternativet vara det minst onda. I Sverige har vi redan en lång rad inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten. Vi är knappast betjänta av ytterligare förbud. * * * Integritetsskyddskommittén gör i sitt förslag alltså inget undantag för pressfotografer och journalister när de vill uppgradera den personliga integriteten. Detta har väckt kritik från bland andra Åke Sandström, ordförande i Svenska fotografers förbund, som påpekar att man som yrkesfotograf är skyldig att fotografera och att det i själva verket är på den som publicerar bilderna ansvaret ligger. Och för den som till äventyrs tror att förslaget skulle innebära något stopp för tvångsmedel som buggning och avlyssning, så förnekades detta av kommitténs ordförande Olle Abrahamsson på en pressträff i eftermiddags. Andra skriver intressant om politik, samhälle, integritet.