Nej till fler inskränkningar!

I eftermiddags överlämnade utredningen om könsdiskriminerande reklam sitt betänkande till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp). Utredningen har haft i uppdrag att ”kartlägga utvecklingen och omfattningen av könsdiskriminerande reklam i Sverige”, ”lämna förslag till hur lagstiftning mot sådan reklam skulle kunna utformas” samt ”redovisa för- och nackdelar med dessa förslag”. Enligt förhandsrapporter i medierna skulle ”sexistisk reklam” kunna komma att förbjudas. Utredaren, som – värt att notera – fått sitt uppdrag från den förra regeringen, föreslog nu ett förbud mot reklam med ”en könsdiskriminerande utformning”. I lagen ska detta definieras som ”en skildring av könsegenskaper eller könsroller vilken allmänt sett uppfattas som kränkande för kvinnor eller män”. Martin Jönsson skriver klokt i SvD om bakgrunden till hela den här historien. Själv blir jag ganska ofta irriterad på korkad reklam. Ibland är den sexistisk och förnedrande, som när män framställs som korkade och oförmögna att klara de mest basala hushållssysslor eller när kvinnor reduceras till halvnakna våp. Ibland är den ”bara” allmänt fördummande. Men detta är mina subjektiva uppfattningar som inte bör upphöjas till allmän lag. När det gäller avarter av reklam tycks dock vanliga reservationer mot inskränkningar i yttrandefriheten vara som bortblåsta. I samband med den så kallade ”Muhammeddebatten” uttryckte sig Jan Guillou klokt när han skrev att ”Tryckfriheten är inte till för det smakfulla, det omdömesgilla, det mittenpolitiska lagom, det välformulerade, det intelligenta eller det sympatiska. I så fall behövdes ingen grundlagsfäst tryckfrihet.” Och mycket bättre kan det knappast uttryckas. I går skrev den moderata riksdagsledamoten Anna König Jerlmyr på sin blogg att ett förbud mot könsdiskriminerande reklam inte bara vore ”en grov inskränkning i yttrandefriheten, en frihet och en rättighet som vi måste stå upp för” – utan också att ett sådant förbud samtidigt innebära svåra gränsdragningsproblem. För vem, undrar hon, ”skulle avgöra vad som är sexigt och vad som är sexistiskt”. JämO? Också Birgitta Ohlsson, ordförande för Liberala kvinnor, dömer ut idéerna om lagstiftning. ”Sexistisk reklam är korkad, inte kriminell”, säger hon i ett pressmeddelande, och tillägger att hon tror mer på ”kaxig konsumentmakt och tuff självsanering från näringslivet än stelbent lagstiftning”. Tyvärr verkar det vara få politiker, ens på den liberala kanten, som vågar stå upp för yttrandefriheten. I Svenska Dagbladets näringslivsdel samt på e24 berättas det om den undersökning som visar att 54,4 procent av riksdagsledamöterna är för en lagstiftning på det här området. Niclas på bloggen Researcher kommenterar det hela klokt: Det hela innebär en rätt stor sak, förutom att det visar att politiker inte förstår sig på hur marknadsföring faktiskt fungerar: det som anses vara fel eller oetiskt skjuter sig själv i foten genom att helt enkelt få liten effekt. Men konsekvenserna av ett förbud är grava: 1. Det handlar om ett brott mot den kommersiella yttrandefriheten. Redan idag har staten valt att omskära denna yttrandefriheten när det gäller reklam riktad mot barn, när det gäller reklam för tobak och alkohol. Nu väljer man också att föreslå ett förbud mot “sexistisk” reklam: ett förbud som kommer vara oerhört svårhanterat eftersom “sexism” är ett subjektivt värde. Förbudet innebär helt enkelt att staten väljer att vara smakdomare och sätta upp ett antal moraliska regler utifrån oklara och garanterat oprecisa definitioner. Det är den allvarligaste konsekvensen och fortsätter den tidigare gången mot en mer statlig kontroll av människor tankar. 2. Det innebär att man väljer att helt frångå den kunskap som finns om marknadsföringsteori. Ett varumärke som väljer att göra reklam som i målgruppens ögon är oetisk får ingen effekt. Liksom att regeringen klart visar att man inte har någon tilltro till reklambranschen - trots motstånd från såväl Reklamförbundet som Sveriges Annonsörer. Andra skriver intressant om politik, reklam, yttrandefrihet.