Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    måndag, januari 14, 2008

    Raset, förklaringen och motstrategin

    I helgen rapporterade Expressen om en ny väljarbarometer där moderaterna endast får 20,7 procent av väljarstödet. Det är ett ras på 5,2 procentenheter jämfört med tidigare jämförbara mätningar och den lägsta nivån för partiet sedan juni 2004.

    Som helhet får den borgerliga regeringen 38,6 procent, mot de rödgrönas 57,6 procent. Deras övertag är det största på nästan sex år.

    Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder kommenterade detta med att ”avståndet mellan blocken är stort som avståndet mellan Danmark och Kanada i ishockey-VM”.

    Moderaternas strategi för att kontra detta ras går ut på trappa upp attackerna på oppositionen. Till Expressen säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann att hans parti ”måste mycket tydligare jaga Mona Sahlin och få henne att visa vad hon vill göra, och med vilka hon vill göra det”.

    Och kanske kan detta fungera. Men frågan är om den strategin räcker för att övertyga de väljare som inte har en inkomst över genomsnittet, gott om pengar på banken och äger ett hus i miljonklassen. Det är nämligen de som har detta som är vinnarna på regeringens politik, enligt Ikanobankens familjeekonom Ann-Sofie Magnusson som på Aftonbladets uppdrag räknat på politikens effekter.

    Märk väl att undersökningen förefaller visa att alla som inte är arbetslösa eller sjuka vinner på regeringens politik. Däremot så fördelar sig dessa vinster synnerligen olika. De som redan har mest – alltså de traditionella borgerliga väljargrupperna – vinner också mest på den borgerliga politiken.

    Detta lär inte ens den mest envetna moderata jakt på Mona Sahlin ändra på.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Raset, förklaringen och motstrategin"

     

    Anonymous Leffe Nilsson skrev... (14 januari, 2008 15:11) : 

    Jag förstår inte vad det är du försöker säga? Att anledningen till att väljarna säger sig föredra Mona (med politk okänd) framför Alliansen är att alla som arbetar får det bättre nu och att alla som inte arbetar har fått bättre chanser att få ett arbete?

    Eller är det avundsjukan över att andra får ännu mer än vad man själv får som du menar är drivkraften bakom opinionsförskjutningen?

    Det går inte att komma ifrån att när regeringen förlorar i opinionen när alla får det bättre - ja, då är det något som är galet med regeringens förmåga att kommunicera förändringarna.

    Jag vet att det är trist att skjuta på budbäraren, men medias beskrivningar av regeringens politik är inte särskilt rättvisande - vilket de i ärlighetens namn inte var under (s)-regeringen heller. Media sköt även på (s) ur samma trista vänstervinkel, där fördelningspolitiska effekter alltid läggs i rubriker och ingresser medan de starkt positiva effekterna på sysselsättning, statens ekonomi och andra relevanta faktorer för hur mycket resurser som finns att fördela i bästa fall avhandlas i fotnoterna.

    Faktum är att även Göran Persson hela tiden var utsatt för detta mediala krypskytte från vänster, där en "drabbad" som bara får 25 kr mer i månaden får mer uppmärksamhet än 99 "gynnade" som får 300 kr mer i månaden.

    Du som är lite av en "högersosse" borde väl också störas av detta? Att det hela tiden är fördelningspolitik som görs viktigare än stabila finanser och en långsiktigt god tillväxt? Det är ju tillväxten snarare än fördelningsprofilen som faktiskt gynnar de sämst ställda på lång sikt.

    Ursäkta utbrottet, men jag blir tokig på att medierna hela tiden spelar på att människor i ryggmärgen är mer avundsjuka än rationella. Alla politiker från vänster till höger påverkas av denna mediala aktivism - den pressar politiken till dåliga beslut, något vi alla förlorar på i längden. Måste det vara på detta sätt?

     

    Anonymous Anonym skrev... (14 januari, 2008 17:21) : 

    Leif,

    du har till viss del rätt. När tillväxten stiger och alla får det bättre ökar "klyftorna" och när inkomstskatterna generellt sänks får de som har högre inkomster ut mer i kronor räknat. Det stämmer att mediekritiken mot den förra socialdemokratiska regeringen ofta handlade om just detta.

    MEN om du tror att det är därför som opinionen sviker för den borgerliga regeringen så är du helt fel ute. Hade regeringens fördelningspolitik enbart handlat om ovanstående så hade deras problem varit betydligt mindre än vad de är nu. Sanningen är ju att den borgerliga regeringen genom avskaffandet av förmögenhetsskatten och omvandlandet av den progressiva fastighetsskatten till en fastighetsskatt lika för alla aktivt gynnat dem med de allra, allra högsta inkomsterna. Och det är det som de nu får stå till svars för.


    Mats Andersson

     

    Anonymous Erik E skrev... (14 januari, 2008 19:40) : 

    "Sanningen är ju att den borgerliga regeringen genom avskaffandet av förmögenhetsskatten och omvandlandet av den progressiva fastighetsskatten till en fastighetsskatt lika för alla aktivt gynnat dem med de allra, allra högsta inkomsterna. Och det är det som de nu får stå till svars för."

    Det är när sådana här påståenden vevas om och om igen som jag blir så in i märgen trött på svensk politisk debatt.

    Omläggningen av fastighetsskatten har, utan att minska statsintäkterna, lagt betalningsbördan på dem som gjort vinst istället för dem som bara äger. Människor behöver inte längre vara rädda att bli av med huset de en gång byggde med sina egna händer bara för att de går i pension. Det tycker jag är enbart positivt.

    Jag förstår att de som röstar socialdemokratiskt eller är aktiva sossar gärna spelar på folks avundsjuka och försöker säkra en valseger 2010 på detta sätt, men det får mig bara att driva ännu längre från vänsterblocket.

    En bra och rättvis reform skall tydligen utmålas som något som bara gynnar rika direktörer, och därmed pissar man alla som får det bättre rakt i ansiktet och visar att man egentligen inte bryr sig om dem.

    Jag förstår som sagt varför man använder den retoriken, men det blir samtidigt så uppenbart att det bara är retorik, och inte någon ärligt menad omtanke om folk.

     

    Anonymous Anders skrev... (14 januari, 2008 20:00) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (15 januari, 2008 09:26) : 

    Leffe, för det första tar jag bestämt avstånd från epitet "högersosse". Om du försöker vinna min sympati för din uppfattning och samtidigt häver ur dig sådant så är du ute på väldigt hal is. Jag är socialdemokrat - inget annat.

    Med det sagt så tror jag att du missar poängen. Att inte den borgerliga regeringen får mer sympatier i opinionsundersökningarna när den genomför ett jobbskatteavdrag som ger alla yrkesarbetande mer kvar i plånboken - och mest till de högavlönade, beror knappast på de lågavlönades missundsamhet. I stället handlar det om att man tycker att politiken är orättfärdig och orättvis.

    Undersökningar visar att svenskar är beredda att betala en hel del i skatt om det ger bättre sjukvård, skola, barnomsorg och andra gemensamma samhällsnyttor. Detta verkar man från borgerligt håll ha svårt att begripa.

    Se dessutom Mats utmärkta klargörande.

    Erik, om det hade varit så att det enbart var sossar som "spelar på folks avundsjuka och försöker säkra en valseger 2010" som utmålade regeringens hantering av fastighetsskattefrågan som just ett svek, så hade din kritik möjligen varit relevant. Men så är knappast fallet. För säga vad man vill om Lagrådet och Villaägarnas riksförbund, men några socialdemokratiska kampanjorganisationer är de knappast. Inte heller Jan Södersten, professor i nationalekonomi i Uppsala, kan nog sägas tillhöra socialdemokratins fans i den här frågan.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (15 januari, 2008 09:27) : 

    Anders, tack för tipset - men den typen av meddelande kan med fördel mejlas till mig, snarare än att skrivas som kommentar till ett inlägg utan relevans för det du skriver.

     

    Anonymous Leffe Nilsson skrev... (15 januari, 2008 11:59) : 

    Jonas - jag skrev "högersosse" inom citat-tecken därför att jag tycker att du brukar vara klok. Men nu kanske jag får omvärdera - du kanske ändå tillhör den falang inom socialdemokratin som anser att fördelning alltid går före tillväxt, de som hellre delar fattigdom lika än de delar rikedom något mer diffrentierat? Jag trodde bättre om dig, men jag tar självklart på mig hela skulden för missuppfattningen.

    När det gäller jobbskatteavdraget ville Göran Persson genomföra det under lång tid enligt Fichtelius intervjubok. Orättvist då också, eller bara väldigt svårt att kommunicera i media?

    Avslutningsvis en fråga - håller du med mig om att media faktiskt hackade på (s)-regeringen Persson från samma "dumvänster-perspektiv" (de eviga "vem förlorar?"-frågorna) som den nu tillämpar på regeringen Reinfeldt? Om, så är fallet - tror du att det är bra för väljarnas kännedom om faktiska sakförhållanden inom politiken och ekonomin?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (15 januari, 2008 12:43) : 

    Leffe, trodde du på fullt allvar att jag skulle uppfatta epitetet "högersosse" som ett tecken på att du tyckte att jag "brukar vara klok"? Det gör du i så fall gott i att omvärdera.

    Upplysningsvis så tycker jag att tillväxt bör gå hand i hand med god fördelningspolitik. Men jag har ännu inte sett några tecken på att vare sig jobbskatteavdraget eller den omdöpta fastighetsskatten gynnat tillväxten.

    Vad gäller medievinkeln så håller jag med om att man väldigt ofta tycks leta efter "vinnare" och "förlorare", oavsett vad det är för regering. Och det känns ganska trist. Jag har dock väldigt svårt att uppfatta denna vinkling som särdeles "vänster".

     

    Anonymous Leffe Nilsson skrev... (15 januari, 2008 13:07) : 

    Jag visste inte att det var så känsligt med falangfrågan inom (s) - det är väl rätt ovanligt att enskilda sossar inte går att placera antingen till höger (t.ex. GP, Mona, Nuder eller Wallström) eller till vänster (t.ex. Morgan Johansson, Jämtin eller Winberg)?

    Nåväl - det jag menar är inte bara att media fokuserar på vinnare och förlorare, utan också att man fokuserar på att framhålla det som negativt att någon vinner mer samtidigt som någon annan vinner något mindre. Detta befäster status quo som någonting heligt och försvårar politiska reformet påtagligt - alldeles oavsett i vilken riktning som regeringar (oavsett färg) vill reformera samhället.

    Jag är moderat (kanske kan kalla mig själv för "vänstermoderat" rent av) och tror också att tillväxt- och fördelningspolitik går hand i hand - och att det därför är enormt viktigt att inte fördelningsambitionerna blir blockeringar för tillväxt.

    Syftet med att ta bort fastighetsskatten handlade om att ta bort godtycket i den beskattningen, nu blir det mycket lättare att försöka planera kostnaderna för boendet om man vill bo länge i ett hus, även när inkomsterna sjunker i samband med pensionering t.ex. Men det är inte ett exempel på en fördelningspolitiskt motiverad reform, lika lite som den gamla fastighetsskatten hade ett i första hand fördelningspolitiskt syfte.

    När det gäller jobbskatteavdraget så är det självklart något som gynnar tillväxten, eftersom det ökar incitamenten att arbeta både hårdare och smartare. Om man tror på att höjda skatter kan minska incitamenten - t.ex. att förorena miljön. Då är det nog rätt rimligt att man också erkänner att sänkta skatter på arbete faktiskt stimulerar till arbete.

    Och att arbete är grunden för tillväxt, det är väl en gammal socialdemokratisk sanning? Eller är det bidrag som enligt Partit ger tillväxt numera?

     

    Anonymous Ingemar E L Göransson skrev... (15 januari, 2008 13:09) : 

    Moderaternas och regeringens problem är att de flesta männsikor gillar gemensamma lösningar av gemensamma problem. Vi gillar när vi solidariskt löser samhällsproblem.
    Därför blir regeringens moment 22 att för man sin politik så tappar man i opinionen och för man inte en borgerlig politik finns inget behov av dem. Samtidigt så innebär det revolt från den moderata högerkärnan. Kom ihåg vad som hände Yngve Holmberg denne dåtida Reinfeldt - hans fall blev stort.

     

    Anonymous Anonym skrev... (15 januari, 2008 14:46) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger RMgX skrev... (15 januari, 2008 14:55) : 

    Leffe Nilsson högersosse är bland många sossar ett skällsord lika mycket som socialliberal är det i många liberala kretsar eller för all del nyliberal är ett skällsord i socialliberala kretsar.
    Det indikerar att du kanske egentligen inte är socialdemokrat utan något annat ( sämre ). Av någon anledning verkar vänstersosse och ett förflutet inom exempelvis leninistiska kretsar inte ha en lika negativ klang ( jag tänker här på Marita Ulvskog bl.a. ).

    Jag tycker å andra sidan att moderatarna gått på tok för långt till vänster, personligen vill jag se ett slopande av LAS och att man gör alla inkomstförsäkringar frivilliga möjligen med undantag av socialbidraget, det borde vara en rimlig högerståndpunkt över saker man vill åstadkomma i ett första led.
    De skattesatser vi ser moderaterna förespråka står i ett internationellt perspektiv på den extrema vänsterkanten ( om vi håller oss till demokratiska stater ).
    Sen inser även jag att många svenskar vill ha en stat med starka tvångsinslag vilket sätter stop för många frihetliga idéer även om de inte är särskilt extrema.
    När jag läser de flesta dagstidningsartiklar så känns det ofta som om journalisten står långt till vänster, vissa verkar tycka det är naturligt att den som inte gör ett smack ska ha lika mycket som den som lägger större delen av sin vakna tid på att producera något av värde. Givetvis gäller inte detta alla journalister men det är inte ovanligt.

    Jag tror mycket av impopulariteten ligger i att Reinfeldt och co har ansets sköta vissa saker lite oproffsigt och taffligt. Man går ut med att fastighetsskatten ska bort, med en bisats om att skatteuttaget från fastighetssidan ska vara oförändrat, utan att förklara hur.
    Sedan blir folk griniga när deras uppskov på reavinstskatten inte längre kommer betalas av dödsboet o.s.v.
    Till viss del tror jag det beror på att vissa tycks ha inställningen att regeringar trollar fram pengar, de vill inte begripa att minskar man skatteintäkterna så måste man skära i utgifterna eller skapa en ny intäkt om man har oförändrade utgifter.

     

    Anonymous Erik E skrev... (15 januari, 2008 16:24) : 

    "Erik, om det hade varit så att det enbart var sossar som "spelar på folks avundsjuka och försöker säkra en valseger 2010" som utmålade regeringens hantering av fastighetsskattefrågan som just ett svek, så hade din kritik möjligen varit relevant. Men så är knappast fallet."

    Jag skrev inte att det enbart var sossar som kritiserade omläggningen, utan att sossarna kritiserar omläggningen genom att felaktigt utmåla den som någonting som bara gynnar rika människor. Stor skillnad.

    Visst kan man kritisera omläggningen, för den är inte perfekt utförd, och Lagrådet och Villaägarna har sina poänger. De brölar dock inte om hur man nu "tar från de fattiga och ger till de rika" genom att inte skatta ihjäl änkor och fattigpensionärer och tvinga dem från hus och hem.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (15 januari, 2008 17:16) : 

    "rmgx", presentera dig med namn om du vill fortsätta skriva här. Anonyma kommentarer är inte tillåtna.

     

    kommentera