Neo skiter i mångfalden

För drygt två år sedan skrev jag här på bloggen, under rubriken Lätt att argumentera i överläge, om den nonchalans man från borgerligt håll visar för det faktum att tidningar med borgerliga ledarsidor fullständigt dominerar den svenska dagspressmarknaden. Jag konstaterade att det förstås är lätt att avfärda betydelsen av medial mångfald när man själv är i kraftig majoritet. Jag drar mig till minnes detta i dag, när jag läser vad det liberala magasinet Neos redaktör Peter Wennblad skriver på tidningens blogg, att socialdemokrater är, ”kort och gott, bara förbannat tråkiga att läsa”. Så enkelt kan man förstås göra det för sig; avfärda påpekanden om den borgerliga dominansen i medierna och opinionsbildningen som ”gnäll” och intressanta iakttagelser om socialdemokratin som ”protokollsutdrag från partikoryféernas senaste gruppterapiövning”. De som säkrat problemformuleringsprivilegiet låtsas alltså inte om vikten av mångfald i samhällsdebatten. Det finns nog en lämplig etikett för en sådan inställning, och det är inte ”liberal”. Andra skriver intressant om politik, media, opinionsbildning.