Rebeller och fanatism

Hemma har jag en barnbok från 1975 som heter ”Det nya Kina” (Tiden). Där hyllas reservationslöst den kinesiska kulturrevolutionen och ordförande Mao. I boken sägs att ”Det kinesiska folket håller på att bygga ett socialistiskt samhälle – ett samhälle som vill skapa lika villkor och goda förhållanden för alla människor”. Jag kom att tänka på den när jag i går läste Svenska Dagbladet som i sin kulturdel ägnar ett antal sidor åt 1968-vänstern och dess syn på Maos Kina. Bland annat publiceras ett utdrag ur Håkan Arvidssons kommande bok ”Vi som visste allt”. Där berättas det om en fraktion – rebellerna – inom den svenska studentvänsterorganisationen Clarté för 30 år sedan. Rebellrörelsen, eller dubbelmaoisterna som de ibland kallades, höll på att splittra Clarté med sin närmast religiösa dyrkan av Mao Zedong. Allt detta skedde långt före min tid som politiskt aktiv, men jag har ändå barndomsminnen från möten som mina föräldrar gick på och de hetsiga diskussioner som fördes där. Långt senare gick jag med i SSK – Socialdemokratiska studentklubben i Stockholm, och där mötte jag människor som var gamla nog att själva minnas striderna i Clarté. Den socialdemokratiske partiideologen Enn Kokk skriver på sin blogg om sina egna möten med de maoistiska falangisterna – och påminner om hur såväl de som Clarté och andra vänstergrupper på den tiden ”i sig bar samma tendens till längtan efter renhet”. Kokk citerar Bo Gustafsson som när han lämnat KFML och maoismen bakom sig, skrev om hur små sammansvetsade grupper av likasinnade tenderar att begränsa synfältet för medlemmarna, så att dessa tror att världen är beskaffad så som den ter sig för de troende. Fanatism är skrämmande – och farlig, oavsett om den grundar sig på religiös eller politisk övertygelse. Andra skriver intressant om politik, Kina, Mao.