Bloggåret 2008

Det drar ihop sig mot slutet av 2008 och jag tänkte gå igenom mina blogginlägg från året för att på det sättet sammanfatta vad jag tyckt varit värt att uppmärksamma under de senaste tolv månaderna. Populära bloggar av olika slag handlade det om i januari. Jag påminde om att det fortfarande gick att rösta fram Årets politiska blogg, gratulerade Isabella Lund till vinsten, samt ifrågasatte Resumés koll på bloggvärlden. Jag konstaterade också att om Barack Obamas segervind höll i sig så kunde han bli USA:s första svarta president genom tiderna. Dessutom skrev jag en del om opinionsmätningar. Detta tema, och vilken betydelse väljarstödet kunde tänkas få för politiken, återkom även under februari. Samma månad uppmärksammade jag ett historiskt möte, en kompromisslös Lars Ohly, terrorism och yttrandefrihet, samt Fidel Castros aviserade avgång. Dessutom tog jag en bloggpaus. Denna kom inte att vara så länge, men var absolut nödvändig i det läget. I mars var jag i gång igen och då stod Mona Sahlin, socialdemokratisk organisation, och en retirerande regering i fokus. Dessutom delade jag ut kängor till Isabella Löwengrip, fega politiker och byråkrater i Stockholm, samt Mats Odell. Återkommande teman i april var yttrandefrihet, integritet och censur. Jag skrev om en pressombudsman som ville polisanmäla bloggare, ett påstått liberalt parti som menar att respekten den enskildes integritet inte är absolut i alla lägen, om att yttrandefriheten är viktig att försvara även när den ”missbrukas”. Samtidigt berömde jag en folkpartist som faktiskt stod upp för yttrandefriheten, jag påminde om vikten av mänskliga rättigheter och blev intervjuad i Kommunal-Nytt. I maj handlade det mycket om bloggare och deras politiska betydelse. Jag skrev bland annat om svårigheten att få en webbplats eller en blogg skyddad enligt yttrandefrihetsgrundlagen, att jag då och blir uppvaktad av intresseorganisationer och andra som ser bloggare som en viktig kanal för att föra ut sina budskap, ett möte jag deltagit i om makt, offentlighet, och mediernas roll, och ett annat om vad bloggar tillför den politiska debatten och vad som fattas hos svenska politiska bloggar. Juni var månaden då FRA-debatten brakade igång ordentligt och fick fäste utanför bloggosfären. Jag skrev bland annat om ledarskribenten Sanna Raymans starka insatser, en Facebook-grupp mot lagförslaget, en annan ledarskribents mindre begåvade skriverier, eniga politiska ungdomsförbund, samt Tidningsutgivarnas och Journalistförbundets agerande i frågan. I juni blev också jag och några vänner vittnen till hur pass våldsamma utryck nazistmarscher kan ta sig. I juni tog jag semester och ett stort antal inlägg skrevs av mina vikarier Fredrik Pettersson och Catti Ullström. De uppmärksammade bland annat de borgerliga nomineringsprocesserna inför valet till Europaparlamentet, allvarliga konsekvenser för den kommunala/regionala verksamheten av regeringens beslut, vikten av HBT-perspektiv inom vården, Almedalsveckan och svenskhet, samt EU, vikten av dialog, Sverigedemokraterna, partistöd – och ett antal välskrivna inlägg om FRA. Juli inleddes med Almedalsveckan som jag huvudsakligen bevakade via Almedalsbloggen. FRA-debatten fortsatte, och tog sig många intressanta och kreativa – men även bisarra uttryck. Samma månad var det också EuroPride i Stockholm, vilket resulterade i ett antal inlägg med HBT- och Pridetema. Ska vi välja ett tema för augusti så får det lov att bli dumhet. Dumhet levererad av DN-skribenten Lisa Bjurwald, Centrum mot rasism (även här), thailändska myndigheter, Svenska FN-förbundet och Johan Staël von Holstein. September var ämnesmässigt spretig; jag skrev om Sverigedemokraterna, yttrandefrihet, tänkbara politiska koalitioner efter valet 2010, opinionsbildande makt, samt förstås om FRA. Även bristen på mångfald i medierna och hur vänstern skulle kunna göra sina röster hörda togs upp. Den stora besvikelsen var beskedet att de borgerliga riksdagsledamöter som tidigare sagt sig vara beredda att fälla FRA-lagen nu accepterade en uppgörelse. Plötsligt var alla tidigare invändningar sopade under mattan. I oktober var det varsel och arbetsmarknadspolitik som dominerade debatten, åtminstone om man ska döma efter vad jag bloggat om. Men det handlade också väldigt mycket om det rödgröna samarbetet, Mona Sahlins ledarskap och den interna s-debatten. Mer om det senare här och här. Det amerikanska presidentvalet stod i centrum i november. Även i Sverige började det kännas som valrörelse och opinionsmätningarna stod som spön i backen. Dessutom aviserades det att det åter var dags att börja fundera kring vem som förtjänade utmärkelsen Årets politiska blogg. December bjöd på kommentarer om extremism, idioti, våldsdåd och beundransvärt motstånd. Det rödgröna samarbetet kom att omfatta tre partier. Själv var jag skeptisk. Och så påminde jag om integritetskränkande lagförslag. Ännu återstår några dagar till 2009. Jag hinner nog skriva lite mer om 2008. * * * PS: Ber om ursäkt för att denna sammanfattning blev väldigt lång. Den tog dessutom en evighet att skriva och länka, så om jag fortfarande bloggar om ett år så lär 2009 års bloggårskrönika se annorlunda ut. Andra skriver intressant om 2008, årskrönika, bloggåret.