Tänka nytt är stort - tänka rätt är större

Aftonbladets debattredaktör, tillika bloggare, krönikör och tv-soffestradör, Lotta Gröning skriver i dag på sin blogg att deltagarna i SVT:s nya dokusåpa "Toppkandidaterna" är "ett gäng unga människor utan partipolitiska bindningar" som genom att de "gör anspråk på rollen som opinionsbildare" uppfattas som "farligt för de gamla etablissemanget som har svårt att hävda sig bland dagens unga människor". Yeah, right. Efter riksdagens partiledardebatt i veckan hade SVT en debatt mellan SSU:s nya ordförande Anna Sjödin och CUF:s Fredrick Federley. Enligt Gröning så var detta "en bedrövlig tillställning" och hon "fattar inte ens varför tv plockar in så förutsägbara debattörer". Men Lotta Gröning torde ju vara medveten om hur medielogiken fungerar; självklart valde SVT att låta dessa ungdomsförbundsrepresentanter kommentera debatten just därför att man ganska lätt kunde förutse vad de skullle säga. Man kan förstås tycka, vilket Gröning tycks göra, att ett sådant upplägg är "Totalt ointressant för utomstånde" - men det är ju betydligt mer representativt än några alllmänna tyckare som inte representerar någon annan än själva. Därmed inte sagt att jag vill reservera den politiska diskussionen enbart för partiföreträdare. Tvärtom välkomnar jag fler röster i debatten. Men Grönings inlägg denna gång är inget annat än ett uppenbart slag för just programmet "Toppkandidaterna", där hon själv sitter i juryn. "Partiernas sätt att hantera samtal och debatt måste förnyas", skriver Gröning. Och visst kan man väl hålla med om det. Men vad innebär det för politiken och det demokratiska samtalet att våra framröstade politiker ska få stiga åt sidan för dokusåpadeltagare? Vilken trovärdighet har de?