Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Kul och bra krönika...
| ...i tidningen City i dag. Skriven av Sakine Madon, som också bloggar. Sakine kommenterar den pågående debatten om att Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer skulle ha varit kränkande, och slår fast att det som verkligen är kränkande är "att folk hotar att förbjuda kränkningar". "Frihet från kränkning är inskränkt yttrandefrihet", skriver Sakine Madon. Och det är lätt att instämma i det. Hennes krönika är i huvudsak en uppräkning av anhängare till den populära folkrörelsen "att vara sig kränkt": Först ut den megakränkta gruppen kränks av svarta glassar. Centrum mot rasism fann sin viktigaste kamp förra året. Sen har vi dem som kränks av nakna människor. Den galnare sortens feminister och reaktionära typer hör hit. SL hann censurera texten "We love boobs" i Lindex nuvarande harmlösa BH:kampanj, innan de ens hann lacka. Så förutseende av SL. För andra räcker det med "social status" för att de ska bli kränkta. Ensamstående fattig tonårsmorsa eller förortsbo, glesbygdsbo, invandrare, sjuk eller gammal? Grattis, då har du automatiskt kränkthets-cred. |
skrivet av Jonas Morian om 13:16
Kommentarer om "Kul och bra krönika..."
-
Anonym skrev... (15 februari, 2006 15:32) :
-
Anonym skrev... (15 februari, 2006 15:36) :
-
Jonas Morian skrev... (15 februari, 2006 16:17) :
-
Anonym skrev... (15 februari, 2006 17:52) :
-
Jonas Morian skrev... (15 februari, 2006 19:35) :
-
Anonym skrev... (16 februari, 2006 11:56) :
-
Jonas Morian skrev... (16 februari, 2006 14:17) :
-
Anonym skrev... (16 februari, 2006 19:23) :
-
Jonas Morian skrev... (17 februari, 2006 09:36) :
Kul och bra krönika...'">kommenteraFör att återknyta till ett resonemang vi förde angående PR-byråernas makt för några dagar sedan:
Vilka är det som har haft något att vinna på offertrenden? Vilka ekonomiska eller politiska makthavare kan antas ligga bakom upphöjandet av kränktheten till styrande samhällsnorm? Frågan är alltså inte retorisk - jag är uppriktigt intresserad av att få de bakomliggande mekanismerna klarlagda i en djuplodande artikel eller avhandling.
Hej Jonas
I den här frågan har Du helt enkelt fel. Först filosofiskt när det rör yttrandefrihet. Det är en NEGATIV frihet - ingen kan alltså HINDRA någon att säga något Men det är ingen POSITIV frihet. Jag har alltså ingen skyldighet att upplåta utrymme för någon att tycka något som jag finner anstötligt. Insändarredaktörer publicerar - om inte annat så av platsbrist - inte alla insändare som kommer in. Debattredaktörer gör det absolut inte. Inte heller har en tidning eller TV-kanal skyldighet att upplåta annonsplats till alla företag, föreningar och sammanslutningar som önskar annonsera. Ett företag har inte heller skyldighet att anonsera i alla tidningar, vill de undvika (s)-tidningar, SD-Kuriren eller SvD så står det dem fullständigt fritt. SVT sänder inte porrfilm. Det gör inte heller TV3. De MÅSTE inte göra det heller. Du ska inte heller behöva acceptera att någon klottrar på Din husvägg - vilket är fullt jämförbart, då det ju knappast är principiell skillnad på egendomen aktiemajoritet i Mariebergskoncernen och egendomen ett hus. Ett distributionsföretag som posten MÅSTE inte heller distribuera all reklam. Vill SD få ut sin reklam får de väl bära ut den själva. Om Posten däremot börjar öppna brev för att kontrollera innehållet så tycker jag att de passerat gränsen för vad som kan accepteras av integritetsskäl.
För det andra, är en bild ett "yttrande"? "Muhammed var en förvirrad pedofil" är ett nedsättande och stötande omdöme om Profeten, men bör tillåtas trots att jag tycker det är ett sjukt uttalande. Men en bild? För lite sedan var det två hemlösa ungdomar som protesterade. De var alltså inte uteligare men saknade egen, fast, permanent bostad. Därför hade de heller inget enskilt sovrum. Och var ska man då ha sex? Jo, på Sergels Torg. Tyckte de i alla fall. Denna ganska orginella protest mot bostadsbristen är ju beskriven som jag gjorde ovan väldigt tydlig och saklig. Vi har ingenstans att ha sex så vi har det på plattan. Betydligt tydligare i budskapet än Myhammedbilderna. Men naturligtivs olaglig. Man får inte ha sex på Sergels Torg. Det anses stötande. Och det leder fram till det tredje jag ville säga.
Det är helt oväsentligt att teckningarna av Profeten Muhammed var karikatyrer. Det väsentliga är att de var avbildningar. Enligt muslimsk tradition får Profeten inte avbildas. Punkt. Så enkelt är det. VARJE avbildning av Muhammed är stötande för en muslim. Stötande - som sexuella aktiviteter på Sergels Torg. Eller om någon sätter sig och skiter på EU-flaggan. Eller onanerar mot Din dörr i protest mot Din blogg. Eller onanerar på tunnelbanan generellt för att ge uttryck för uppfattningen att tjejen mitt emot är råsexig. Det är handlingar vi normalt inte tänker på som "yttranden" som faller under yttrandefiheten. Men om de inte gör det - varför ska avbildningar av Muhammed göra det?
Simon: Onekligen en intressant fråga. Rimligen så tror sig kvällspressen tjäna på "offertrenden". Varför annars löpsedlar och nyhetsviklingar av typen "Så drabbas du - vi har hela listan"?
Joakim: Självklart kan man hindras att säga något. T ex så kan säkerhetspolisen och regeringen be ett webbhotell att stänga ned webbsidor som innehåller misshaglig information. Sådant sker dagligen i Kina. Och tyvärr verkar det nu också ske i Sverige.
Och visst, Posten måste inte distribuera reklam de inte vill. Men hur är det med tidningar? De facto så har man ju vägrat att dela ut SD-Kuriren.
De exempel du sedan tar upp är inte heller relevanta då det inte är begränsningar i yttrandefriheten som sätter stopp för detta utan ordningsstadgar. Det anses vara förargelseväckande beteende att ha sex, onanera eller skita offentligt.
Ja, Jonas, man KAN hindras från att yttra saker - vad jag avsåg var naturligtvis att ett sådant hinder inte är förenligt med yttrandefriheten. Men ett webhotell som FRIVILLIGT väljer att vägra upplåta plats för t.ex. Din blogg gör som jag ser det inget fel - så länge som Du har teoretiska möjligheter att använda andra webbhotell.
Får Posten vägra att dela ut tidningar? Ja, skulle jag säga. Vad som komplicerar det är att Posten har varit ett statligt monopol. Fortfarande finns väldigt få konkurrenter, typ bara Citymail och typ bara i Stockholm. Fast finns det andra möjligheter för mig att få ut mitt budskap, typ en alternativ distibutör, så är det väl inget fel med det. MEN då får inte staten eller Posten göra något för att förhindra en sådan etablering.
Spelar det någon roll om det är ordningsstadgan som används för att hindra ett budskap? Budskapet får inte föras fram på vilket sätt som helst. Ordningsstadgan används för att begränsa yttrandefriheten. Låt mig säga så här, Muhammedbilderna har uppenbart väckt oändligt mycket mer förargelse än det skulle göra om jag sket i trappuppgången. Är inte de förargelseväckande?
Joakim: Frivilligheten i just det här fallet kan nog lindrigt sagt ifrågasättas...
Och som jag ser det så borde snarare en statlig verksamhet som Posten garantera yttrandefriheten genom att distribuera lagligt material som privata aktörer vägrar. Alternativt så kan man tänka sig en lagstiftning som förbjuder Posten (och eventuella privata alternativ), webbhotell, teleoperatörer och andra att öht vägra distribuera material av etiska, politiska eller andra skäl.
Jonas Morian,
Du verkar se yttrandefriheten som en POSITIV frihet, dvs att staten inte bara ska garantera min frihet att säga saker utan också aktivt se till att det blir möjligt för mig att göra det. Liknande tankar ligger ju också bakom t.ex. presstödet och Nej-sidans eviga gnäll om resursfördelningen inför folkomröstningarna. MEN är det en rimlig hållning? Ska t.ex. Kalle Ankapartiet (om det över huvud finns kvar), Junilistan, Fi, KPML(r), SD, ND och alla andra tänkbara och otänkbara politiska partier prompt bjudas in till SVT:s valdebatt? Om inte, är det inte då så att public service avgör vilka värderingar som ska ges utrymme?
Jonas Barkå,
Ingen tvingade mig att köpa en bostadsrätt i Bostadsrättsföreningen Olof Knagge heller, om skitande demonstranter i trappuppgången följer med det köpet så får jag väl ta det... Eller tycker Du kanske att man har rätt att köpa en bostadsrätt utan att behöva kalkylera med risken att folk skiter i trappan? Förmodligen tyckte de danska muslimer som valde att ta en prenumeration på J-P också att de kunde göra det utan att riskera att utsättas för avbildningar av Profeten! Såvitt jag vet är det inte en tidning som förlitar sig på lösnummerförsäljning utan en prenumeranttidning. För övrigt så läser jag inte J-P, har inte varit på SD:s hemsida och har av respekt mot de muslimer som ser avbildningarna som ett hån gjort allt för att undvika att se dem, men icke desto mindre så hade DN, som valt att inte publicera dem, på sin första sida en bild av en man som läste France Soir där deras framsideskarikatyr var fullt synlig. Så nog kan man säga att bilderna tvingats på ganska många.
För övrigt förstår jag nog inte riktigt, jag får alltså inte stå med en stötande banderoll på ett torg för det stör ordningen, men jag borde få ställa upp en säng och ha samlag på samma torg om jag vill? Inte helt konsekvent.
Joakim: Det är en ganska stor skillnad mellan att å ena sidan garantera yttrandefriheten för alla som inte bryter mot några lagar och å andra sidan ålägga SVT att bjuda in samtliga partier som kandiderar till riksdagen till valdebatter. I dag drar man gränsen vid de partier som finns representerade i riksdagen, vilket ju förefaller rimligt.
Och det kommer nog inte som någon överraskning för någon att jag tycker att presstöd i grunden är en bra idé för att trygga mångfalden. Konstruktionen av systemet kan man däremot diskutera.
Och jo, det är nog rimligt att staten - i den mån man öht bör ge statliga bidrag åt kampanjorganisationer inför folkomröstningar - ger mer åt den sida som saknar egen stark finansiering.
Fast Jonas, yttrandefriheten är NEGATIVT definierad. Statens garanti är alltså att inte fängsla eller utöva repression mot någon som uttalar sin mening. Vad Du talar om är att staten på olika sätt ska se till att de får möjlighet att göra det. Och då tycker jag inte att det är någon principiell skillnad mellan att hindra ett parti som inte sitter i riksdagen att delta i public service debatter och att det statliga distributionsföretaget Posten vägrar dela ut deras material. I båda fallen rör det sig om att staten stänger en arena för partiet att verka på. Man skulle kunna säga att Posten delar ut material från de partier som är representerade i riksdag eller kommunfullmäktige, men inte andra. Vad är det för principiell skillnad på det och det SVT gör?
När det gäller kampanjbidragen förstår jag inte riktigt alls. Ska staten alltså KOMPENSERA den sida som har svagast egen backning? Du tycker inte att staten då uttrycker en uppfattning? Är det inte skillnad på om Sv. Näringsliv eller LO väljer att placera sina medlemmars pengar i en kampanj för något de tror är bra för medlemmarna, som ju själva valt att vara medlemmar, och att staten använder tvångsuttaxerade pengar för att gynna en idé - inte för att en riksdagsmajoritet tror att det är bra för skattebetalarna utan för att SN och LO INTE tycker det? Det känns lite konstigt.
Joakim: Jag tycker att du hakar upp dig på formalia om negativ respektive positiv yttrandefrihet. Det jag diskuterar är högst konkret och min önskan om hur staten borde trygga yttrandefriheten. Det finns uppenbara praktiska problem med att i en tv-debatt bereda plats för alla partier som hoppas på riksdagsplats. Därför har jag full respekt för SVT:s val att bara låta riksdagspartier delta. Motsvarande problem finns inte när det gäller utdelande av obehagliga tidningar. Där har du skillnaden.
Och vad gäller kampanjbidrag i samband med folkomröstningar så är det nog snarare min principiella uppfattning att staten inte ska ge några sådana bidrag alls. Men om nu så sker så förefaller det rimligt att detta sker efter någon form av resursprövning, där den underfinansierade sidan kompenseras. Samtidigt visar ju detta resonemang på bristerna med folkomröstningar helt och hållet, och jag tror nog att du känner till vad jag tycker om dem...