Kryssa för integritet

Häromdagen skrev Henrik Brors i DN om hjältar i riksdagen. Det var en hyllningsartikel till ett antal folkvalda ledamöter av olika partifärg som agerat i enlighet med sin övertygelse, även när det gått emot partilinjen eller uppgörelser med andra partier. "Partipiskan viner extra hårt över riksdagspolitikerna när regeringsmakten kan avgöras av hur de röstar", skriver Brors, och tillägger att det därför krävs "något alldeles extra för att klara av att stå för sitt personliga engagemang som riksdagsledamot och orka driva det så långt att det förändrar regeringens fastlagda politik". Jag delar Henrik Brors uppfattning att sådana ledamöter är värda att hylla. Även om det innebär att socialdemokratiska förslag ibland faller. Den fria opinionsbildningen och enskilda riksdagsledamöters integritet borde väga tyngre än partihänsyn. Allt för många hukar sig bakom sin partigrupp och vågar inte ta strid för sina hjärtefrågor. Resultatet riskerar att bli ett slätstruket politiskt debattklimat där skillnaderna mellan partiernas företrädare suddas ut. Jag välkomnade personvalsreformen med möjligheten att kryssa upp kandidater högre upp på riksdagslistorna än vad partierna tänkt sig. Många politiker har också utnyttjat detta genom personliga valplattformar där de deklarerat vilka frågor som legat just dem varmast om hjärtat. Tyvärr så är det ytterst få av dessa politiker som faktiskt klarat av att leva upp till sina målsättningar när de väl tagit plats i riksdagen och andra folkvalda församlingar. Detta beror inte bara på feghet och anpassning för att trygga en åternominering, utan minst lika mycket på att det partipolitiska systemet ställer väldigt höga krav på lojalitet och likriktning. I synnerhet i valtider. I höst kommer jag att kryssa för socialdemokrater som jag tror vågar gå emot partipiskan när hans eller hennes hjärtefrågor kommer upp. Det återstår dock att se om dem jag kryssar förmår att leva upp till förtroendet.