Vänster, höger - eller bara snedvridet?

Reaktionerna på journalistikprofessor Kent Asps debattartikel om sin forskningsrapport om journalisters partisypatier - och dess betydelse för nyhetsrapporteringen - fortsätter att trilla in. Som jag skrev i går så kan relevansen i undersökningen definitivt ifrågasättas. Och ifrågasätts gör den. Jesper Bengtsson skriver till exempel att journalisters personliga värderingar kan vara helt avgörande för den bild medierna ger av verkligheten, och att det avgörande är vilka frågor journalisterna ställer sig när de konfronteras med ett samhällsproblem. Bengtsson tror också att journalisternas sociala bakgrund spelar roll, alldeles oberoende av deras partisympatier. "Och", skriver han, "det är ett känt faktum att dagens journalister i påfallande hög grad rekryteras från medelklassen" och att många har föräldrar som själva varit journalister. "Det kanske i själva verket är ett större problem för mångfalden i svenska medier", skriver Jesper Bengtsson. Tora Breitholtz har både bloggat och hunnit kommentera Asps artikel i Studio 24. Hon lyfte i tv fram "ägarkoncentrationen och den totala borgerliga dominansen bland tidningarnas politiska färg". Breitholtz menar att det har betydligt större betydelse för hur nyheter skapas och den massmediala dagordningen sätts, än enskilda journalisters partisympatier. Slutligen skriver PJ Anders Linder att man hamnar snett "om man får för sig att det eventuella problemet med mediernas världsbild har med medvetet propagerande att göra". Enligt Linder så visar mätningar och jämförelser av bevakningen av olika partier att balansen brukar vara rätt god. I stället, menar han, så är problemet värderingar i den svenska (och utländska) journalistkåren som har blivit så självklara att de över huvudtaget inte längre känns som värderingar, och exemplifierar med att Ekot i går rapporterade om inkomstskillnader - och att det i reportaget framställdes som självklart att de små skillnaderna i Sverige gjorde vårt land till ett av "de bästa" i världen.