Blodsband och föräldrars "rätt" till sina barn
På Dagens Nyheters ledarsida sägs att valet, när ett barn far illa hos sina biologiska föräldrar, inte måste stå mellan tvångsplacering i fosterfamilj och att stanna kvar hos de förra. DN skisserar på "en form av villkorat föräldraskap [som] skulle kunna bli ett skydd för barnet utan att helt beröva det dess förälder". Själv är jag beredd att gå längre och starkt ifrågasätta vilken roll blodsband och biologi egentligen spelar. Måste det behöva gå så långt som i fallet med Bobby innan en biologisk förälder förbrukat sin "rätt" till att överhuvudtaget få ha barn? |
Kommentarer om "Blodsband och föräldrars "rätt" till sina barn"
Naturligtvis så ingriper samhället ofta och på ett tidigare stadium än i det här fallet. I det här fallet är allting fel och för sent. Jag tycker faktiskt att DN gör en hygglig och bra beskrivning av problemen.
Många föräldrar behöver hjälp att ta sitt föräldraansvar fullt ut. Den hjälpen ska dem få men det gör dem inte till mindre föräldrar för det.
I socialdemokratiska Sverige kan vad som helst hända ett barn ... se vad som händer 5-åriga Shaun.
Å andra sidan har vi ju en del erfarenheter från tidigare årtionden av hur fel det kan bli när samhället går in och tar över föräldraskapet. Det blev uppenbart inte entydig lycka och harmoni för alla inblandade med det systemet heller.
Något som kan vara värt att påminna sig själv när man kväljs över nyhetsflödet från Småland...
Känner mig skeptiskt inställd till att det vore bra att utöka statens/det offentligas möjligheter till omhändertagande av barn, trots fall som Bobbys. Det kan gå snett, som Simon säger.
Men jag är nyfiken på vad du menar bör göras med folk som förlorar rätten att ha barn. Tänker du dig, förutom att de barn som personen har och som jag antar skall omhändertagas ungefär som idag, att personen på kemisk väg skall förhindras att skaffa fler barn? Eller att det offentliga går in och omedelbart omhändertar barn när de föds (ett system som väl skulle riskera att öka mängden "gömda" barn som far illa och dessutom är svåra att hjälpa)? Eller tänker du dig något helt annat?
Frågan är uppriktigt menad, skyndar jag att tillägga, och alls inte ett försök att antyga något. Det är alltför lätt med missförstånd i skriftlig debatt.
Det gläder mig att ni reagerar då den här frågan verkligen känns angelägen. Min uppfattning är att det inte sällan läggs allt för stor vikt vid blodsband i vårdnadsfrågor. Man är inte automatiskt en lämplig förälder bara för att man är biologiskt förmögen att sätta barn till världen. Och det finns tyvärr allt för många exempel på fall där direkt olämpliga människor tilldöms vårdnaden eller vars vårdnad om barn aldrig på allvar ifrågasätts, bara för att de råkar vara barnets biologiska förälder. Som jag ser det har alla barn rätt till en god uppväxt i ett hem där hon eller han får kärlek och respekt. Kan inte de biologiska föräldrarna leverera detta så är de helt enkelt inte några lämpliga vårdnadshavare. Jag är ytterst tveksam till tvångssterilisering, men människor som upprepade gånger förlorat vårdnaden om sina barn bör nog inte ges chansen att skada ett barn till. I sådana fall verkar det rimligt att barnet omhändertas direkt efter födseln och i stället adopteras till människor som är bättre lämpade som föräldrar.