Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Brist på information är inte problemet
| Om det finns något väljarbeteende som jag genuint avskyr så är det uttalanden i stil med att ”jag har inte fått någon information”. Hur kan människor på allvar missa alla valaffischer, tidningsannonser, valstugor, dörrknackare, telefonkampanjare, nyhetsreportage och valprogram i radio i tv? Och internet! Även om förstås långtifrån alla har tillgång till nätet hemma, så finns det ju på biblioteken och många andra platser. Faktum är att jag inte tycker att det finns några riktigt acceptabla ursäkter för att vara oinformerad om de politiska alternativen i årets valrörelse, mer än ointresse. En variant av denna strutsmentalitet belystes i Svenska Dagbladet i dag (ännu ej på nätet), där en stockholmare är upprörd över att det inte fanns några valsedlar rörande folkomröstningen om trängselskatten i den vallokal han tänkt förhandsrösta i. Vallokalen i fråga var ett bibliotek i Skåne. Jamenherregud, vad begär människan? Att valsedlar för alla lokala folkomröstningar ska finnas tillgängliga i varenda vallokal i hela Sverige? Och mycket riktigt säger karlen till tidningen: ”Det har jag inte fått information om någonstans”, när han konfronteras med beskedet att han borde ha tagit med sig folkomröstningsvalsedlar från Stockholm. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, valet 2006, trängselskatt. |
skrivet av Jonas Morian om 10:25
Kommentarer om "Brist på information är inte problemet"
-
Anonym skrev... (14 september, 2006 15:51) :
-
Anonym skrev... (14 september, 2006 17:38) :
-
Jonas Morian skrev... (14 september, 2006 19:11) :
-
Jonas N skrev... (15 september, 2006 17:55) :
-
Jonas Morian skrev... (16 september, 2006 17:04) :
-
Jonas N skrev... (17 september, 2006 02:30) :
kommenteraExakt. Partierna har hemsidor.
När det gäller denna typ av väljare så kan jag ibland känna att 100% valdeltagande kanske inte är något att eftersträva (innan man först ändrat utbildningssystemet så att folk blir mer upplysta).
Den information som partierna sprider i valtider är oftast inte värdig tänkande människor. Ytlighet och avsaknad av konsekvensanalyserer är slående karaktäristika i det mesta material som nått denna brevlåda. Samma sak gäller mediadebatter - i vilka andra sammanhang skulle man lägga tid på människor som hyser så lite respekt för sina medmänniskor att de skrikandes avbryter varandra?
Vill politikerna nå ut så får ni nog välja värdigare former. Din blog är ett bra exempel på intelligent kommunikation.
Vill man som väljare säkert veta vad partierna tycker får man snällt iaktta er under mandatperioden - innan den period inleds då ni inser att någon ser er och att ni behöver köpa röster. Och det är inte alla som har vare sig det intresset eller den tiden.
Jag tror att som politiker får man acceptera att "what goes around comes around". Ytlighet och ointresse leder till motsvarande bemötande och det säger inte så mycket om vilka väljarna är, som vilken relation politiker och väljare har.
Bäste anonyme kommentator, jag håller inte med om att all politisk information från partierna i valtider håller en sådan låg klass som du tycks mena. Och man kan nog tyvärr inte heller helt lägga skulden på politikerna för den högljudda stämning som ofta blir i tv:s debattprogram. Att döma av upplägget på debattprogram där även andra än politiker deltar, verkar det som att tv-producenter gillar skrikiga debatter. Själv tycker jag de är vedervärdiga, och föredrar därför bra, resonerande program som SVT24 ofta gör, och TV4:s partiledarutfrågningar med Jan Guillou och Göran Rosenberg. Sedan håller jag med om att partierna borde anstränga sig mer för att hitta vettiga former för kommunikation med väljarna även mellan valrörelserna.
Jonas M
Äntligen en ståndpunkt (utöver din partitillhörgihet) där jag faktiskt anser att du hamnar helt fel!
:-)
Alltså, politiken omfattar nästan allt i en vanlig medborgares liv. Räckvidden och omfattningen av de politiska besluten är nästan obegränsad i rum och även i tid. Och iom att allt mer handlar om politiska avvägningar mellan olika saker som står emot varandra, och allt färre saker i ens liv är sk rena transaktioner, blir det allt mer oöverskådligt att värdera enskilda politiska frågor eller alternativ.
Att försöka skaffa sig en någorlunda objektiv och heltäckande bild i en enda fråga är oftast mer än ett heltidsjobb i sig. Tänk då hur omöjligt det skall vara att skaffa sig överblick i flera frågor, och ännu värre iom att de flesta frågorna griper in i varandra.
Den informationen vi matas med är framtagen av människor i syfte att påverka oss. Det gäller givetvis från partierna i valbudskapen, men även när de mer nyktert informerar om sina programförslag eller motioner. Men samma sak gäller även mydigheter och journalister. I stort sett ingen information från och om det politiska är 'ren' i den meningen att den bara syftar neutral kunskapsöverföring.
Det gäller AMS-siffror likväl som Folkhälsoinstitutets larm om cancerogena chips, det gäller Naturvårdsverkets info om klimatet likväl som Dagens Industri som gör en 'rirajt' på en Economist-artikel om Sverige. Det gäller kort sagt nästan allt.
När det gäller den informationsmängd som ligger till grund för alla politiska beslut som kommer att fattas de närmaste fyra åren, eller låg till grund för dem som har fattas de fyra senaste åren, är den i princip oändlig. Regeringskansliet, riksdagen och departmenten har en femsiffrigt personalantal som bara sysslar med hanteringen av sådan info och beslutsunderlag.
De allra flesta har ju inte politik (och att följa den) vare sig till yrke eller stora intresse. Deras förståelse av världen de lever i baseras troligen på korta Aktuellt-inslag, eller lite löpsedlar och några tidningsartiklar. Sådana är nästan undantagslöst knapphändiga ofullständiga och rudimentära i beskrivning (och dessutom färgade av avsändarens agenda).
att införskaffa sig allsidig, korrekt, och nyanserad kunskap i en enda fråga blir då redan en övermäktig uppgift för alla som inte har denna som sitt yrke eller brinnande specielintresse.
Jag hävdar att detta är en gigantisk demokratisk fara. Att informationsunderläger för icke-politiker är så gigantiskt att de aldrig har en chans att göra övervägda politiska ställningstaganden, alltså inte ens om det är vad dom ville göra.
Den andra punkten är frågan om marginalnytta. En enskild individ måste givetvis fråga sig var en extra halvtimme i nedlagd insats gör mest marginalnytta i den egna tillvaron (för att inte prata om att lägga ned stora delar av sin vakna tid för att följa det politiska). Givet den gigantiska informationsmängden som erfordras, och givet hur oerhört litet den enskilde väljarens inflytande eller möjliga påverkan är ...
... är det givetvis helt korrekt för varenda en att ägna samma tid åt att förbättra sin egen tillvaro litegrand, tex umgås med familjen eller extraknäcka lite åt grannen etc.
Då blir det till att rösta utifrån någon slags magkänsla om vilka som är 'dom goda' och vilka som är 'dom elaka' (och dessutom troligen vara hejdlöst missinformerade om orsaken till denna magkänsla).
Jag tycker tvärtemot dig, Jonas, att det är oerhört förmätet av politiker att förvänta sig så mycket uppmärksamhet och aktivt informationsinsamlande och -processerande av samtiga vuxna i hela landet, när var och en av dessa i stort sett inte får något inflytande tillbaks alls iom att denna har lagt sin röst.
Troligen har ju också valstrategerna insett både detta, och vilken följden har blivit för de allra flesta, så att de istället försöker mata dem med färdigtuggade nonsensbudskap som 'Fler Svenska Nobelpris', eller 'Rättvisa löner' eller 'Tänk längsiktigt' eller 'Alla ska med' osv.
Vilket får till följd att budskapen bli ännu mer svårgenomskinliga vad avser den verkliga och underliggande informationen.
Gå tex in hos Socialdemokraterna och försök föreställa dig hur du skall få allsidig information om någon fråga som där berörs ifall du inte är beredd att tro blint och ordagrant på varenda orsakssamband, 'sanning' och förklaring som levereras där! Omöjligt!
Faktum är att en reklamaffish för ett tandkrämsmärke är helt transparent och lättbegriplig. Jag vet precis vad informationen handlar om och vad syftet är.
Vad gäller politisk 'information' är förhållandet det rakt motsatta. Där är dessutom ansvarsutkrävandet omöjligt både politiskt (och defintivt juridiskt).
Alltså återigen tvärtom som i fallet tandkräm. Den kan man välja bort samma dag man är missnöjd, oftast får man tom pengarna tillbaks bara genom att be om det. Och far dom med osanning i reklamen blir dom fällda och kan atom tvingas att betala skadestånd till de drabbade.
Sa jag 'tvärtom som i det andra fallet' redan ... ??
Fast Jonas N, är det verkligen rimligt att begära "allsidig information" om någon fråga på ett partis webbplats? Jag tycker nog inte det. Däremot relevant information om det partiets syn på denna fråga, och det tycker jag att de flesta partier levererar. Och visst finns det ett gigantiskt informationsutbud, men det betyder ju inte att vi måste ta till oss av allt. Jag kanske förenklar i överkant, men visst kan man göra informerade val med hjälp av sin magkänsla, lite surfande och ett samtal eller två med valarbetare. Och lika lite som vi begär eller förväntar oss att alla röstberättigade medborgare ska sätta sig in i alla detaljer om t ex kärnkraft eller EMU inför en folkomröstning, är det väl rimligt att förvänta sig en fullständig kunskap inför ett riksdagsval?
Jonas
Angående partiers webplats var detta exakt min poäng:
Det är klart att de egna förslagen där kommer att framställas positivt (och invändningar, baksidor, kostnader förringas eller utelämnas). Tom om man där är helt hederlig.
För att värdera vad som står där måste man göra oerhört mycket mer jobb från kunniga och helst neutrala källor (vilket i sig är svårt att värdera).
Du har en poäng i att många försöker få oss att välja baserat på magkänsla, baserat på känsla (och inte sällan rädsla om den andra sidans motiv), och det var också min poäng: Information och övervägda beslut är ju motsatsen till att 'känna sig fram'
Min egentliga (lite större) poäng var:
Antalet politiska beslut som (emellanåt väldigt långtgående) påverkar vår livsvandel är närmast oändigt.
För en medborgare att bara i efterhand värdera hurvida alla dessa mestadels var bra eller inte, eller ifall oppositionen hade lagt förslag som skulle fungera annorlunda och bättre, är omöjligt. Fullständigt omöjligt!
Bara att få klart för sig vilka saker som står emot varandra verkar vara övermäktigt för de allra flesta redan i en enskild fråga.
Att tro att de ca 16 pappersbitar i kuvert under ens hela livstid utgör någon slags styrmekanism för alla dessa beslut som fattas om en och åt en är förstås rent nonsens. I synerhet om varje papperslapp bara räknas som 1 av ca 5 milj som läggs samman och avgör vem som får bilda regering.
Dessa papperslappar utgör på intet sätt att det är 'all offentlig makten utgår från folket' (som det så fint heter i regeringsförordningen). Det utgår ingen makt alls från valsedlarna.
Som styrmetod av makten måste det väl vara bland det trubbigaste instrument man rimligen kan konstruera ...
Och om nu ett sådant val är så svårt att göra övervägt och ändå har så lite relevans blir den rationella bedömningen obönhörligen att inte ens försöka skaffa sig all (eller bara allsidig) kunskap, och bara rösta på känsla. Faktum är ju att det är så det går till. Många röstar ju först och främst för att de är EMOT någon eller något parti.
Och den slutsatsen gör ju att informationsinhämtning och rationalitet är ännu mer ovidkommande i valet ...