När tv spelar roll

Jag såg nyligen, långt efter många andra, filmen Good Night, and Good Luck. Den utspelar sig under den ökända McCarthy-eran i början 1950-talet i USA då en senatskommitté bedrev en paranoid hetsjakt på påstådda kommunistsympatisörer. På många sätt har den era filmen beskriver stor likheter med dagens verklighet, fem år efter den 11 september 2001. Skillnaden är att det i dag är terrorism, inte kommunism, som anses vara det stora hotet mot demokrati och frihet. Filmens ”hjälte” är tv-reportern Edward R. Murrow och dennes tvekamp med senator McCarthy, men minst lika viktig är den kamp Murrow och hans redaktion tvingades utkämpa mot tv-kanalen CBS:s ledning och mot andra journalistkollegor. Den löpande handlingen i filmen inramas av ett tal som Murrow håller för journalistkollegor, några år efter kampen mot McCarthy. Hans avslutningsord är en lysande hyllning till tv-mediets potential: This instrument can teach, it can illuminate; yes, and it can even inspire. But it can do so only to the extent that humans are determined to use it to those ends. Otherwise it is merely wires and lights in a box. Dessa ord är påtagligt aktuella än i dag. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver flera kända SVT-journalister (däribland Jarl Alfredius, Anna Hedenmo, Mats Knutson och Marianne Rundström) att höga publiksiffror tycks ha blivit viktigare än kvalitet för SVT:s nuvarande ledning. Och när tittarsiffrorna tillåts bli utgångspunkten för vilka program som ska göras och hur, är det nyhets- och samhällsbevakningen som dras ned till förmån för pratshower och drama. Problemet är naturligtvis att SVT:s ledning förefaller blunda för att utbudet av tv-kanaler ökat närmast explosionsartat de senaste åren. Att färre tittar på SVT behöver inte betyda att SVT gör sämre program, utan att andra kanaler erbjuder ett annat utbud. Att då anpassa sitt eget utbud till att likna konkurrenternas för att locka tillbaks tittare kan inte vara en lösning för ett public service-företag. Självklart finns det en smärtgräns för hur få tittare SVT kan ha för att det ska anses vara motiverat att hålla fast vid ett kärnutbud av nyhets-, dokumentär-, nöjes- och dramaprogram – men den gränsen är man knappast ens i närheten av. Det finns därför inte heller någon anledning att överge det vinnande public service-konceptet och försöka konkurrera med de kommersiella kanalerna om tittarsiffror. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: media, SVT, public service.