Var är brudarna?
Den senaste tiden har det kommit en rad eftervalsanalys från flera betydelsefulla socialdemokrater. Det är många kloka tankar som formulerats, och som en röd tråd löper att socialdemokratin i årets valrörelse misslyckades med att formulera en trovärdig politik för att få fler människor i arbete. Förre finansministern Erik Åsbrink uttrycker detta bäst när han skriver att det framstår som ”obegripligt och ett svårartat misstag att socialdemokratin på eget bevåg, utan att vara nödgad till detta, abdikerade från arbetslinjen och skänkte detta trumfkort till sina politiska motståndare”. EU-parlamentarikern och tidigare ledamoten av partiets verkställande utskott Jan Andersson är inne på samma linje. Han skriver att en förklaring till att s förlorade valet är ”partiledningens beslut att inte göra kampen mot arbetslösheten till valets huvudfråga”. Jan Andersson konstaterar att strategin ”att negligera arbetslösheten är svårbegriplig, såvida man inte i partiledningen helt enkelt saknade idéer om hur den jobblösa tillväxten skulle hanteras”, och lutar åt att så faktiskt var fallet. De borgerliga sökte i stället ”mer långsiktiga lösningar” som minskad skatt på arbete och stimulanser för nya jobb i tjänstesektorn, vilket – slår Andersson fast – uppenbarligen tilltalade väljarna mer än den socialdemokratiska politiken. Folkbladets politiske chefredaktör Widar Andersson hoppas att socialdemokratin utnyttjar oppositionstiden till att finna vägar ”som gör det möjligt att vinna ökat folkligt stöd för trygga och stabila socialförsäkringar som omfattar alla”. Widar Andersson anser vidare att s, för att minimera fusk, bedrägeri och långtidsinlåsning, bör se till ”så att försäkringarna åter blir inriktade på att finansiera relativt korta omställningar mellan perioder av arbetslöshet och jobb, ohälsa och hälsa”. Också partitidningen Aktuellt i Politikens chefredaktör Eric Sundström skriver i sin första ledare efter valförlusten att oppositionspolitiken ”måste vara framtidsinriktad och beskriva hur jobben ska klaras och välfärden utvecklas i globaliseringens tid”. Sundström konstaterar även att om en majoritet ska vinnas i nästa val ”räcker varken gamla meriter eller väljarna som stödde vänsterblocket i söndags” (läs: valdagen). Dem jag citerat här har det gemensamt att de är män. Och tro mig, det beror inte på att jag valt bort kvinnliga röster. De har bara varit väldigt svåra att finna. Var är de socialdemokratiska kvinnorna i eftervalsdebatten? Okej, jag är lite orättvis; det finns gott om kvinnliga socialdemokratiska bloggare som skrivit många kloka saker om valresultatet, dess orsaker och hur socialdemokratin nu bör går vidare. Många av dessa har jag citerat i tidigare inlägg och många av dem återfinns i länklistan här till vänster. Men dem jag saknar är de lite tyngre socialdemokratiska kvinnorna; var är till exempel Mona Sahlin, Margot Wallström, Carin Jämtin med flera? En av de få röster jag hittat bland partiets ledande kvinnor är det avgående finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström, som slår fast att vi under valrörelsen ”inte målade upp en vision om framtiden som attraherade människor”. Också Billström betonar att det handlar om jobben och välfärden: ”I stället för att peka på vår egen politik ägnade vi en stor del av valrörelsen åt att försöka mana fram högerspöket”. Men Reinfeldt var inget högerspöke som det gick att skrämmas med. Själv instämmer jag helt i ovan citerade analyser. Och som av händelse så har jag i mitt letande hittat just det som så många efterlyser; en socialdemokratisk politik som är inriktad på arbete. Det är finansministern Erik Åsbrink som presenterar en 12-punktslista med förslag till en samlad politik inriktad på arbete. Läs och lär, kära partivänner: 1. Arbetslinjen ska vara en ledstjärna för politiken. Markera att sysselsättningsmålet är viktigare än arbetslöshetsmålet. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, valet 2006, socialdemokraterna. |
Kommentarer om "Var är brudarna?"
Åsbrink fick ju sosseliberalerna i fp att verka vara kommunister med den där texten ;)
Apropå kvinnorepresentation: kvinnor är ALLTID frånvarande när de ska kritisera (förutom när det handlar om riktigt PK-stuff). Jag tror att det är en delförklaring till att du hittar relativt få tjejer som deltar i debatter, bloggar etc. Så fort kvinnor inte är genomgoda helgon får folk panik. Dessvärre präglar den synen all slags kultur, även partikulturer. Alla partier inkluderade.
Sakine, du har antagligen rätt. Och det är sannolikt förklaringen till varför Billström, som vågat sig på att vara kritisk, nu verkar hänga löst.
Jag instämmer i att det där borde vara rätt väg att gå för socialdemokratin. Dock skulle det ju snarast resultera i att jobbfrågan blir mindre i fokus eftersom konflikten mellan blocken blir relativt liten. Frågan är då vad som seglar upp istället?
Är det verkligen så konstigt att Persson inte paratade mer om jobben? Vilken regeringschef skulle inte i ett läge med supertillväxt och massarbetslöshet välja att tala om tillväxten istället för arbetslösheten?
Sedan är ju frågan vilken jobbpolitik han skulle föreslagit. Man kan väl grovt sätt dela in det i två alternativ. Antingen kunde han härma oppositionen med sänkta ersättningar, skatter osv. Då skulle han spräcka den redan bräckliga sammanhållningen i vänsterkartellen och säkert få intern kritik.
Alternativ 2 är en socialistisk jobbpolitik med arbetsmarknadsåtgärder i massor och utbyggd offentlig sektor. Den hade förmodligen verkat ganska avskräckande på många mittenväljare.
Dessutom hade han i båda fallen blivit mer eller mindre tvingad att medge att det verkligen fanns ett arbetslöshetsproblem vilket han förstås helst velat undvika.
Förresten Morian, vad jag hört är sossarna väldigt bittra över valförlusten, i varje fall i min hemkommun. Känner du igen dig i det?
Billström hänger väl löst för att hon, genom att förlora Stockholm, förlorade valet åt (s)?
Din lista är intressant, den ser ut som alliansens valmanifest, med undantag för vårdnadsbidraget då.
Jag antar att du röstade på alliansen om det var det där du ville ha den 17 september. Eller är det viktiare för dig vilket parti som styr än vilka sakfrågor de driver? Är du en sådan extrempartist? Det trodde jag faktiskt inte.
Anledningen till att de kvinnor du nämner inte hörs i eftervalsdebatten är kanske att de fortfarandeär aktuella för nya poster och väljer att verka inåt istället för utåt?
Johan E, det är väl iofs inget problem om lkartade - effektiva - lösningar på arbetslösheten innebär att fokus tas från frågan. Det viktiga är ju att politken resulterar i att fler år jobb. Det saknas ju knappast fler konfliktområden inom svensk politik.
Johan R, för det första köper jag inte att det skulle råda "massarbetslöshet" i Sverige i dag. Det är ett begrepp jag anser att man ska spara till allvarligare situationer. För det andra har jag svårt att se att den politik Åsbrink förespråkar skulle vara att "härma oppositionen", eller snarare regeringen.
Sist men inte minst så känner jag inte till någon direkt bitterhet bland mina partivänner. Besvikelse, ja. Initial illska, visst. Men framförallt beslutsamhet och revanschlystnad.
Leffe, att s förlorade valet i Stockholm är i sig inget skäl att peta Billström som ledande företrädare. Och så har ju ännu inte skett.
För övrigt så har Åsbrinks (inte min) lista över förslag på insatser för jobb inte mycket gemensamt med borgerlig politik. Han slår bl a fast att en gammal god s-princip (som vi förvisso varit sämre med att hävda på sistone) om arbetslinjen, han säger definitivt nej till vårdnadsbidrag – "en kvinnofälla", tar avstånd från att sänka/slopa fastighetsskatten, samt slår vakt om om att alla människor ska erbjudas en god utbildning och avvisar borgerliga idéer om tidig utsortering av en del elever som endast erbjuds en snäv yrkesutbildning i stället för att vara brett anställningsbara. Detta är god socialdemokratisk politik, tro inget annat.
Och att en person är aktuell för en ny post är enligt min mening ingen anledning att tiga om missgrepp som gjorts tidigare och vad man vill uppnå framåt. Snarare tvärtom.
Billström tappade 25% av väljarna från 2002. Det överlever hon rimligen inte som ledare. Inte ens i (s).
(S) hävdar numera genomgående bidragslinjen före arbetsinjen. I Sthlm gick ni till val på hemtjänst till folk som inte behöver det. Och din syn på de borgerliga skolförslagen tyder på grumliga ögon. Idag, efter (s) skolpolitik, råder dels arbetskraftsbrist i t.ex. hantverksyrken (bygg, el och vvs) - samtidigt klarar allt färre de teoretiska skolämnena.
Du och partiet har (s)kygglappar.
Med dessa kvar vinns inga val.
Jag tycker nog att det är massarbetslöshet. Inte om man tittar på valpropaga..förlåt statistiken från AMS förstås men om man gör en mer seriöst uppskattning. Jag noterade att du inte hade något emot beskrivningen med supertillväxt.
:-)
Jag pratade i och för sig inte om Åsbrinks lista. Men när du nämnar den så är väl punkterna 1,4,6,7,8 och 9 ungefär vad den nuvarande regeringen pratade om i valrörelsen. Punkten 10 är väl också borgerlig, snarast mer höger än vad alliansen, förutom centerpartiet, vågade föreslå. 11 har ju i varje fall folkpartiet föreslagit. Punkten 4 skulle också många borgerliga, som jag, hålla med om även om den går mot vad alliansen föreslår. Om man vill kan man också räkna punkt 12 som någonting alliansen förelslagit även om det är lite orättvist med tanke på att det bara är en allmän målsäöttning utan konkreta idéer för genomförande. I varje fall är det inget vi är emot.
Övriga punkter handlar inte direkt om jobbpolitiken på kort sikt.
Sedan var det onödigt raljerande av mig att säga att Persson kunde härma oppositionen. Vad jag menade med mitt försök till analys var att han kunde antingen föra en vänser-jobbpolitik, som skrämmer bort en del väljare, eller en höger-jobbpolitik som skulle leda till bråk inom kartellen och partiet.
Leffe, de flesta inser nog att tappet för socialdemokraterna i Stockholm mer hängde ihop med rikspolitiken än den kommunala dito. I övrigt väljer att inte kommentera det du skriver - vi lär inte bli överens.
Johan R, för mig känns det mer befogat att prata om massarbetslöshet när arbetslösheten når nivåer närmare 20 procent. Sådana siffror får man från borgerligt håll bara ihop när man räknar med deltidsarbetande, studerande, sjukskrivna och en del andra grupper. Det är inte seriöst.
Om ingen sett det så räknar Ekonomifakta - känd socialdemokratisk institution för övrigt - med att drygt NIO procent av den arbetsföra befolkningen skulle vara arbetslösa eller i åtgärder. Att de sedan även fortsättningsvis anser att de som högskolestuderar skulle vara partiellt arbetslösa får man väl leva med...
Det finns andra metodiska fel också men det är ytterligt intressant att se att Fredriks partners INTE talar om tjugo procent arbetslösa.
http://www.ekonomifakta.se/newsitem____1198.aspx
Jag ska inte diskutera frågan om arbetslöshet mer, vi lär inte heller bli överens. (Jag kan dock hålla med om att den inte ligger kring 20 procent.) Det viktiga är att väljarna höll med mig :-)