Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Reklamdebatt på SVT24 i kväll
| [UPPDATERAD] Apropå det jag skrev häromdagen om att tv-reklam är en del av yttrandefriheten, så ska jag diskutera detta i kväll på SVT24 med Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm. Det kan nog bli ett rätt spännande samtal :-) * * * Nu finns debatten att se på Studio24:s webbplats [länken rättad], c:a 19.40 in i sändingen. Mot slutet av inslaget lackar jag ut lite grann på programledaren Rikard Palm som avfärdar min principiella inställning eftersom jag inte har barn. Det var naturligtvis dumt av mig. Man ska inte låta sig provoceras av sådant, framförallt inte när det kommer från programledaren. Andra bloggar om: reklam, yttrandefrihet, SVT24. |
skrivet av Jonas Morian om 13:47
Kommentarer om "Reklamdebatt på SVT24 i kväll"
-
deeped skrev... (15 november, 2006 15:02) :
-
Jonas Morian skrev... (15 november, 2006 16:02) :
-
Anonym skrev... (15 november, 2006 19:07) :
-
Anonym skrev... (16 november, 2006 00:55) :
-
Anonym skrev... (16 november, 2006 01:38) :
-
Jonas Morian skrev... (16 november, 2006 08:32) :
-
Anonym skrev... (16 november, 2006 13:08) :
-
Anonym skrev... (16 november, 2006 14:33) :
-
Johan Hedin skrev... (16 november, 2006 14:38) :
-
Babushkadockan skrev... (16 november, 2006 14:45) :
-
Jonas Morian skrev... (16 november, 2006 15:51) :
-
Anonym skrev... (16 november, 2006 19:57) :
-
Jonas Morian skrev... (16 november, 2006 20:34) :
-
Anonym skrev... (16 november, 2006 21:30) :
-
Jonas Morian skrev... (16 november, 2006 23:25) :
-
Jonas Morian skrev... (17 november, 2006 14:53) :
-
Anonym skrev... (18 november, 2006 01:10) :
-
Jonas Morian skrev... (19 november, 2006 16:00) :
kommenteraOjoj... konsumentföreningen Stockholm är typ mer anti-reklam än någon annan...
Jonas B, will do.
Deep|ed, jepp. Håll tummarna för mig...
Lycka till! Ser fram emot att se den på webben.
Lycka till, men jag är lite skeptisk.
Som du förstår av tidigare kommentarer är jag för barns yttrandefrihet. Jag vill till exempel att barn ska få svära och att föräldrar inte ska kunna tillrättavisa sina svärande barn. Men jag är rätt ensam om denna åsikt. Varför ansluter inte yttrandefrihetsfundamentalisterna min sak? För barn är människor, inte sant? Och människor skulle inte acceptera om någon förbjöd dem svära.
Jag är ju också, i nån mån, pragmatiker. Jag förstår att min yttrandefrihetsfundamentalistiska inställning till barns frihet, begränsas av att barn inte uppfattas som individer med fullständig rättskapacitet.
Vi förväntar oss inte att barn har förmågan att hantera alla budskap som vi överöser dem med.
Så länge barnen lever i ett samhälle där svordomar är förbjudna för dem att yttra, så länge kommer motståndet mot tevereklam för barn att finnas.
Yttrandefrihetsfundamentalister, ni jobbar i fel ände av problemet!
jag såg programmet i svts nattsändning.
Ställ dig den här frågan istället -
Vilken typ av reklam, som riktas just till barn, kan vara av godo?
Tack för lyckönskningar! Nu finns det en länk till inslaget i det uppdaterade inlägget.
Nina, man kan naturligtvis anlägga ett yttrandefrihetsfundamentalistiskt perspektiv på att barn ska få svära och bete sig illa utan att någon ska få tillrättavisa dem. Men det förefaller inte särskilt rimligt. Barn behöver kärleksfull uppfostran av sina föräldrar och andra vuxna. På samma sätt behöver barn ha vuxna runtomkring sig som sätter gränser och säger ifrån när barnet vill ha alla leksaker i tv-reklamen eller varuhuset. Men det är alltså i första hand en uppgift för barnets föräldrar. Jag tycker inte att det ska vara den svenska staten eller EU som förbjuder barn från att svära eller "skyddar" dem från reklam.
Erik B, som jag sa i tv-sändningen så handlar frågan inte om vilken reklam riktad mot barn - eller någon annan publik heller för den delen - som jag tycker är bra. Det är helt ointressant vad jag eller du tycker är bra reklam. Frågan handlar om yttrandefriheten och om det är rätt eller ej att inskränka denna frihet ytterligare för att avlasta föräldrar från barns tjat. Det är detta jag har engagerat mig i, och lär fortsätta med.
Erik b: finns det någon reklam som är av godo? Jag ogillar en övervägande majoritet av reklamen och ser den lilla positiva andelen som trevlig underhållning (välgjorda reklamfilmer o likn) men ser det samtidigt som ett nödvändigt ont för att jag ska kunna få tillgång till vissa program/tv-kanaler.
---
Konsumentmakten borde göra att den här frågan blir självsanerande.
Om ett företag anser att de vill göra reklam för en viss målgrupp (här: barnen) och konsumenterna (här: föräldrarna) tar illa vid sig och väljer att inte köpa produkten som annonseras, så behöver man inte reglera något eftersom marknaden har sagt ifrån med sitt ogillande och aktiva avståndstagande - reklamen är helt plötsligt inte lönsam.
Bra Jonas, stå på dig! Ännu en gång visar du varför du är en av mina favoriter bland bloggarna, trots att jag inte delar alla dina politiska åsikter.
Det är upp till föräldrarna att uppfostra sina barn till att inte svära, och på samma sätt även bestämma vilka kanaler (och därav vilken reklam) deras barn tittar på. Så enkelt är det.
Jag har en skylt med "Ingen reklam, tack!" på min dörr, och har även anmält mig till Nix för att slippa telefonförsäljare. Helt frivilliga åtgärder som fungerar väldigt bra. Företag är inte tvingade att böja sig för detta, men de som inte gör det handlar åtminstone inte jag från. Precis så som det bör fungera.
-- Kjell S.
Hahaha... den enda negativa konsekvensen hon kunde komma på med reklamen var att barnen skulle tjaTa mer i hemmet! Sjukt kul.
Det här är verkligen Sverige år 2006 i ett nötskal. Man vill lagstifta bort tjatande i hemmet OCH man tror uppenbarligen att det fungerar!
Otroligt!
Fast... det är lätt att skämta bort det, när det nog är allvarligare än man först tror. Egentligen tror jag att det är precis den här typen av föräldraskap och attityd som i förlängningen leder till att vi har så mycket mobbning, utseendefixering, höga krav, taskig attityd bland unga (och att de mår dåligt av allt detta.
Även jag blev förbannad på Rickard Palm och funderar efter hans korkade uttalande på att lägga till "förälder" på mitt visikort;-)
Men du ska vara glad att du inte är kvinna för jag fick minsann vara med om att i S-kvinnor få förklarat att jag inte kunde diskutera delad föräldraförsäkring eftersom jag inte hade egna barn.
Nu har jag barn så nu för jag tala utan att bli tystad! Och jag har inte ändrat mig!
Patrick, Kjell S, Johan och Laura - tack för ert stöd!
Nå, men det märkliga är att föräldrar är mot reklam till barn, medan barnlösa är för det. Naturligtvis är det skräp att direktrikta reklam till barn; de har inte för två öre förmågan att skilja vare sig på sant eller falskt, bedöma trovärdighet, begripa att leksaken faktiskt inte kan göra allt den kan i TV, eller begripa ett pris.
Jag är så förbannad på reklam överallt att jag faktiskt förstör den när jag kommer åt. Det är som att ha nån som skriker åt mig hela tiden - låt mig få vila ögon och öron nån gång tack.
Reklamfria platser kommer vara eftersökta i framtiden, därför att det nöter ner oss som människor och förvandlar oss enbart till konsumenter, och det drabbar somliga mycket värre än andra.
Calle, det där är fan inte schysst. Du kan inte dra slutsatsen barnlösa=för reklam - föräldrar=emot reklam, utifrån det extremt lilla underlaget Jonas Morian = barnlös = för reklam. Jag har för det första uttryckligen sagt att det för mig inte handlar om att vara "för reklam" - det handlar om att jag inte vill ha ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten. För det andra måste det finnas tusentals saker jag stör mig på runt omkring mig, lika mycket som tycks störa dig på reklam, utan att jag för den skull drar slutsatsen att störande element = måste förbjudas. Det är intellektuell slapphet att resonera så tycker jag.
Jag poängterar bara det helt uppenbara - att folk utan barn är de som tycker det är OK med reklam till barn , medan föräldrar mer sällan ser det på det viset. Det finns faktiskt dokumenterat nånstans också fast jag hittar det inte just nu. Detta är också något branschen är ytterst medvetna om.
Återigen hamnar vi i att det som är ditt fria val blir min tvångströja. Det märkliga med reklam är att så snart nån säger sig vara less på det blir man genast betraktad som förbudsivrare.
Jag tycker inte man ska förbjuda det. Men nånstans borde även reklamare ha folkvett, och faktiskt se att reklamen förfular, stör och disharmonierar världen. Man måste inte fylla varje tom plats eller tyst sekund med just reklam.
Calle, låt oss då ta några andra uppenbara exempel: jag är inte homosexuell - alltså är mina åsikter om diskriminering mot denna grupp irrelevanta, jag är fullt frisk - alltså kan jag inte uttala mig om hiv/aids-frågor, jag har ett jobb - alltså betyder inte mina åsikter om a-kassan något. Och så vidare. Det här blir absurt! Du må tycka att mina och andra barnlösas åsikter om reklam och andra frågor inte betyder något, men då exkluderar du mig också från mängder av andra viktiga samhällsfrågor.
Om det inte är förbud du förordar så tycker jag att du ska utnyttja din konsumentmakt: bojkotta de företag som gör reklam du ogillar, och meddela dina tidningar och tv-kanaler att du bojkottar också dem om de publicerar/sänder den relamen. Men ta framförallt ditt ansvar som förälder och var vuxen nog att ta diskussionen med dina barn om varför de inte kan få allt godis och alla leksaker de vill ha, i stället för att kräva att staten och EU ska överta ansvaret för dina barn.
Erik, tack för stöd och kloka ord!
Tyckte du gjorde en stabil insats, även om du såg litet trött ut. Litet frustrerande debatt också, eftersom din motdebattör inte var särskilt intresserad av att föra resonemang.
Tack Johan! Mitt trötta utseende är tyvärr en åldersrelaterad åkomma som är svår att åtgärda ens med hjälp av SVT-sminkösernas hantverksskicklighet...