Svårt att stå upp för yttrandefriheten

Det är inte svårt alls att sitta här i Sverige och protestera när människor förvägras yttrandefrihet i diktaturer långt bort. Svårare är det uppenbarligen för många att inse hur detta hänger ihop med rätten att även i Sverige få yttra sig fritt. I synnerhet när det handlar om yttranden av slag som många av oss ogillar. Exempelvis reklam riktad mot barn. Jag har bloggat fler gånger om detta tidigare, och då konstaterat att det här inte är en partiskiljande fråga. Åtminstone går det inte att dra en skarp gräns mellan de traditionella politiska blocken och då hitta yttrandefrihetsvänner på den ena sidan och dem som inte ser några problem med att inskränka denna frihet på den andra. Detta aktualiseras nu återigen med anledning av EU-direktivet ”Television utan gränser”, till vilket socialdemokraterna i Europaparlamentet föreslagit ändringar i form av förbud mot olika former av tv-reklam. Bland annat vill man förbjuda reklam för produkter med socker, salt och godis före kl. 21.00. ”Jag har lagt det förslaget för att skydda barnen som tittar på reklamen”, säger Åsa Westlund, socialdemokratisk europaparlamentariker. Jag gillar verkligen Åsa, och stödde hennes kampanj för att komma in i Europaparlamentet. Men i den här frågan tycker jag att hon hamnat ganska snett. För det första så är det alltså en yttrandefrihetsfråga; det är ytterst tveksamt att lägga ytterligare politiska restriktioner på vad som får sägas och inte i tv – oavsett folkhälsoskäl eller vad man nu anför för behjärtansvärda motiv. För det andra så visar ju all erfarenhet att om leksaks- och godistillverkarna åläggs restriktioner för att sända tv-reklam så hittar de andra vägar att nå sina tilltänkta konsumenter. En titt i tv-tablåerna visar att där finns gott om barnprogram, enbart producerade för att locka till konsumtion (Beyblade, Tranformers med flera). Därmed spelar regler om ett minimum av tjugo minuter mellan varje reklaminslag eller förbud mot reklampauser mellan barnprogram, föga roll. Men detta är alltså ingen partipolitisk fråga. I DN i helgen sa integrations-, jämställdhets - och konsumentminister Nyamko Sabuni (fp) att hon i princip inte tycker att det ska vara tillåtet med reklam riktad till barn. Och tidigare har också kristdemokratiska riksdagsledamöter signalerat att grundlagen inte kan stå i vägen om det skulle finnas skäl att lagstifta mot oönskad reklam. Civilkurage och principfasthet i yttrandefrihetsfrågor vore välkommet hos våra politiska beslutsfattare. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, yttrandefrihet, reklam.