Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    torsdag, december 07, 2006

    Köpta pennor och selektiv research

    Ett av mina favoritforum för kritisk granskning och analys av journalistik och medievärlden är Arenagruppens pockettidning Media i Fokus. I det senaste numret finns en artikeln betitlad ”De köpta pennorna”, och som sägs handla om ”hur dolda lojaliteter mellan ekonomiska makthavare och ledande opinionsbildare har blivit ett växande demokratiproblem”.

    Men denna beskrivning, och artikeln i sig, missar målet – sannolikt på grund av bristande kunskap och selektiv research. Artikeln inleds med ett intressant avslöjande om hur industrimannen Axel Ax:son Johnson i hemlighet ägde två svenska dagstidningar och privat avlönade några av landets mest kända publicister i mitten av 1990-talet. Denna del av historien är ett gott journalistiskt hantverk som belyser en hittills okänd bit svensk presshistoria.

    Men sedan görs ett försök att dra paralleller till nutiden, och då hamnar man snett. Fokus flyttas från journalister till pr-konsulter; en yrkeskategori som artikelförfattaren uppenbarligen inte har mycket till övers för. De beskrivs som ”ett slags legosoldater i informationsvärlden”, som jobbar i smyg med att smusslande påverka opinionen.

    Det artikelförfattaren skjuter in sig på är när pr-konsulter medverkar i radio- och tv-inslag för att bedöma olika företeelser och personers agerande av partipolitiskt känslig karaktär. Problemet, påstås det, är att radiolyssnarna och tv-tittarna ”aldrig får reda på vem som egentligen betalar deras verksamhet, vilka företag eller organisationer de jobbar åt och vad det är de förbundit sig att hålla hemligt”. ”Kan vi lita på att de inte hjälper en kund?”, frågas det i artikeln.

    Och veta säkert kan man förstås aldrig göra. Lika lite som vi mediekonsumenter vet vilka som försett journalister med uppgifter som legat till grund för ett nyhetsinslag eller reportage. Journalistiken åtnjuter ju ett grundlagsfäst källskydd. Vi kan alltså aldrig veta vilka intressen som eventuellt ligger bakom en artikel i en tidning eller ett inslag i radio eller tv. Denna liknelse görs dock inte i Media i Fokus.

    Artikelförfattaren missar dessutom det grundläggande faktumet att pr-branschens kunder sällan eller aldrig har något intresse av att låta sina konsulter stå som talesmän i någon fråga. Det är nämligen välkänt att pr-konsulter är en yrkeskategori som väcker ännu mindre förtroende hos allmänheten än exempelvis journalister, politiker och fastighetsmäklare. Att redaktionerna ändå väljer att plocka in konsulter för att kommentera det ena och det andra, är för att de trots allt anses vara kommunikationsproffs och är erkänt duktiga på att leverera snärtiga soundbites.

    I artikeln citeras det godtyckligt ur de svenska pr-företagens branschförenings egna etiska regler. Däremot utelämnas portalparagrafen ur uppförandekoden för professionella lobbyister: ”Vid anmodan från folkvald representant eller tjänsteman skall en lobbyist alltid vara beredd att ange vem han är, var han arbetar, på vems uppdrag kontakten äger rum och i vilket syfte. Det bör aldrig råda tvivel om lobbyistens avsikter i relationen till folkvalda eller tjänstemän.”

    Och därmed faller i princip hela artikelns påståenden om demokratifarligt hemlighetsmakeri och misstänkliggörande av på vems uppdrag pr-konsulter i tv-soffor och andra sammanhang medverkar som experter på politisk kommunikation.

    * * *

    Vissa aktörer i samhällsdebatten som artikelförfattaren har identifierat som pr-konsulter, eller åtminstone verksamma i närheten av detta skrå, hängs ut med namn i artikeln. Bland annat nämns Paul Ronge, Marie Söderqvist Tralau, Johanna Elgenius och Stig-Björn Ljunggren. Den senare skriver på sin blogg att han ska läsa artikeln och se om artikelförfattaren ”är en av de vanliga paranoida kommuniströvarna eller om det är en person som förmår argumentera för sin sak”. Det ska bli intressant att se vad den gode doktor Ljunggren kommer fram till.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Köpta pennor och selektiv research"

     

    Anonymous Anonym skrev... (07 december, 2006 18:39) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Anonymous Calle Friden skrev... (07 december, 2006 21:16) : 

    Medieprogrammet Vår Grundade Mening hade ett intressant inslag om den andra tidningen Focus...
    http://www.sr.se/webbradio/CreateBroadcastAudioPlaylistFromDB.asp?intPreferCodingFormat=3&strAvailableCodingFormats=2;3&intUnitID=451&intPubID=&strBroadcastDate=&intMainChannel=0&bitIsBlockChannel=

    För övrigt ett program som jag kommer sakna.

     

    Anonymous Martin skrev... (09 december, 2006 13:16) : 

    Har inte läst artikeln och får nog göra det - tck för tipset. Invändningarna du gör verkar vetiga, men en betydande del av problemet är att när de här konsulterna kommenterar (eller skriver kulturartiklar/modererar debatter etc) om aktuella politiksa frågor så uppfattas de som fräscht *icke*-politiska. De "talar klarspråk", kommer med sunt förnuft och nyanserar "det stolliga politiktugget" eller "pk-dimman". Idag vill man ju inte vara politiker, inte av det gamla slaget i allfall, absolut inte präktig eller bitande aggressivt, man vill vara kreddig och fräsch och diskutera politikernas frisyrer, deras barns skolor, allt annat än någon ideologisk diskussion. Och därmed får PR-folket automatiskt ett övertag i trovärdighet, de tycks stå för "oss" i motsats till den diffusa högen av politiker uppe på oingvinberget.

    Har man följt t ex Marie Söderqvist ett tag så vet man ju att hon har en tydlig konservativ och marknadsliberal agenda och harvarit verksam i en hel rad organ nära knutna till SAF/Svenskt Näringsluiv, men för många vanliga väljare och Expressenläsare framstår hon bara som en förståndig ytjej som driver egna företag och har sunt förnuft: de ser inte alls hennes politiska vinkling som något som finns från början. Samma sak kunde man säga om Herman Lindqvists nymonarkism även om han har mindre inflytande på dagspolitiken. Det blir ett väldigt suddigt klimat där samtalen hela tiden tyscks handla om annat, där det blir naturligt att vifta bort alla frågor om hur en politisk linje drabbar dem som inte är väl etablerade och inte har en årslön på banken.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (11 december, 2006 15:02) : 

    Martin, det är sant att det är lite trist att redaktionerna väljer att plocka in pr-folk och andra för att kommentera politiken utifrån ett "fräscht" perspektiv. Men förklaringen är förstås att det, utöver journalister och statsvetatare, inte finns så värst många andra som har till yrke att bevaka politiken - utan att för den skull vara politiker själva. Sedan håller jag inte med om att alla kommentarer från pr-folk handlar om ytliga och irrelevanta ting som politikernas frisyrer och deras barns skolor. Allt som oftatst är det nog så betdelsefulla politiska analyser som görs. Men det hänger ju också ihop med vad reportrarna frågar om.

    Och sedan undrar jag hur många som läser Marie Söderqvist Tralau och ser henne på tv som inte vet om hennes bakgrund och agenda. Vi är trots allt en ganska liten klick som intresserar oss för politik, och de flesta av oss har nog koll på debattens viktigaste aktörer.

     

    kommentera