Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med En modern politik för full sysselsättning
| Via Peter Karlberg ser jag att Lena Askling i Aftonbladet skrivit en väldig tänkvärd betraktelse över de utmaningar socialdemokratin under Mona Sahlin nu står inför. Askling skriver bland annat att socialdemokratin måste använda oppositionsåren för att utveckla en modern politik för full sysselsättning. Hon påminner om att arbetslinjen alltid har varit central i socialdemokratisk politik, men att i 10-15 års tid har socialdemokratin ”förfuskat” arbetslinjen. Askling menar att den inte präglat eller tillämpats i vare sig arbetsmarknadspolitiken eller i socialförsäkringarna. ”I stället har förtidspensioneringar, långtidssjukskrivningar och rundgång i Ams-åtgärder och a-kassa fått explodera och ersätta aktiva insatser”. Det är hårda ord, men de äger sin riktighet. Inte minst en lång rad av rapporter från Socialförsäkringsutredningen har visat hur människor slagits ut från arbetsmarknaden när passivitet ersatt arbetslinjens aktivitet. Därför måste socialdemokratin söka nya vägar för jobb- och arbetsmarknadspolitiken. Jag har själv här på bloggen och i andra sammanhang presenterat mina förslag på området (mer om det bland annat här och här). Lena Askling skriver att det krävs kreativt tänkande på flera plan och ett brett batteri av åtgärder: investeringar, forskning, utbildning, rehabilitering, kanske en särskild övergångsarbetsmarknad och större krav på arbetsgivare att skapa så kallade reträttplatser. Hon sätter fokus på de individer som länge gått utan arbete: långtidsarbetslösa, sjukskrivna, många med invandrarbakgrund, funktionshinder eller fel utbildning. Det är dessa, menar Askling, och inte vissa jobb eller branscher, som behöver stöd i form av till exempel slopade arbetsgivaravgifter. En annan som menar att socialdemokratin måste förändra sin syn på skattepolitiken och regelverket för arbetsmarknaden är Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström. Om detta skriver han i en ledarkolumn i tidningen i dag. Att Bergström inte är någon större anhängare av socialdemokratin är välkänt, och därför kan hans åsikter lätt viftas bort av sossar som tycker att s-politiken är bra som den är. Och jag säger verkligen inte att Hans Bergströms idéer ska slukas med hull och hår, men de är värda att ta till sig och ses som ytterligare ett strå till den växande socialdemokratiska eftervalsdebattstacken. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, arbete. |
skrivet av Jonas Morian om 14:57
Kommentarer om "En modern politik för full sysselsättning"
-
Anonym skrev... (06 februari, 2007 22:07) :
-
Anonym skrev... (07 februari, 2007 18:54) :
-
Anonym skrev... (07 februari, 2007 22:29) :
kommenteraSå otroligt kort minnet är. Det är närmast makalöst att man kan tala om en 10-15 års period när någon "arbetslinje" har förfuskats.
Än mer barockt blir det att på fullt allvar komma dragande med det otroliga utanförskapet på 1.5 miljoner personer. Det bevisar egentligen mest att man inte riktigt orkat sätta sig in i frågan.
Arbetslösheten sjönk snabbt under perioden 1996 till 2001, detta mestadels på grund av en förhållandevis expansiv politik. Stagnationen, och en liten uppgång, kom 2002 för att mot alla prognoser hålla i sig 2003-2005. Först 2006 började arbetslösheten sjunka igen.
Och ja. Jag erkänner gärna att jag under de senaste 13 åren tillhört dem som tyckt vi gjort för lite, att vi kunnat och bort göra mer. Jag har argumenterat för en mer expansiv ekonomisk politik och för att sysselsättningsmålet borde vara överordnat prisstabiliteten.
Jag kan väl, utan att ta till överord, säga att responsen i media och i partiet stundtals har varit ljum. Men jag skulle faktiskt aldrig kunna tänka mig att påstå något så barockt som att partiet sedan 15 år tillbaka övergett arbetslinjen.
Det finns helt enkelt inga sakliga belägg för det.
Roger,
tror du verkligen att alla förtidspensionärer saknar arbetsförmåga och att alla som går på någon form av understöd är så beredda att flytta mellan sektorer och landsändar som socialförsäkringarnas regler förutsätter?
Vi har ett problem. Det är lika bra att erkänna det, så att vi kan ta nya tag och vinna 2010.
Och därvid vore det mycket olyckligt att frångå inflationsmålet. Både för att det på några års sikt inte skulle funka att öka sysselsättningen den vägen och för att OM det funkar på kort sikt, så funkar det genom att sänka arbetstagarnas reallöner. Vill man prioritera sysselsättningen på lönernas bekostnad är det långt bättre med restriktiva lönerörelser.
Per
Förr kom det internationella studiebesök till Sverige för att studera svensk arbetsmarknadspolitik. Friår, plusjobb och nedläggningen av AMI har inte lockat lika många internationella studiebesök.
Det är pinsamt att det var moderaterna som lanserade LO:s förslag om att slopa arbetsgivaravgifterna lika länge som de långtidsarbetslösa gått utan arbete.
När Allan Larsson kom hem efter fem år som chef EU:s arbetsmarknadspolitiska direktorat presenterade han vid ett möte i LO-borgen en lång rad europeiska lyckade exempel. Det är tråkigt att så få av dem omsattes i socialdemokratisk politik.
Det är tio år sedan labour i Australien inledde en reform av landets arbetsförmedling. Jag är förvånad över hur litet intresset varit i Sverige för samordning mellan försäkringskassa, socialtjänst och arbetsförmedling. Många hemlösa, invandrare och tidigare psykiskt sjuka står ju helt utanför a-kassesystemet. Jag tycker vi har mycket att lära av Australien hur de lyckats vrida resurserna så att invandrare, handikappade, hemlösa och personer som varit psykiskt sjuka får mer ändamålsenliga insatser.
Jag vet inte vad det förlorade iniativet beror på, men det finns ett drag av provinsiell kittslig självgodhet, som hållit tillbaka nyfikenheten på andra länders erfarenheter och en bristande kontakt med modern forskning.
Om man granskar arbetsmarknadspolitiken ur fördelningspolitisk synvinkel blir partiledningens prioriteringar i det senaste valet än mer underliga. Självfallet är det större skillnader mellan inkomst av arbete och a-kassa, än det är mellan vårt a-kasseförslag och de borgerligas. När borgerligheten lyckades göra troligt att de skulle fixa fler nya jobb framstod de därmed också som mer fördelningspolitiskt trovärdiga. Den ensidiga fokuseringen på bidragsnivåerna var olycklig.