Betald för att blogga
Via Aqurette ser jag att en av pionjärerna i den svenska politiska bloggosfären, liberale debattören Dick Erixon, överväger att lägga ned sitt bloggande om han inte kan få ekonomisk sponsring från sina läsare. ”Man kan inte lägga ner en halvtids oavlönat arbete på en blogg hur länge som helst”, skriver han, och tillägger att han kanske borde ”inse marknadsekonomins brutala sanning: den tjänst som ingen vill betala för, är heller ingenting värd”. Erixon säger sig känna stor besvikelse över att ”inte kunna hitta en samarbetspartner när det gäller liberal-konservativ opinionsbildning på svenska”, och vänder sig därför till sina läsare för ekonomiskt bistånd. Strax efteråt fick han kontakt med ”ett företag i mobiltelebranschen” som upprättat ett konto för hans blogg ”och avstår från en del av provisionen för tjänsten” – med vilken man kan donera pengar via sms. Själv tycker jag detta är fascinerande. Inte för att jag missunnar Dick Erixon de pengar han nu får in från sina fans, men det väcker ju onekligen en och annan fråga om hans oberoende. Det anknyter lite grann till det jag skrev i detta inlägg och i en kommentar efteråt. Hur trovärdig är man som debattör och bloggare om man gör sig beroende av privata finansiärer för att bedriva politisk opinionsbildning? Andra skriver intressant om bloggosfären, politik, Dick Erixon. |
Kommentarer om "Betald för att blogga"
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
"Hur trovärdig är man som debattör och bloggare om man gör sig beroende av privata finansiärer för att bedriva politisk opinionsbildning?"
Du antyder genom frågan något men vad? Att om man skall vara en opinionsbildare skall man leva i en jordhåla genom självhushåll, eller vara extremt rik så man inte behöver få sitt opionsarbete finansierat av någon. Nu drog jag det till sin spets, men samtliga ledarskribenter i Sverige får ju sin finansiering ifrån en privat aktör, hur trovärdiga finner du dem?
Ja, hur är det själv förresten? Är du betald av någon för medala aktiviteter? Jag har alltid trott (rätt/fel?) att du har lön från (s) på något sätt (ordf i socialdemokratiska pressföreningen), men det har ivf inte minskat din "trovärdighet" i mina ögon.
Jag känner igen mycket av Erixons resonemang från min tid som skribent (och kompis med de som gjorde) på nättidningen bomben. De gjorde i stort sett allt utan finansiering i 3-4 års tid, och till slut tog det stopp. Det bara gick inte att skriva så mycket på "tom mage", och tidningen fick välja mellan att "bli kommersiell" och att dö ut. Det blev tyvärr det senare... Vi hade exakt samma problem med nättidningen kompressor, även om vår ork bara varade i knappt ett år.
Jag ser ärligt talat inget problem i privata finansiärer - bara man är tydligt med vilka de är på på vilka villkor man har dem.
Jag tror att ni missar Jonas poäng här. Det är en stor skillnad om till exempel en tidning säljer genom en stor läsekrets eller om den finansieras av ett enda företag, eller ett fåtal företag med liknande värderingar.
I övrigt tycker jag att Jonas blogg är överlägset mer läsvärd än erixons.Till att börja med kunde han låta läsarna själva avgöra om han är rebell eller inte, i mina ögon är han bara en spegel av väldigt samhällskorrekta åsikter. Fast sen tillhör ju jag extremhögern, men ändå liksom...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Vad är skillnaden mellan att personer betalar pengar för att läsa Erixons blogginlägg och att personer betalar pengar för att läsa SvD:s ledarsida?
Till Johan Hedin:
Som kassör i s-pressföreningen kan jag lova att Jonas inte uppbär någon som helst lön eller ersättning från densamma. Hade vi haft de stålarna hade jag varit en lycklig kassör...
Framför allt verkar man inte kunna kommentera på Erixons blogg, vilket irriterar mig.
Jag menar att det är en rätt stor skillnad på att vara anställd ledarskribent på en tidning och att vara bloggare. En viktig skillnad är t ex att ledarskribenten sällan helt själv bestämmer tidningens politiska linje. Som bloggare har man en betydlit friare roll att tycka precis vad man vill.
Själv är jag definitivt inte extremt rik - faktum är att jag för närvarande är arbetslös. Jag har dock haft förmånen att kunna blogga en hel del än då, utan att någon vare sig bett mig göra det eller betalat mig en spänn för det. Och definitivt inte Socialdemokratiska pressföreningen, som har en mycket blygsam budget.
Och jag ser egentligen inga problem med att verksamhet med opinionsbildande ambitioner finansieras genom donationer eller andra ekonomiska lösningar - men det bör redovisas öppet. Annars kan man alltid ifrågasätta vem som betalat en för att uttrycka sig på ett visst sätt, eller om man avstår från att skriva om vissa saker pga hänsyn till sponsorerna.
Trovärdigheten skadas nog inte för att några vill stödja honom i sitt bloggande. Vad spelar det för roll, egentligen? Man behöver å andra sidan ändå alltid ta det Erixon skriver med en nypa salt samt vara väldigt kritisk till hans källor. Han är ju inte direkt känd för att vara så objektiv.. Samtidigt uppskattar jag personligen hans röst i bloggosfären. Han sticker ut hakan och säger saker få andra vågar.
Däremot så tycker jag ditt citat Jonas är lite missvisande. Efter "[..] ingenting värd" skriver han ett frågetecken [?] i sin bloggpost, som du utelämnade. Det ändrar budskapet i det han skrev en hel del tycker jag.
Marcus, trovärdigheten skadas om man som läsare inte vet vem eller vilka som betalar bloggaren för att blogga. För övrigt lade jag till ett "kanske" i hans resonemang om "ingenting värd" för att illustrera det du påpekar - och vill man läsa det exakta citatet så länkar jag ju till Erixons blogg.
Ja, se såssar. Det är BARA om man får en hygglig heltidslön från Patit eller LO som man är riktigt, riktigt oberoende i Sverige.
Kom igen, Jonas, när du sagt upp dig från partiet! Innan dess har du ingen som helst trovärdighet i att uttala dig om oberoende bloggar.
Dick, du skäller upp i fel träd. Jag har inte stått på partiets eller LO:s avlöningslista på väldigt länge.
Att Dick får gåvor från sina läsare, antingen via hans konto (nummer finns på hans blogg, det är det jag tänker använda), dels via sms-betalning är väl inga som helst problem. Det är ju inte ens någon enskild som då betyder särskilt mycket.
Det Jonas tydligen hakar upp sig på är att han erbjöds rabatt på sms-tjänsten. Ja, jag tror att vinstmarginalen är enormt stor på de tjänsterna - borde vara det men den normalprissättning som finns - att det är relativty enkelt att förhandla fram allehanda rabatter. Jag tror inte storanvändare betalar listpris, jag tror heller inte rent ideella organisationer betalar så mycket. Vad som händer är att Dick får en rabatt som säkert ges till merparten av volymen sms-betalningar.
Jag kan omöjligen se att det skulle binda upp honom.
Någon verklig objektivitet existerar inte. Visst kan man vara mer eller mindre objektiv, men man kommer aldrig ifrån att det man tycker, tänker och skriver i mycket hög grad beror på vilken världsbild man har.
Den som söker en sanning kan inte lita på en källa, utan måste själv ta del av argument och motargument och bilda sig en egen uppfattning.
Tyvärr verkar det vara så att folk tenderar att först skaffa sig en åsikt och sen leta upp fakta som stödjer den åsikten, men det är också något man måste vänja sig av med om man är på jakt efter sanningen.
Min kritik mot Erixon är att han inte tillåter kommentarer. Det gör honom betydligt mindre trovärdig i mina ögon. Bra argument håller för granskning. Hans argument för att inte har kommentarer är att det tar för mycket tid att moderera, och med tanke på hur mycket läsare han har så finns det en poäng i det.
Det finns så oehört många bra bloggar, inte minst är ju denna ett exempel på det. Men värt att betala för? Jag har bara stött på en enda blogg som jag kanske skulle betala för, Katrine Kielos.
Ok, detta var en ganska oseriös kommentar, men ett sådant ämne får en ju att fundera på vad som är värt att betala för.
Jag kopplar inte resonemanget riktigt. Han vill helt enkelt ha betalt för att tycka, annars orkar han inte?
Är inte tyckande, av politisk art, rotat i ett djupt engagemang eller ett behov av att tycka/opinionsbilda?
Jag är rent generellt ganska skeptisk mot tyckande som födkrok.
De flesta politiska bloggar i detta land skrivs med rätt tydlig politisk avsändare, och många av skribenterna (och andra opinionsbildare) är såvitt jag vet redan betalda av systemet på olika sätt.
Kanske alla opinionsbildare borde varudeklarera sina inkomstkällor så kan vi se hur landet verkligen ligger. Men jag tror ärligen inte att det gör någon större skillnad. Vi pratar ju knappast vetenskapliga publikationer a la Science eller Nature.
Jag tror alltså inte att Dick Erixons oberoende eller "redaktionella linje" utsätts för större prövningar än övriga om han tar in donationer.
Morian. Många mobiltelefonföretag har nationalsocialistiska agendor. Jag är nu rädd att Dick Erixon kommer att byta sina åsikter till nationalsocialism.
Skämt åsido - jag förstår inte problemet. De som betalar oss för att skriva, är sådana som vill att vi skall fortsätta att skriva ur vår övertygelse. Och jag förstår inte ens vad problemet hade varit om vi mottog pengar för att föra ut ett särskilt budskap. Om det nu skulle vara så att vi för ut ett budskap som vi inte tror på bara för att vi gillar pengar och makt så mycket, så är vi ju precis som de stora tidningarnas journalister och växthuseffektens propagandister bland forskare och politiker.
Själv skulle jag aldrig föra ut ett budskap som jag inte tror på, men varför skulle min integritet vara bättre för att staten använder folks pengar för att försörja mig än när folk stödjer mig av fri vilja? Har du exempelvis inte förstått att vi har den vänstervridna filmelit som vi har i Sverige, på grund av filmstödet?
Jag har nu läst igenom mitt inlägg igen för att försöka förstå varför några av er tycks tro att jag hakade upp mig just på att Dick Erixon fått hjälp att samla in pengar från ett mobilföretag. Men jag förstår verkligen inte; för att vara alldeles tydlig så har jag inga invändningar emot det alls. Det hade möjligen varit intressant att veta vilket företaget var. För det är detta jag skriver om: när företag och privatpersoner donerar pengar till en politisk opinionsbildare för att han eller hon ska föra ut ett budskap, så gör de sannolikt det i hopp om att det ska vara ett budskap som faller dem i smaken. Inget konstigt med det, men det sätter en press på opinionsbildaren i fråga. Därför är jag nyfiken på vilka som betalar för eller på annat sätt ekonomiskt stöttar Dick Erixons bloggande. Jag hoppas att han vill vara öppen och presentera en lista över sina donatorer när han fått in sina 100 000 kronor - och jag håller verkligen tummarna för att han lyckas.
Om 200 enskilda privatpersoner skänker 500 kr var. På vilket sätt skulle detta påverka Erixons politiska åsikter? Erixon lär knappast ringa upp alla privatpersoner och fråga om deras politiska preferenser och åsikter.
Visst, om ett företag som Volvo skulle skänka säg 50.000 kr (vilket dom aldrig skulle göra!). Skulle Dick Erixon kunna skriva en krtisk artikel om företaget Volvo då?
Journalister är beroende av reklam. Hälften av en tidnings inkomster kommer från reklamintäkter. Jag tror nog att många journalister är mer beroende av företag som annonserar och påverkas givetvis av detta. För att inte tala om ideella tidningar som Gringo, Expo som nästan helt finansieras av bidrag från statliga myndigheter och fackliga organisationer. Hur oberonde är dom?
Slutsats:
Dick Erixon är nog mer oberoende som skribent än många andra journalister och tidsskrifter vi ser på marknaden idag.
Jag håller med Ola. Vi som tar emot "lön" från en mängd privatpersoner, är mycket mer fria än om vi hade varit anställda på exempelvis DN eller Expressen.
Jonas Morian. Varför skall vi redovisa våra donatorers namn? Jag exempelvis kallar mig liberal nationalist, vilket har fått föräldrar på mina barns skola att sprida ut att jag har "en rasitisk grej på internet". Jag är antirasist! Jag skyddar gärna mina donatorers namn från den nedsmutsning och skada som jag och mina nära måste utstå under det arbete som jag har valt och tycker är så viktigt.
"men det väcker ju onekligen en och annan fråga om hans oberoende"
Jag fattar inte detta som du skriver! Vilka frågor om hans oberoende väcker det att han finansieras av sina läsare? Han har f ö inte haft en enda reklambanner på sin blogg, challtså inte tjänat pengar på den som många andra mindre lästa (även vänster-)bloggare gör.
Obegriplig kommentar, av en oberoende sosse-arbetare.
Ojojoj vilken öm tå det här verkade vara!
För övrigt, Magnus, så har jag flera gånger förklarat att jag inte är någon "sosse-arbetare". Läs innantill innan du låter dig styras av fördomar.
Kanske donatorerna inte vill sätta ut sina namn på internet? Vi vet ju t.ex. att anonyma organisationer som "osynliga partiet" förföljt enskilda. (Och helt apropå, vad säger det om det politiska klimatet?)
För att förtydliga mitt inlägg ovan:
Jag anser att ta emot enskilda bidrag från privatpersoner, en slags frivillig prenumerationsavgift, är ett mer rakare och ärligare sätt att finansiera sin blogg. Än att ha massor med reklam på sidan, eller att direkt avlönas av SAF, LO, SAP eller Timbro, whatever...
Förstår inte varför socialdemokrater är så negativa till att privatpersoner frivilligt bidrar till nåt. Är det för att privatpersoners bidrag inte kan kontrolleras och styras lika lätt från partihögkvarteret på Sveavägen 68?
Jag har redovisat mina skäl för att donera pengar till www.erixon.com här:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2007/05/donationsekonomi-la-dick.html
Själv drömmer jag om att sponsras av exempelvis Apple och SAS... Helst båda. Jag ser framför mig bilder på mig själv och min dator på alla möjliga och omöjliga platser runtom i världen. Tänk, vad det skulle röra om i journalistgrytan!