Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Jämförelsångesten dödar
| När Mona Sahlin introducerade begreppet jämförelsångest i den svenska debatten lät inte reaktionerna vänta på sig. Hon tar avsteg från klasskampen, frågan är inte politik, begreppet är påhittat, menade kritiker inom socialdemokratin. Allt för att en socialdemokratisk politiker för en gångs skull vågade prata bortom plånboksfrågor. Men ”Reference Anxiety” är ett vedertaget begrepp inom sociologin och psykologin och sålunda inget påhitt. Det handlar just om normer, om konsumtion, om reklam. Samhällets förtryckarsystem har blivit mer än ekonomi, det är en följd av ekonomiska klyftor men den existerar även inom starka ekonomiska grupper. En välkänd hälsoforskare har visat på att Oscarvinnare lever fyra år längre än kolleger som ”bara” blivit nominerade. Jämförelseångesten har makt att döda, men ändå anses den inte vara värd att diskutera. Det verkar som om dagens sossar har glömt varför de intresserar sig för jämlikhet. Folkhälsan följer inte längre den ekonomiska utvecklingen men vi fortsätter att låtsas som det och låter den ekonomiska analysen, klassanalysen, komma först. Vår ekonomiska framgång börjar slå tillbaka mot oss och det med reklam och ”skitdrömmar” som urholkar själen. Detta är inte bara en fråga för medelklassen på DN-kultur, det är en fråga som socialdemokratin måste ta sig an. För det handlar om visionen om människans välmående. Att hon känner sig tillfreds och kan ägna sig åt sina drömmar som är skapade utan yttre påverkan. I Läkartidningen nummer 26-27 diskuteras just jämförelseångesten som ett av de största skälen till barnens ohälsa, barnfamiljers materiella standard ökar men inte den upplevda hälsan hos barnen. Ty reklam, konsumtionshysteri skapar en onöjd människa som enligt WHO:s hälsodefintion aldrig kan bli helt frisk. Debatten om jämförelseångest är alltså inte ett påhitt, ett avsteg, snarare ett steg i rätt riktning mot större visioner än ekonomiska. Roya |
skrivet av Matilda & Roya om 07:27
Kommentarer om "Jämförelsångesten dödar"
-
Anonym skrev... (27 juli, 2007 10:24) :
-
Hellström skrev... (27 juli, 2007 12:40) :
-
Jonas N skrev... (27 juli, 2007 13:01) :
-
Gork skrev... (27 juli, 2007 16:18) :
-
Anonym skrev... (27 juli, 2007 17:38) :
-
Anonym skrev... (27 juli, 2007 17:42) :
-
Anonym skrev... (27 juli, 2007 17:43) :
-
Jonas N skrev... (27 juli, 2007 18:17) :
-
Anonym skrev... (27 juli, 2007 18:24) :
-
Anonym skrev... (27 juli, 2007 19:09) :
-
Anonym skrev... (27 juli, 2007 22:30) :
-
Jonas N skrev... (27 juli, 2007 22:53) :
-
Anonym skrev... (29 juli, 2007 18:38) :
-
Anonym skrev... (29 juli, 2007 19:40) :
-
Jonas N skrev... (29 juli, 2007 22:12) :
-
Anonym skrev... (30 juli, 2007 10:11) :
-
Jonas N skrev... (30 juli, 2007 11:01) :
-
Byggaren skrev... (30 juli, 2007 11:50) :
-
Anonym skrev... (30 juli, 2007 12:46) :
-
Byggaren skrev... (30 juli, 2007 14:36) :
-
Anonym skrev... (31 juli, 2007 11:51) :
-
CV skrev... (31 juli, 2007 13:04) :
-
Jonas N skrev... (31 juli, 2007 14:47) :
-
Byggaren skrev... (31 juli, 2007 17:56) :
-
Anonym skrev... (01 augusti, 2007 10:26) :
-
Byggaren skrev... (01 augusti, 2007 14:19) :
-
Anonym skrev... (01 augusti, 2007 22:29) :
-
Byggaren skrev... (02 augusti, 2007 11:15) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 11:32) :
kommenteraDet största samhällsekonomiska slöseriet måste vara alla de miljarder som läggs på reklam, på att få människor att känna sig otillräckliga för att sedan kunna lura dem på olika sätt.
Och slöseriet fortsätter när horder av unga kreativa människor söker sig till en bransch som förvandlar dem till tragiska reklamare som ägnar sig åt oförutsägbar ondska.
Vad hade de inte kunnat åstadkomma om de istället fick skapa sådant som har ett värde för människor.
De brukar hävda att de driver marknadsekonomin och skapar arbetstillfällen. Det är som att påstå att dieselbensin driver biltrafiken. För det första är det inte sant, den skulle rulla lika bra utan, och för det andra skitar det ner omgivningen så mycket att priset ändå blir för högt.
Liberalerna ylar om individens frihet att välja, men inte när det gäller reklam. Jag skulle vilja välja bort reklamen, tack! Hur ska jag bära mig åt då?
Adam: Förslagsvis genom att inte titta på den. Det är så vi andra gör.
Det finns i stort sett hur många ställen som helst där man slipper reklam, och all annan kommers om man nu ogillar den. Huspriser på sådana ställer är också väldigt låga ...
Det är bara att sätta igång, flytta ut i naturen och leva där och slippa allt det och alla dem man inte tollererar. Finns inget som hindrar ...
Men det kommer vi inte få se, utan istället en massa tjat och gnäll om att alla andra borde anpassa sig till dessa gnällares behov.
Reklam har som funktion att upplysa folk om nya produkter på marknaden. Reklam är en nödvändig del av produktutveckling. Det är nästan ingen mening med att marknadsföra saker som folk inte vet att de finns.
Reklam rider heller på befintliga åsikter och uppfattningar än skapar nya. Det är inte i första hand reklamarna som försöker få dig att vilja se snygg ut - de nyttjar de faktum att du vill se snygg ut.
Du kan delvis välja bort reklamen. "Ingen reklam" på brevlådan, nix-telefon, nix-adress (mot addresserad reklam), ingen reklam-tv och ingen reklam-radio. Men reklam bygger på yttrandefrihet - rätten att säga vad du inte vill höra.
Jämförelseångest är högst verklig, men lösningen är inte politisk utan psykologisk. Det kommer alltid att finnas saker att jämföra mellan varandra. Det gäller att lära sig att leva med det.
Pelpet: att upplysa folk om nya produkter på marknaden skulle man väl kunna göra på många sätt.
Genom att bara tillåta textreklam (kan du komma på många reklamer som använder bilder eller filmer för att demonstrera hur produkten ska användas?)
Eller genom att man får produktinofmationen när man faktiskt vill ha den ("Jag vill köpa platt-tv, ge mig all info om alla produkter som finns")
Så jag håller inte med dig om att produktupplysning är den huvudsakliga inriktningen på reklamen.
Jag håller däremot med dig om att reklamen ständigt vädjar till våra sämsta sidor, och därmed förstärker dem.
Hellström och Jonas: Exakt, om jag måste blunda varje gång jag går ut , alternativt flytta till skogs, för att slippa se något jag avskyr, då känns det som att det är bättre att skära bort detta onda från det samhälle vi lever i. (Det skulle kännas tungt att behöva lämna, alternativt inte kunna se, alla de människor jag känner som lever i det här samhället.)
Om det var politisk propaganda som kastades i ansiktet på oss varje gång vi öppnade dörren skulle det kännas som att vi levde i 1984, men eftersom det är marknadskrafternas tycker många att det är ok.
för även om reklamarna inte ens själva är medvetna om det så bygger de upp vår världsbild och våra värderingar.
Jag förstår inte hur det kan vara politiskt försvarbart att tillåta reklamen som den ser ut idag?
och varför säljer politikerna ut busshållplatser och reklampelare i det offentliga rummet?
En krönikör i svenskan skrev igår elelr dan innan att Keanes trodde att hans barnbarn bara skulle behöva jobba 15 timmar i veckan för att samhället skulle ha blivit så effektivt.
Vad Keanes inte såg var att samhället skulle bli så effektivt också när det gäller att konstruera behov. Han såg inte vilket mäktigt vapen
masskommunikationen skulle bli för de med resurser att styra över den, och hur skonigslöst de skulle använda denna makt.
Adam ... ditt problem tycks vara andra människor, generellt.
Sådan som vill sälja det de arbetar för att producera, dvs för förtjäna sitt levebröd, och alla oss som både accepterar att folk jobbar för att få det lite bättre, och tycker att det är inte bara helt i sin ordning utan rentav bra.
Det finns samhällen där medborgarnas behov planeras, där dom slipper att välja allt från tandkräm, transportmedel mm ... till nyhetsinformation och regering.
Lustigt nog finns det även i sådana samhällen mycket reklam för det enda alternativ som tillhandahålls. Och generellt är det allt annat än trevlig samhällen att bo i.
I den civiliserade världen funkar det dock annorlunda. Där får folk göra sina egna val (åt sig, inte åt andra) och själva bedöma hur micket det är värt att ha till gång till eller slippa det ena eller andra. Dvs det gäller även för dig.
Själv skulle jag bli rentav glad om alla som så starkt ogillar -penga-samhället, marknadsekonomi, valfrihet mm, gör slag i saken och driver sina egna idéer tillsammans med likasinnade någonstans:
Allt från rekalmfria miljöer, till icke vinstrivande företag, med idel glada arbetare, och för all del även 'ekonomisk demokrati'.
Det skulle vara intressant att se vad alla dom så så brinner för sånt faktiskt åstadkommer när de för göra det helt ohindrat. För det får de nämligen!
Men min farhåga är att vi aldrig får se sådana försök, bara höra mycket prat om att hela samhället egentligen borde vara beskaffat så.
Tvärtom!
Det är människorna jag inte klarar mig utan.
Annars skulle jag bo i skogen redan!
Jag tycker också att alla ska få välja, men mitt begrepp av frihet blir lite vidare: jag tycker man också ska vara fri att välja vilken propaganda/inforamtion/påverkan man ska utsättas för i högre grad än man är idag.
Särskilt tycker jag att det gäller barn som itne riktigt är mogna att göra sina val på samma sätt som vuxna.
Inte att staten ska säga vilken som är ok eller inte, utan att medborgaren ska vara fredad tills han eller hon själv ber om informationen!
Hellström: Det är lite mer komplicerat än så.
Pelpet: Jag håller inte alls med dig, reklam är ingen upplysning av produkt. Som Adam påpekar finns det många andra bättre sätt för detta. Läs Sven Lindqvists "Reklamen är livsfarlig" för nya perspektiv. Din version av världen är alldeles för simplistisk, klart att politik och jämförelseångest hör ihop Distinktionen mellan politik och psykologi är för enkel, politiken skapar samhället och är med och skapar människornas beteende och välmående, deras psykologi. Det är lika mycket politik att tillåta reklam som att inte göra det och båda påverkar människors hälsa, Och detta är vad hela detta inlägg handlar om: att politik, ekonomi och psykologi hör ihop. Det är ingen nyhet, du kanske har hört talas om folkhälsovetenskap?
Jonas N: Så ditt politiska alternativ till reklamhysteri är att lämna all civilisation, odla allt själv, inte prenumenera på tidning, aldrig ta bilen till staden, aldrig resa för att slippa reklam, alternativt flytta till diktatoriska stater. Tur att vi inte har dig som statsminister. Ett sådant fängelseliv är ingenting jag kan förespråka, jag är för människans frihet. Jag förespråkar politiska förändringar.För mig finns hundratals alternativ och därför bloggar jag för att diskutera dessa. Därför lever jag över huvud taget.
Adam: Det känns som om vi är själsfränder i denna fråga. Jag håller med om allt, för en gångs skull. Ganska skönt!
Michel: Intressant. Konstruktionen av behov är totala motsatsen till behov. Våra primära behov behöver inte vi påminnas om. Därav är reklamen totalt meningslös.
Hälsningar
Adam!
Först skriver du att du inte förstår hur det kan vara politiskt försvarbart att tillåta reklamen som den ser ut idag.
I nästa kommentar skriver du att staten inte ska säga vilken som är ok eller inte.
Hur vill du ha det? Ska staten bestämma åt dig eller inte?
Roya!
Vet du att den som lever sunt och motionerar lever längre än den som inte gör det. Fy, så orättvist!
/Louise
Roya!?
Statsminister? Politiskt alternativ? Slippa reklamhysteri?
Vad pratar du om? jag säger ju raka motsatsen. Lev som du vill leva .. och acceptera att andra också försöker göra samma sak. Jag VILL ha reklam, och alla människor både behöver, och får det bättre genom reklam, även dom som ihärdigt förnekar det, eller ogillar den.
Alternativet till att folk vill informera om sin produkt och framställa den som attraktiv (dvs reklam) är att man förbjuder folk att informera om saker ...
Sådana samhällen är vidriga. Alltid!
Och dessutom är inläggets grundtes än en gång:
'Rädda oss från våra brister och svagheter genom omyndigförklara oss ...'
Det intressantaste med den här analysen är frågan om ansvaret. Om man konstaterar att fattigdomsfrågorna i den rika världen i första hand handlar om relativ fattigdom då får ansvarsfrågan en helt ny struktur. En klassisk klassanalys går ut på att de rika indirekt bär ansvaret för de fattigas fattigdom därför att deras rikedom bygger på ett utnyttjande av andra och en kapitalackulmulation på bekostnad av andras arbete osv. Om man tänker sig en person som blivit rik helt tack vare sin egen entrepenörsförmåga så är han skuldfri och hans rikedom oproblematisk. Om människor tack vare entrepenörskap kan bli rika och genom det även hjälpa andra att bli rika är det bara bra för alla. Man kan motivera klassklyftor med att det i längden är bäst för alla. Men om det bara finns relativ fattigdom faller hela resonemanget. Den skapas bara i förhållande till den relativa rikedomen. Rikedomen bygger direkt på fattigdomen som sin förutsättning. Klassklyftor kan aldrig göra alla relativt rikare. De rika har möjligheten att fritt disponera sin rikedom och utjämna skillnaderna. De fattiga har det inte. Ansvaret blir direkt och bärs av alla med en inkomst över medel. Strindberg beskriver klassklyftorna som vätskorna i ett kommunicerande kärl där den ena ytan måste sänka sig för att den andra ska kunna höja sig. Kanske är det den mest träffande beskrivning man kan ge.
/Lovisa
Tack Lovisa för ditt skarpa inlägg. Det håller en mycket hög klass, kanske för hög för sommarens bloggläsare.(detta grundad på att debatten dog efter ditt inlägg)
??
Dog debatten? Vad jag kan se var det tyst i nästan två dygn efter mitt förra inlägg.
Kardinalfelet i resonemanget är om man utgår från välstånd är något fixt i varje ögonblick, att om någon skall få det bättre måste någon annan avstå från motsvarande utrymme.
Värden skapas ständigt och förbrukas i stort sett i samma takt, om den senare posten är ngt mindre än den förra blir samhället sakteliga rikare, dvs man får tillväxt. Samma sak gäller på individnivå.
(Stater och deras politiker tenderar att försöka undfly denna självklarhet medelst ständigt nya uppfinningar och lyckas ibland lura människorna att de har har en formel för att göra dem rikare, sådant är dock alltid fel eller bluff)
Hela begreppet med 'klass' och 'klassanalys' är obsolet, det existerar inga klasser av dignitet längre. Det existerar skillnader mellan olika individer, men ingen är hindrad att försöka uppna vilka livsmål som helst baserat på ursprung. Det kan vara olika svårt av många skäl. Vänstern kallar sådant gärna för strukturer (när nu klass inte är gångbart längre) och försöker förklara sådant (mer eller mindre begåvat) men det innehåller inte så värst mycket hjälp för att uppnå förbättringar.
Att säga 'för att samhället skall kunna bli jämställt, måste det vara fritt från ojämställdhet till en början ...'
må kanske låta övertygande för somliga (om man nu låser fast sig vi en viss definition av vad jämställdhet är) men ger ingen vägledning till förbättring.
Det är lite det som är vänsterns dilemma: Man säger sig vilja ha förändring till det bättre, tex att det blir en skillnad för hur en arbetare/kvinna/invandrad akademiker osv har det sen jämfört med nu, men samtidigt hyser man en stark motvilja till skillnader, som obönhörligen uppträder när skar förändras.
Alla dessa behjärtansvärda förändringar inträffar inte samtidigt, eller lika långtgående eller lika frekvent bland alla 'grupper' och då blir förändringen ett problem.
Man kan ta vilken positiv förändring som helst (sett ur hela samhällets perspektiv), det kan vara reallöner, det kan vara hälsa, boendestandard, tillgång till sjukvård, bilar, ja all teknik osv. På alla områden har alla fått det bättre, men samtliga har varit och är områden där vänstern hela tiden försöker definera varje (positiv) förändring som ett stort samhällsproblem och källan till gud så stora orättvisor!
Och man behöver bara läsa kvällspressen för att varje dag hitta nya grupper som påstås drabbas och missgynnas extra av att saker blir bättre. Ingen ände.
Men så är det, om man ger folk utrymme att göra saker själva, dvs ge dem mer frihet kommer dom välja olika saker, och dessa kommer få olika utfall. I grunden är detta bra, men om man ser sånt som dåligt, då kan man inte gärna hävda att man vill åstadkomma förändringar.
Jonas N: Dina kardinalfel är uttrycken "få det bättre", "positiv förändring" och "förändring till det bättre" som du definerar väldigt snävt.
Alla kan gå med på att sjukvård är en sådan sak, men när det gäller teknik till exempel är det inte så lätt. Om jag kan köra bil istället för att cykla till jobbet, är det alltid en positiv utveckling?
Och borde inte tekniken i första hand finnas för att underlätta för människor, som Keanes trodde på sin tid, att vi skulle arbeta 15 timmar i veckan. Kommer tekniken någonsin att ge människorna mer tid för det mänskliga?
För här finns nog skiljelinjen, när du pratar om bättre menar du materiellt, på sätt som går att väga och mäta.
Men enligt all lyckoforskning har människorna bara blivit olyckligare de senaste 50 åren (Enligt en av de medverkande i Filosofiska rummet i P1 den 9 oktober 2005 )
Vad spelar det för roll om alla löntagare kan äga en rymdraket om 100 år om de samtidigt är deprimerade och fyllda av en känsla av otillräcklighet?
Kort sagt: är tillväxt alltid bra, oavsett hur den används?
Nils,
1) Jag definerar dem inte. Således inte 'för snävt' heller!
2) Jo, om du kan köra bil till jobbet är det positivt jfrt fallet att det alternativet vore stängt. Om du alltid gör det, och inte motionerar är en helt annan fråga.
3) Tekning (per definition) syftar till att underlätta för människor. Vad människor sedan väljer att göra är en helt annan fråga.
4) Arbetstider har gått ned, pensionsålder med, och år vid god hälsa därefter har ökat. Tiden vi ägnar åt att uppfylla nästan vilket behov som helst har minskat (men vi har fyllt på med nya saker). Tvätt, mat+ boende, kläder, transporter, behöver vi jobba avsevärt mindre tid för numera.
5) Materiellt, ja det är det politiken kan hantera: Ta pengar (beskatta arbete, inteckna tillväxt) och slussa till något annat. Männskliga känslor går inte att distribuera, spara eller besluta om politiskt.
6) Det som kallas 'lyckoforskning' är ett brokigt ämne där det förekommer både kloka saker och mycket strunt. Det finns inget som fastslår det du hävdar.
7) Deprimerad, otillräcklighet är känslor som främst kommer ur att man upplever sig inte ha någon makt över sin egen tillvaro. En liten buffert, en ekonomi som inte raseras genom att någon yttre faktor ändrar sig lite mm är centrala för upplevt välbefinnande. 'Rymdraket' och 'otillräcklig' är två helt olika dimensioner (men lite sparkapital avhjäler det senare en smula)
8) Återigen: Tillväxt är en sak, den är bra (generellt sett), vad teknik, mytt konsumtionsutrymmer används till, och vad människor väljer och gör kan vara både bra och mindre bra. Det senare är inte i motsats till det förra.
Många försök att ställa saker mot varandra som inte står emot varandra här, Nils!
Nils H:"Om jag kan köra bil istället för att cykla till jobbet, är det alltid en positiv utveckling?"
Det ger dig exempelvis möjlighet att bosätta dig någon annanstans än bredvid din arbetsplats vilket kan sänka dina boendekostnader och höja din livskvalitet.
"Och borde inte tekniken i första hand finnas för att underlätta för människor, som Keanes trodde på sin tid, att vi skulle arbeta 15 timmar i veckan"'
Om vi tittar på den standard som 40-talsfamiljen hade jämfört med nu så kan du säkert gå ned till en 15-timmarsvecka för att bibehålla denna. Men du vill antagligen ha det ännu bättre vilket triggar dig att jobba mer. Men valet är fortfarande ditt. Eller är du avundsjuk på dem som gärna jobbar mer för att få mer pengar? Ska de tvingas att jobba mindre för att du inte ska känna stress för att de har det bättre.
"Kommer tekniken någonsin att ge människorna mer tid för det mänskliga?"
Som sagt så gör den detta kontinuerligt. Sedan är valet ditt vad du lägger denna tid på? Tunnelbana längre ut i förorterna, mobiltelefonen, bensinsnålare bilar, Internet, fax. Allt detta hjälper oss att spara tid/pengar som vi kan välja att lägga på det som vi anser viktigt. Vad som gör dig lycklig är något du själv måste söka. Det brukar staten, historiskt sett, inte vara speciellt bra på.
Adam: Du vill kunna påverka vad dina ögon vilar på oavsett var du tittar vilket är helt absurt. Ska vi ta denna "rättighet" till absurdum så har jag följande liknelser:
* Slippa se fula människor, människor med fula kläder eller fula byggnader.
* Slippa se hädelser.
* Slippa se homosexuella hålla handen.
* Slippa se människor av andra nationaliteter eller andra religioner.
Som du förstår så är detta en rättighet som förminskar andra människors rättigheter. Mår du illa av att se reklam, homosexuella, otrogna hundar etc. så är det bara att titta bort. Ingen tvingar dig att titta.
Det som egentligen skiljer oss är att ni har en mer nyliberal syn på människan.
Att han eller hon är fri att fatta sina egna beslut.
Jag vill hävda motsatsen, och det beror mycket på reklamen.
Hur budskap som hamras in i människor oavbrutet inte skulle kunna påverka dem är för mig en gåta?
Och är ni med på att de blir påverkade, hur kan ni då säga att de gör fria val?
Jag vill inte ta bort all påverkan, människor har alltid påverkats av olika saker. Men medan exempelvis kyrkan i huvudsak hade söndagar på sig att indoktrinera folk, har marknadskrafterna tillgång till större delen av deras vakna tid och med tekniker som är oerhört mycket mer raffinerade.
Jag vet att det här är svårt att ta till sig, det är mycket subtilt och dessutom uppmuntras inte den typen av tänkande särskilt mycket utanför vänsterskterna.
Jag är rädd att inget jag säger här kommer att kunna övertyga er.
Om ni verkligen är intresserade av att se den här sidan av samhället och masskommunikationen uppmanar jag er att läsa exemepelvis Heberte Marcuse Den endimensionella människan eller Pierre Bourdieus Om Televisionen.
Byggaren: jag förstår inte riktigt hur du kan jämföra misshaglig reklam med misshagliga människor. Alla människor har tillgång till att vistas i det offentliga rummet, men bara de som betalar har tillgång till att föra ut sitt budskap där.
På så sätt är exempelvis grafitti mycket mer demokratiskt eftersom alla med en penna eller spayburk kan föra fram sitt budskap.
"Och är ni med på att de blir påverkade, hur kan ni då säga att de gör fria val?"
Det är ingen som påstår att människan inte gör sina val utan influenser/yttre påverkan. Vad du pratar om är att bara vissa personer/organisationer/företag ska inneha denna rätt. Jag anser att alla har rätt att försöka påverka andra människor. Dock innebär inte det att det är en mänsklig rättighet att man ska ha tillgång till gratis distribution av sitt budskap.
"Alla människor har tillgång till att vistas i det offentliga rummet, men bara de som betalar har tillgång till att föra ut sitt budskap där."
Det som du räknar som det offentliga rummet är till stora delar inte offentligt. Däremot ägs fastigheter av personer som genom betalning kan tänka sig att ha budskap på dessa. Fast du menar kanske att alla har rätt att annonsera på/i andra människors fastigheter utan att behöva komma överens med fastighetsägaren innan?
På samma sätt så möjliggörs distributionen av exempelvis tidningar/tidskrifter/TV/radio/siter genom reklamfinansiering. SVD/DN skulle vara betydligt dyrare utan reklamfinansiering och garanterat bara ha överklass i sin läsekrets om de överhuvudtaget skulle kunna existera. Mao är reklam något som möjliggör spridande av nyheter till folk som inte skulle anse sig ha råd att skaffa sig dem annars. Utan existensen av reklamfinansierade Bloggverktyg skulle antalet bloggar vara mycket mer begränsade. Så egentligen är reklam något som främjar demokratin.
"På så sätt är exempelvis grafitti mycket mer demokratiskt eftersom alla med en penna eller spayburk kan föra fram sitt budskap."
Om du menar att vandalisering av andras egendom som demokratiskt så. Nästa gång jag ser ett hakkors sprejat på en villa ska jag försöka tänka så.
Byggaren: Jag håller helt med dig om att mycket bra inte skulle existera utan reklam. Många webbprojekt, tidningar med mera. Men det betyder inte att jag tycker att det är bra, och att jag vill att det ska behöva vara så.
Dessutom finns det lysande undantag: Wikipedia är ett sådant.
Reklamen finns inte bara på fastigheter, inte i Stockholm i alla fall. Den finns också på busshållplatser, i tunnelbanan och tunnelbanevagnarna.
Sen är det ju inte så enkelt att reklamen inte kostar för att den inte direkt belastar slutkonsumenten av den produkt den finns i. Någonstans finns det någon annan konsument som betalar, och den betalar betydligt mer eftersom reklamen gör produkterna mycket dyrare.
Men det är möjligt att vi rent ekonomikst gynnas av reklamen. Men jag tycker det är ett högt precis att betala om det går ut över människors tankar och drömmar.
Det här är en oerhörd viktig diskussion. Jämförelseångesten skapar många människor som inte mår bra. Det är viktigt i livet att varje människa kan känna att han eller hon får förverkliga sig själv och får utveckla sina förmågor, att vara bra på något, samtidigt som detta inte behöver vara samma sak som att bli jätterik.
Är det inte det "klasskampen" går ut på, att ge alla människor samma möjligheter.
Bara den nyheten som släpptes idag om att trafikskadade barn får olika ersättning från Trafikskadenämnden beroende på vilken status deras föräldrar har, visar att vi är långt ifrån rättvist samhälle.
RS
kulturbloggen.com
Nils, alla ni som tycker att reklam är negativt på något sätt, eller som menar att andra människors verksamhet går ut över era drömmar, eller tankar är förstås fria att skapa egna 'wikipedia' för precis allt ni vill. Sätt igång bara!
(Men iom att allt det som folk till vänstern pratar om med så tindrande ögon aldrig utförs av dem, är slutsatsen ganska enkel: De vill inte göra jobbet själva, eller betala för det!)
Ordet 'jämförelseångest' är bara ytterligare ett exempel på kreativt sökande efter ny 'offerstatus'. Om man inte kan hantera skillnader mellan olika saker, kan man inte hantera mycket. Att tro att man kan skydda människor mot (information om) existensen av skillnader är mer än lovligt naivt.
Ju förr folk får lära sig hur världen ser ut, och ju tidigare de begriper att de själva är ansvariga för sina känslor och vad de gör av sina liv och sina förutsättningar, desto bättre blir samhället.
Och om de som hittar på ord som 'jämförelseångest' då får mindre att prata om, och färre att må dåligt pga sådan ... är bara ytterligare ett sätt på vilket samhället blir bättre!
Nils H: Tunnelbanan är också en delmängd av begreppet fastighet. Kul att du tog upp detta exempel. Reklam i tunnelbanan är en delfinansiering av denna. Utan reklam skulle du antingen få betala högre biljettpris eller mer via skatten. Samma sak med bussar, busshållplatser etc. Men du kanske har så gott om pengar att det inte gör något?
Sedan är det en myt att reklamen ger en dyrare produkt. Med reklam så kan man sälja fler produkter vilket ger lägre kostnader/produkt. Utan reklam så skulle färre produkter få bekosta det OH som företaget har vilket ger förhållandevist högre pris per enhet.
Reklam kommer dock aldrig att utmana dina sinnen. Den hjärnmotionen får/bör du söka på annat håll.
CV: Jämförelseångest kommer sig av att personen anser sig ha för många valmöjligheter. Detta kan man hantera på två sätt:
1.) Med tvång minska antalet val vilket innebär mindre frihet för individen . Passar kanske den late men inte den kreativa som vill söka sin egen väg.
2.) Lära sig hantera ett liv med oändliga valmöjligheter.
Jag föredrar alternativ 2 även om det innebär att jag ibland känner mig stressad över att jag missat andra möjligheter när jag väljer min nuvarande väg.
Byggaren: Jag förstår dina poänger. Jag menade bara att det var förenklat att se reklamen som något som ENBART drar ner priset för konsumenterna av en viss tidning exemepelvis utan att öka kostnsden någon annanstans, det kan du nog gå med på att så inte är fallet.
Och jag uttryckte också att även om reklamen ger en ekonomisk vinst åt samhället, så tycker inte jag att det räcker, eftersom jag anser att den skadar människor.
Jag håller helt med dig om att hjärnmotion bör sökas på andra ställen.
Sedan kommer det till ditt sista stycke som egentligen inte var ett svar till mig, men det är nog här orsaken till våra meninsskiljaktiggheter ligger.
Du tror så mycket på människan, att du tror att det är alla givet att göra val som gynnar dem själva, oavsett vilken påverkan de får.
Det tror inte jag.
Jag tänker på en scen i Aldous Huxleys du sköna nya värld där barnen får elchocker varje gång de tar i en bok eller en blomma, detta för att de inte ska förlora sig i sådant som gör att de konsumerar mindre.
Så är det ju så klart inte, men min poäng är att om man går med på att människor kan påverkas att välja sådant som är negatvit för dem, måste man därifrån börja fundera kring var gränserna i så fall går för hur mycket man får påverka dem.
(Skulle det vara ok med sponsrad personal på dagis och skolor till exempel, eller att barnen får motta reklambudskap i sömnen?)
Finns det gränser, anser du, och i så fall, vilka är de?
Nils H: Du har en något föråldrad syn på ekonomi när du ser det som ett nollsummespel. Dock är du inte ensam i Sverige om detta. Att reklamen kostar för producenten innebär inte att kostnaden för konsumenten ökar. Exempel: Mitt företag har en liten reklambudget på 5000 SEK/månad. Utan denna reklambudget skulle jag inte få några kunder iom att jag har ett litet företag som få känner till. Med reklam kan jag få c:a 6-8 kunder per år vilket är vad jag klarar av. Med en OH på c:a 2 miljoner per år, (kontor, bil, administration, löner) blir detta en OH per kund på c:a 250.000 SEK per uppdrag. Om jag inte skulle marknadsföra mig och bara få en kund så skulle denna få betala hela mitt OH, (2 MSEK minus 60.000 SEK). Antagligen skulle jag ha ett något mindre OH iom att jag skulle få minska mina OH-kostnader genom att sparka medarbetere och ha ett mindre kontor men mitt OH per kund skulle ändå vara betydligt större än då jag satsar lite på marknadsföring.
När det gäller frågan om människan alltid gör rationella val så tror jag självklart inte detta.
Jag sätter dock betydligt större tilltro till den enskilda människans rationalitet och anpassningsbarhet än statens.
Även om vi kan räkna ut sannolikheter för att den absoluta majoriteten kommer att välja väg A så betyder inte detta att väg B till Ö är utan värde. Att det finns en på miljonen som väljer väg Q ger denna väg ett existensberättigande i sig. Antagligen kommer samhället att berikas av att det finns folk och möjlighet för dessa att välja väg Q, speciellt om detta inte innebär några merkostnader för de som "bara" väljer väg A. Reklam ger ekonomiska möjligheter för företag som tillhandahåller väg B till Ö att klara sig ekonomiskt.
I samhällen där staten tillhandahåller detta finns det betydligt mindre valmöjligheter än i ett kapitalistiskt. Ofta är statens tillhandahållna val också i direkt motsats mot det som den enskilda individen vill ha.
Slutligen är det ofta svårt att mäta vad som är ett "rätt" val utan facit. Med ett brett spektra av urval och en urvalsmekanism utan statlig inblandning så ökar dock chansen för att utfallet på längre sikt är bra för individen och därmed samhället.
Byggaren: Jag sade ju att jag var med på den ekonomiska biten.
Men du svarade inte på min direkta fråga. Finns det gränser? (Jag tog även upp några exempel, hur ser du på dem?
Nils: Om föräldrarna väljer dagis/skola som är öppen med att de har kommersiella/ideologiska/religiösa budskap så är det OK. OM föräldrarna inte får välja skola/dagis åt sina barn och om barnen ändå får politiska/ideologiska/kommersiella budskap mot föräldrarnas vilja är det inte OK.
Samma sak med exemplet med reklam i sömnen. Det är föräldrarna som väljer detta åt barnen. Precis som det är föräldrarna som väljer om deras barn ska utsättas för politisk/religiös skolning i hemmet. Jag skulle själv inte välja det sistnämnda åt mina barn.
Däremot skulle jag kunna tänka mig att låta mina barn gå i en skola med kommersiella budskap om fördelarna övervägde nackdelarna. Exempelvis kanske reklamen kan finansiera en utmärkt undervisning.
En av de bästa kurser jag gått var i USA på ett av amerikanska företags sponsrade kurser på ett av USAs bättre universitet. Otroligt givande OCH eftertraktat av eleverna.
Ett kortare svar är att jag inte ser några gränser så länge det finns laglig möjlighet för andra företag att erbjuda alternativ.
Tack för ditt svar!
Jag förstår din ståndpunkt bra nu (även om jag står fast vid min) Vi skräms helt enkelt av olika saker.