Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, juli 25, 2007

    Ju mer krig desto mer zappande, desto större lögn om socialdemokratisk internationalism

    En av de mest brännande politiska frågorna idag är freden. Kolonialismen har återuppstått på nytt i mellanöstern. Men det existerar inte för oss för vi kallar inte konflikterna för dess rätta namn : inbördeskrig, ockupation, folkmord, kolonialism, framför allt rasism. Kriget fladdrar visserligen förbi varje kväll i snabba nyhetsbilder men vi känner det inte. Vi lever i vår inbillade säkerhet mellan EU:s höga murar och låtsas som om att krig är något vi läste om i skolan. Det går bra för oss nu, vi har makten över orden och makten över fjärkontrollen och vi bestämmer på så sätt över verkligheten. När som helst kan kriget bli ett heminredningsprogram.

    Vad har egentligen skett med vår internationella medvetenhet, socialdemokrater? Jag hittar den inte utanför unga SSU:are och en och annan S-student som lyckats behålla glöden. Ibland hör jag vackra ord som förtrollar men så tänker jag på det konkreta arbetet, i riksdagen, i EU, i FN. På ISAF-styrkan, frysning av tillgångar, avvisningen av de två egyptierna, Hassan Asads fall, restriktiva asyllagar, motstånd mot flyktingamnesti. Säg, ekar inte orden, hur vackra de än är, tomma när ni tänker på dessa fall som alla bevisar hur vi svikit världens folk?

    Jag var på manifestationen mot ockupationen av Gaza och Västbanken i Stockholm anordnat av S-studenter och SSU. Fina ord haglade över oss. Men så talade en palestinsk man, och han hade inga fina ord att uttala, han saknade Sveriges röst, Sten Andersson, Olof Palme, Anna Lindh. Det har varit tyst från Sveriges sida länge nu internationellt. Och världen borde ju ha hört om vår röst hade varit stark och vårt arbete känts i deras vardag, den palestinska mannen skulle ha haft fler namn på sin lista om så vore fallet.

    Vi kan så lite om världen, de länder varifrån våra blattar kommer som vi kräver ska veta allt om Sverige. Är det inte för att det är valår så är det för att det är mellanvalsår. Aldrig är frågorna viktiga nog. Ibland blir jag tillrättavisad att det minsann var en annan värld på Palmes tid, under Kalla Kriget, EU och FN fanns inte och det fanns helt enkelt fler möjligheter att vara solidarisk. Men det är bullshit, det var Palme och vårt engagemang som var annorlunda då, inte situationen. Ty vi befinner oss i en liknande situation idag, nu är det också två starka parter och den svaga människan som behöver oss, USA och Väst-stater mot islamisterna. Här kan vi finna en naturlig roll, att kritisera båda parter, vara neutrala eller börja kalla oss partiska. Att inta en respektingivande position, att ställa sig på den enskilda människans sida. Och när det kommer till EU och FN så är de ju våra verktyg, inte hinder, hävdar vi att de är hinder så måste vi ju dra oss ur omedelbart.

    Världen brinner som alltid och vi vet om det, vi ser det på TV, hör om det på radio och vi säger fina ord och manifesterar någon gång då och då för att dämpa våra samvetskval. Men nu är det dags för analys och handling. Det är dags att skapa en fredsallians, och till detta behöver vi vänsterpartiet som är tiotals gånger bättre än oss vad gäller internationalism. Tyvärr har vi förlorat den och jag hittar inget bevis som pekar på motsatsen.

    Roya

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Ju mer krig desto mer zappande, desto större lögn om socialdemokratisk internationalism"

     

    Anonymous Per skrev... (25 juli, 2007 10:20) : 

    "vänsterpartiet [...] är tiotals gånger bättre än oss vad gäller internationalism"

    Det beror nog på vad man menar. Du hittar inte många socialdemokrater i styrelserna för diktatursupporterklubbar. Men gillar man det bolsjevikerna kallar proletär internationalism så är ju stöd till kommunistdiktaturer naturligt.

     

    Anonymous Kalle skrev... (25 juli, 2007 10:54) : 

    Vissa saker går igen, Sveriges undfallenhet mot den som har makten till exempel. Det spelar ingen roll vilka orättvisor USA begår, precis som det inte spelade någon roll vad Nazityskland gjorde. Vårt stöd har de ändå. Makt slår allt annat och Sverige står inte, och har aldrig stått, emot.
    (Palme möjligtvis undantagen)

     

    Blogger Thomas Tvivlaren skrev... (25 juli, 2007 12:57) : 

    Väl talat! Ser dock ingen anledning till att begränsa detta till block- och partitillhörighet. Som Kalle påpekar här ovan så är det riktigt stora hindret mot det du tar upp just att det primära för de etablerade partierna är makt.

    Vi har en helt vansinnig och demokratifientlig trend med politisk triangulering. Högersidan gör allt för att framstå som ett attraktivt alternativ för vänsterväljare (läs: "Det nya arbetarpartiet Moderaterna"). Socialdemokraterna har sedan GP tog rodret gått mot mitten vilket bidragit till den totala identitetslöshet man nu upplever inom partiet.

    Som lök på laxen har vi den växande elitismen inom politiken där superstaten EU får tjäna som det mest talande exemplet. När jag följer TV-sändningarna från EU-parlamentet slås jag ofta av hur agendan redan är satt av eliten. Makten utgår inte från folkets vilja utan andemeningen är allt som oftast att anpassa hur politiken uppfattas så att den okunniga pöbeln, dvs vi väljare, "röstar rätt".

    Vi har alltså partier som anammar den varande symbiosen med PR-konsulterna (massmanipulationens domptörer) framför att skapa hållbara visioner med hopp om en bättre framtid och därmed återskapa partipolitisk ryggrad/identitet. Vi har även politisk elitism i kölvattnet på EU-experimentet. Det experiment som redan till sin utformning starkt begränsar möjligheterna till verkligt lokalt folkstyre (läs: konvergenskrav/kontroll av ekonomiska styrmedel/eskalerande lobbyism som framdriver demokratifientliga direktiv).

    Mot den bakgrunden är det inte konstigt att politikerföraktet frodas och människor stolt proklamerar "politiken skiter jag i..." trots att politiker, dock starka och modiga sådana (ledare och inte flockdjur), är vad vi verkligen behöver i dessa tider.

     

    Blogger Kungsholmscentern skrev... (25 juli, 2007 13:10) : 

    Jag kanske inte är rätt person att kommentera Socialdemokratins ideologiska svältdöd men tycker ändå att den politiska debatten skulle vinna på att socialdemokraterna kunde formulera partiets tankar om framtidens Sverige och EU i världen och inte bara ägnade sig åt folkhemsrasistiskt navelskådande och krav på övergångregler för att, som Göran Persson uttryckte det, "hindra social turism". Socialdemokratisk solidaritet anno 2007 eller?

    /Oscar Fredriksson

     

    Anonymous Kalle skrev... (25 juli, 2007 14:15) : 

    thomas:

    Och lägg till det medias bild av det som händer i världen. Nyhetssändningar som pärlband av fragmentiserade obegripliga händelser, fråntagna allt sammanhag, fråntagna all politik.

    "Sluta behandla Palestina-frågan som en naturkatastrof, det är inte en tsunami som dragit fram här", hann en palestinier säga i svensk tv innan han blev avbruten.

    Vad ska folk tro?

    Världen framställs som obegriplig, politiken framställs som obegriplig. och politikerna som en annan sfär, en annan värld där människor främst ägnar sig åt maktspel och intriger (också det en bild som media hjälper till att skapa)

    Och vad gör politikerna själva för att motverka den bilden?

     

    Anonymous Anton skrev... (25 juli, 2007 16:17) : 

    En lång artikel som jämför USA med tredje riket:

    http://falkvinge.com/2007/07/usa-r-p-vg-att-bli-fjrde-riket.html

     

    Anonymous Carl skrev... (25 juli, 2007 21:47) : 

    Ville bara säga att ert skyddshelgon Palme var nära vän med massmördaren Robert Mugabe. Vad tycker ni om det?

     

    Anonymous Roya skrev... (25 juli, 2007 22:19) : 

    Carl: Självklart kan jag inte försvara Mugabe eller försvarandet av honom. Så nej jag tycker inte om det. Det var en relevant kommentar men jag är inte noga insatt i ämnet för att skriva mer om detta.

    Oscar: Jag håller med dig att visionerna om vilken slags värld man vill ha och vad man vill ha internationella organisationer till måste formuleras tydligare. Formuleras över huvud taget. Därav mitt inlägg.

    Per: Jag stöder inte kommunistdiktatorer. Det kanske var onödigt att dra in ett specifikt parti men jag utgick från min känsla att Vänsterpartiet tar upp interntationella frågor i större utsträckning än Socialdemokraterna. De är tydligare med vad de tycker i dessa frågor, detta beundrar jag när det gäller försvar av mänskliga rättigheter.

    Thomas Tvivlaren: Tack för dina synpunkter som lite kompletterar. Det finns en rädsla inför att sätta sig emot de som har makt vilket mest liknar högstadieperioden. Man vill inte sätta sig emot den coola supermakten helt enkelt. Det är lättare att låtsas som om man inte ser mobbningen så att man får leka med den coola, låna hans leksaker. Ibland tror jag att det är så enkelt.

    Kalle: Jag såg också inslaget med palestiniern och det var så träffande. Det är verkligen så krigen i arabsvärlden eller för den delen i Afrika, utmålas, som naturkatastrofer, de bara händer. Ingen politik bakom, bara massa vildar som inte kan något annat än att slåss.

    Anton: Jag ska definitivt läsa artikeln som nu rekommenderats till mig för andra gången.

    Hälsningar

     

    Anonymous Kalle skrev... (26 juli, 2007 11:32) : 

    "Det har varit smärtsamma år – särskilt för irakier och afghaner – men något har i alla fall uppnåtts" skrive rSvenskan i sin leare idag.

    Vad är det då som har uppnåtts?

    Jo, enligt en ny undersökning ha, de senaste fem åren, stödet föe självmordsbomare minskat med 40 procentenheter i Libanon, med 20 procentenheter i Jordanien, med 24 procentenheteri Pakistan.

    Varför det skulle vara krigens förtjänst är visserligen oklart, men vilka fantastiska resultat.

    Om analogin är fruktbar borde någon bomba sönder USA, för då kanske människor i Kanada skulle sluta stödja angreppskrig och tortyrläger?

    http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_16381152.asp

     

    Anonymous Per skrev... (26 juli, 2007 12:13) : 

    Jag utgår från att du inte stödjer kommunistdiktaturer. Däremot är det inte ovanligt att Vänsterpartiet i sitt frekventa upptagande av internationella frågor gör just det. Och därvid blundar just för övergrepp på mänskliga rättigheter.

    Precis som blinda USA-kramare ser de med helt olika ögon på omänskliga fångläger på Kuba, beroende på om de ligger i Guantanamo eller inte.

     

    Anonymous Anonym skrev... (27 juli, 2007 01:07) : 

    I sak så stödjer jag givetvis att vi ska minska nord-syd klyftan, öka den internationella solidariteten.
    Din ton passar däremot inte mig. Det är en förenklad, överdramatisk svart vitt ton i texten.
    Att vi intet skulle göra är däremot fel.
    Vi måste göra mer däremot. Det är vi nog ense om. Men att vi inte gör något är en farlig, deprimerande och förvillande illusion.

    Studera siffror hur spädbarnsdödlighet minskat, läskunnande ökat etc etc, t.ex.(Hans Rosing, KI) som Carin Jämtin brukade hänvisa till, under de senaste 20 åren och du kommer att förvånas!.
    Fakta.
    Men ändå¨. Vi borde göra mer.

    Men vem ska stötta detta?
    'till detta behöver vi Vänsterpartiet' skriver du,
    ...eh, du vet att Vänsterpartiet konsekvent har röstat nej till att vi ska samverka internationellt i praktiken, dvs både när det gällde EU och FN. Vänsterpartiet är djupt misskrediterat och eftersom att alla vet att de vill gå ut ur EU enbart som röstfisk så är de inte en seriös partner i utrikespolitik.

    Din tidsaxel stämmer inte ang. Palme och att EU-FN inte skulle ha funnits.
    Men vi har en plikt att arbeta för att minska nord-sydklyftan, i den internationella solidaritetens namn. Men få måste fakta få flyga högt.
    Mvh UBYMIC.

     

    Anonymous Roya skrev... (27 juli, 2007 19:37) : 

    Jag känner väl till Hans Rosling och har gått hans kurs i Global Hälsa så jag vet väl att det går framåt på en del håll men inte på andra. Framförallt går allt alldeles för sakta för att det ska vara försvarbart.

    Jag förstår din kritik av vänsterpartiet, bäst hade det kanske varit om de varit en stark röst i EU istället för att ge upp.

    Vad gäller Palmes tid så tycker jag inte att jag har alldeles fel. Jag menar självklart inte att FN inte fanns då men EU fanns ju inte i dagens mäktiga skick. Sverige hade en självständig röst under Palmes tid, den är förlorad och vi hänvisar i större utsträckning til internationella organisationer utan att förklara vår politik och vilja närmare.

    Jag tycker nog att din kommentar är överflödig, missförstå mig inte, men vi tycker ju lika, att vi måste göra mer, att fakta är viktig. Jag vet inte varför du anser att jag utesluter fakta.

    Men utöver detta tycker jag att känslan ska leda oss, empati och respekt och viljan att se sina medmänniskor som likvärdiga.

    Därav min ton på inlägget.

    Hälsningar Roya

     

    Anonymous sandbuzz skrev... (01 augusti, 2007 03:17) : 

    kalle: "Om analogin är fruktbar borde någon bomba sönder USA, för då kanske människor i Kanada skulle sluta stödja angreppskrig och tortyrläger?"

    Vad är det för snack? Folket i Canada till 80% motsätter sig angreppskrig i Iraq. Jag har inga siffror på tortyrläger, men tvivlar starkt på det finns stöd för det...Jag har inget hört här...Så det vore passande om du kan producera tillförlitliga källor till ditt absurda påstående...

    Däremot stödjer en majoritet de individuella Canadensiska trupperna i Afghanistan, som är där på FN's begäran, trots att en majoritet inte stödjer att Canada har trupper där...

     

    Anonymous Anonym skrev... (05 augusti, 2007 10:43) : 

    Jag kan inte annat än att hålla med dig till 100%. Vi kan för lite, gör för lite, säger för lite. /Mattias

     

    kommentera