Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    lördag, oktober 06, 2007

    S på nätet, plus och minus

    För en tid sedan skrev Resumés chefredaktör Viggo Cavling i en ledare att det var sorgligt att våra politiska partier, och då inte minst ”sossarna” – som han exemplifierade med, inte hade mer verksamhet på nätet.

    Cavling menade att vi alla vet att ”sossarna har ett välfungerande intranät”, men att det inte används för att ta tillvara medlemmarnas åsikter ”utan för att prångla ut ledningens direktiv”. Han påpekade vidare det jag konstaterat i flera tidigare blogginlägg att man via partiets webbplats kan mejla in till de olika rådslagen, men att dialogen och debatten lyser med sin frånvaro.

    Fascinerande nog efterlyste Viggo Cavling ”en rejäl debatt på Facebook” om vad socialdemokratin vill och tänker. Upplysningsvis finns det redan en socialdemokratisk grupp på Facebook med i skrivande stund 703 medlemmar. Där pågår för fullt en rad diskussioner – öppna för alla som registrerar sig på Facebook och går med i gruppen. Även rådslagsgruppen om socialdemokraternas jobbpolitik har en egen avdelning på Facebook där diskussionen går het.

    En annan rådslagsgrupp, den om klimat och andra miljöfrågor, har just lagt ut själva rådslagsfrågorna på socialdemokraterna.se/klimat i ett särskilt webbformulär så att man kan svara direkt på nätet. Nu återstår bara att länka till den ekoblogg som drivs av ett antal miljöengagerade s-politiker. Där borde rimligtvis rådslagsfrågorna diskuteras – och kommentarer från läsare besvaras.

    I fredags fick jag ett mejl från adressen no_reply@sap.se (som det alltså, vilket också framgick av ett PS, inte gick att svara till) där det frågades om jag var medlem i socialdemokraterna eller ville gå med. Till saken hör att jag 1) redan är medlem i partiet sedan många år tillbaks, och 2) regelbundet tar emot partiinformation via mejl – just i egenskap av att vara medlem.

    Om jag nu var medlem så uppmanades jag att skicka mejlet vidare ”till vänner och bekanta och uppmana dem att gå med” – för säkerhets skull med ett utropstecken efter denna uppmaning. Ursäkta kära parti, men jag skulle inte tro det.

    Jag värvar gärna vänner och bekanta att bli medlemmar i socialdemokraterna och engagera sig partipolitiskt, men inte genom att vidarebefordra ett intetsägande mejl. Argumentationen för att bli medlem var två meningar: ”Som medlem i socialdemokraterna får du möjlighet att påverka vår politik. Du kommer även att träffa nya människor – och ha kul!”

    Sorry, men jag respekterar mina vänners intelligens och tror att det krävs mer än vidarebefordrade mejl av den typen innan de tar steget att bli partimedlemmar.

    Viggo Cavling skrev i sin ledare att han var övertygad om ”att människor år 2007 är mer politiskt engagerade än någonsin tidigare i historien”. Problemet är, menade han, att det saknas kanaler för att ta hand om intresset. Kanske har han en poäng i det. Och då handlar det inte primärt om tekniska kanaler utan om politiskt mod och kompetens att faktiskt använda dem. På det området har s fortfarande en del att bevisa.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "S på nätet, plus och minus"

     

    Anonymous Peter Karlberg skrev... (06 oktober, 2007 21:23) : 

    Gjorde exakt samma reflektion som du angående mailet från no_reply. Nästan patetiskt:-)

    Noterar att du inte nämner Sosserian - bäst så!

     

    Blogger Erik Laakso skrev... (06 oktober, 2007 22:22) : 

    Haha, jag tänkte i exakt samma banor sekunderna innan jag raderade det meningslösa, till spam gränsande, mejlet. *suckar trött*

     

    Anonymous Klara skrev... (07 oktober, 2007 00:15) : 

    Vi behöver nya och yngre partimedlemmar men:
    Om det är så att människor år 2007 är mer politiskt engagerade än någonsin och de inte söker sig till oss kan det bero på dåligt fungerande föreningar med tråkiga möten som domineras av de som varit med sen ungdomen. När jag fick mailet tänkte jag att ingen av de föreningar jag är med skulle jag rekommendera mina vänner och jag vet inte ett dugg om de andra föreningar som finns. Mötesformerna kommer någon gång att ändras på naturlig väg när de gamle lägger sin dominans bakom sig men när de gamle faller av pinn är vi inte många kvar i SAP. 75% av medlemmarna lär vara över 50 år idag.
    Vi behöver ordna kul föreningsliv och inte bara enstaka intressanta arrangemang för att attrahera våra vänner och bekanta.
    Eller bilda nya föreningar samt gärna hitta en väg ur motionsträsket.

     

    Anonymous Peter Karlberg skrev... (07 oktober, 2007 11:26) : 

    Jag vet inte om det är mötesformerna som är det stora problemet. Själv (jag var visserligen SSU:are i min ungdom men har bara varit aktiv i partiet sedan slutet på 90-talet) har jag reagerat på bristen på diskussion om ideologi, om politik. Mötena ägnas åt fel saker är mitt dominerande intryck.

    Det som är kul - i politiska sammanhang - är heta av ideologi präglade diskussionsaftnar. Sen måste man också ha aktiviteter dvs något som får många att vara behövda, som innnebär att man når ut med politiken utanför föreningen.

    Störst är dock problemet med att få tistånd en diskussion som gör att alla kan känna att de betyder något i partiet som helhet. Då måste diskussioner som denna lila tråd också uppmärksammas och de lite "tyngre" namnen faktiskt delta.

     

    Anonymous Klara skrev... (07 oktober, 2007 13:18) : 

    Ideologi vill de flesta nya medlemmarna diskutera De äldre talar helst om sakfrågor Om möten inte resulterar i diskussioner utan består av enskilda mötesdeltagares uttalande är det något fel i ordförandeskapet När någon gjort "ett uttalande" måste inte ordförande tiga eller kommentera detta själv utan formulera en fråga som rör "uttalandet" till alla så att det blir en diskussion
    Det är ett sätt att aktivera gruppen Svarar ingen spontant på frågan kan man låta den gå laget runt
    Mötesordförande behöver i vissa fall lyssna bättre och vara engagerade diskussionsledare

     

    Blogger JorgenL skrev... (07 oktober, 2007 13:58) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

     

    Blogger JorgenL skrev... (07 oktober, 2007 14:02) : 

    Socialdemokratins stora problem när det gäller kommunikation är just den enkelriktade formen. Det finns en gammal tradition, till formen nästan gränsande till "demokratisk centralism", dvs vi väljer våra representanter och sen sköter de politiken. Detta sätt att arbeta fungerade kanske för 30 år sedan, men för att folk numera ska känna intresse för att engagera sig krävs mer av öppen diskussion där vi "gräsrötter" kan känna att vi har möjlighet att föra en diskussion direkt med dem som är valda, även ifall det skiljer 2-3 organisationsled. Hur många riksdagsmän finns det som bloggar och faktiskt deltar i diskussioner på kommentarerna? Jag har inte hittat speciellt många. Där är en sådan som Johan Linander i centern ett föredöme, varför hittar jag inga socialdemokrater som på motsvarande sätt håller kontakt med väljarna?

    Inom (s) har jag alltid känt att diskussion är OK, men att det "uppifrån" inte öht finns nåt intresse eller läggs nån möda på att delta.

    Känslan blir liksom vattentäta skott mellan ledning och medlemmar, och dessa öppnas bara åt ena hållet, uppifrån och neråt, och noreply-mailet är ett väldigt tydligt uttryck just för det. Det är en attityd av "Visst, diskutera ni bäst ni vill där nere, men politiken bestämmer vi."

    Ska folk engagera sig i politiken måste det kännas som att man har möjlighet att påverka, och det känns inte så i SAP.

     

    Blogger Johan Hedin skrev... (08 oktober, 2007 15:29) : 

    Det här är ju ett generellt problem i hela samhället. Dels svårigheten att hitta ett "gemensamt projekt" som "alla" delar. Det förra (bygga folkhemmet) var ju i grunden ett materiellt projekt och känns inte relevant längre.
    Dels att ideella insatser inte längre är direkt nödvändigt. De flesta har pengar så man behöver inte hitta organisationsformer som bygger på gratis arbete längre (ett stort problem även inom dagens idrottsarörelse).
    Jag tycker att ni inom arbetarerörelsen borde ta ett steg åt sidan från själva politiken och ta upp gamla projekt från rörelsens barndom. T.ex. folkbildning, egenmakt genom egna projekt (istället för att allt skall ske genom det offentliga), kooperation, m.m.

    Så tycker jag att man "måste kunna påverka politiken" är en smula egoistiskt. Vi är 9 miljoner människor i landet så varför måste just jag (eller du) "kunna påverka". Min eller din påverkan är väl inte finare än alla andras?
    Dagens politiskt intresserade ungdom (speciellt på vänsterkanten) är bortskämda med detta på ett sätt som bara leder till elitism.

     

    Anonymous Jörgen L skrev... (08 oktober, 2007 21:08) : 

    Om det var mig som Johan Hedin avsåg med ungdom så får jag ta det som en komplimang, men jag ska faktiskt gå och beställa progressiva glasögon i veckan...

    Att kunna påverka politiken må synas som en egoistisk tanke, men det är väl det som är själva iden med att engagera sig politiskt, eller? Eller menar du att folk bara ska engagera sig för att dela ut partiledningens färdigtänkta kampanjmaterial och hålla tyst tills de avancerat uppåt i hierarkin?

    Jag menar att politikens problem idag är att folk inte känner att det spelar nån roll om de engagerar sig eller inte, dels har politikerna och globaliseringen gemensamt beskurit det politiska handlingsutrymmet, dels bedrivs politik i offentligheten idag av en ganska liten elit som fjärmat sig ganska långt från fotfolket. Eftersom så mycket av politiken bygger på snabba reaktioner och mediabevakning finns det inte heller i det korta perspektivet samma behov att förankra saker i organisationen.

    På längre sikt innebär detta en utarmning, eftersom det gör att förre och färre söker sig till de politiska organisationerna.

    Parallellt med detta får man nog också acceptera att folk idag har en mera "individualistisk" syn på sitt engagemang, inte nödvändigtvis så att man vill göra karriär, men att man vill känna att man är med och påverkar, inte bara sliter för att föra ut ideer nån annan högt uppe kommit på åt en, och om det är det som Johan menar med egoism, så OK, men så tror jag det är.

     

    kommentera