Socialdemokratin och demokratin

[UPPDATERAD] I helgen har socialdemokraterna haft kommunala framtidsdagar i Västerås, där man diskuterat vårdfrågor, kampanjmetoder, medlemsvärvning och mycket annat – samt haft upptakt inför årets EU- och kyrkoval. Konferensen bjöd också på en del insikter i hur den interna demokratiska processen det socialdemokratiska numera ser ut. Efter valförlusten 2006 tillsattes som bekant ett antal rådslag för att diskutera och mejsla fram en helt eller delvis ny politik inom ett antal områden. Jag och många andra välkomnade signalen om omprövande – men kritiserade samtidigt den slutna konstruktionen av processen. Vad som skedde var att partiet centralt satte samman rådslagsgrupper som tog fram underlag med ett antal frågor som sedan skickades ut i partiorganisationen. Där diskuterades materialet och svar skickades därefter in till partiexpeditionen för bearbetning. Ytterst få har fått se vad för svar som skickats in till partiet. Endast i de fall där partidistrikt gjort en poäng av att offentliggöra sina remissvar – som s i Skåne gjorde nyligen – har det framkommit hur man sett på de idéer rådslagsgrupperna velat testa. Jag förespråkade ett mer öppet system där allt rådslagsmaterial, förutom att skickas ut på papper, också lades upp på webben – och att där också i den takt de kom in remissvar och andra synpunkter lades upp för en öppen diskussion. Sedan kan man förstås också ha fysiska möten där frågorna avhandlas – men genom webben hade processen blivit mer transparant. I stället fick vi nu en situation där konferensdeltagarna fick diskutera förbestämda frågeställningar utifrån delrapporter från rådslagsgrupperna, och det hela kokade ned till det antogs ett uttalande. Jag känner mig tveksam till hur pass öppen och demokratisk den här processen egentligen är. Via Arvid Falk läser jag ett blogginlägg från en partikamrat som inte känner sig nämnvärt delaktig eller välkommen i framtidsdagarna. Och det sätter fingret på inte minst våra folk- och förtroendevaldas ansvar att hålla alla medlemmar informerade och inhämta synpunkter i rådslag som detta. Det är också, vilket jag påpekade häromdagen, högst osäkert vad det här rådslagsarbetet egentligen är värt. Nu sätter ju de partiövergripande rödgröna samarbetsgrupperna igång med sitt arbete för att formulera en gemensam valplattform för s, v och mp. De är med andra ord högst osäkert hur mycket av det som socialdemokratin hittills diskuterat som verkligen blir politik att gå till val på. Och ännu mer osäkert, beroende på den parlamentariska situationen efter valet 2010, är det förstås hur en rödgrön politik kommer att se ut i praktiken – givet att det faktiskt blir ett regeringsskifte. I går medverkade Mona Sahlin i Agenda och pratade åtminstone delvis om detta och hur hon ska göra för att vinna nästa val. Jag lägger upp ett klipp så fort SVT:s webbfolk får upp det på nätet. Andra skriver intressant om politik, demokrati, socialdemokraterna.