Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    måndag, januari 22, 2007

    Arbetarrörelsen och bloggarna

    Jag nämnde tidigare att tidningen Dagens Arbete i förra veckan firade sitt tioårsjubileum med festligheter på Nalen i Stockholm. I samband med detta arrangerades tydligen även ett seminarium om ”aktuella frågor kring facket, samhället och medierna”.

    En som var där var Sollentunasossen Joakim Jonsson. På sin blogg uttrycker han sin besvikelse över att ”det kändes som om publiken på seminariet lyssnade extra uppmärksamt när någon seminariedeltagare kritiserade ’bloggosfären’”. I kommentarerna till blogginlägget skriver han att det i och för sig inte var någon på seminariet ”som fullständigt dissade bloggen”, men att negativa bloggantydningar verkade falla många i smaken.

    Jag har själv märkt liknande reaktioner, inte minst från äldre representanter för arbetarrörelsen. Man verkar vara generellt skeptisk till bloggande, som beskrivs som något främst högerinriktade, pyjamasklädda killar ägnar sig åt – och då mest skriver om vad de ätit till frukost och planerar att äta till lunch. Det verkar också finnas en uppfattning om att bloggande skulle stå i någon sorts motsatsställning till mer traditionellt politiskt opinionsbildande arbete.

    Om vi börjar i mytbilden om bloggare som högerinriktade killar, så är det möjligen en bild som stämde när den svenska politiska bloggosfären i princip utgjordes av Johan Norberg, Dick Erixon, PJ Anders Linder och Johnny Munkhammar. Den bilden har dock nyanserats ganska rejält de senaste två åren. Utan att ha gjort någon djupgående analys av saken så förefaller dock intrycket snarare vara att det i dag finns ungefär lika många aktiva höger- som vänsterbloggare, och könsbalansen ser också betydligt bättre ut – även om det fortfarande verkar vara killar som dominerar.

    Snacket om att bloggar skulle vara introverta och bara handla om skribentens matvanor, klädintresse och närmaste umgänge är dessutom direkt felaktigt. Därmed inte sagt att det inte finns många sådana bloggar. Precis som det finns gott om böcker på samma tema. Det betyder dock inte att alla böcker är sådana.

    Precis som Joakim Jonsson skriver så är det klart att det finns exempel på – politiskt sett – ointressanta bloggar, ”där den självupptagna skribenten tar upp ämnen som vem han äter lunch tillsammans med eller vilken färg på klänningen som är att föredra”. Men tycker man sånt är trist att läsa så är det ju bara att låta bli ”och istället läsa de bloggar, som de känner lyfter fram ett nytt argument, eller nytt synsätt i debatten”.

    Och självklart finns det ingen motsättning mellan att blogga, skriva insändare och debattartiklar, hålla torgmöten, knacka dörr, affischera på stan – eller vilken typ av politisk opinionsbildningsverksamhet man nu vill ägna sig åt. Okej, alla hinner kanske inte med allt – men vissa gör kanske mer nytta när de bloggar och andra när de håller torgmöten. Och via nätet kan man nå grupper och enskilda som mer traditionella metoder inte når.

    Jag skrev att det i dag finns tämligen gott om vänsterbloggar – men ännu är det ganska få av de mest lästa (på till exempel topplistorna Bloggtoppen, Bloggportalen eller Knuff.se) som är socialdemokratiska. Jag har ingen bra förklaring till varför. Men i alla händelser så borde vi inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen kunna göra insatser för att uppmuntra fler av våra medlemmar och företrädare att starta och driva egna bloggar – och även göra insatser för att marknadsföra dem och driva besökare dit.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Arbetarrörelsen och bloggarna"

     

    Blogger CV skrev... (22 januari, 2007 19:01) : 

    Det finns en hel del på gång. Hör av dig till mig ska jag berätta mer.
    RS
    kulturbloggen.com

     

    Anonymous Calle Friden skrev... (22 januari, 2007 20:28) : 

    Sen kan det ju också vara så att det skrivs en inihelvetes massa ointressanta bloggar, men som ändå måste komma dragande med "...som jag skrev på min blogg..."
    De flesta är inte så begåvade skribenter att de kan intressera flertalet - sånt är få förunnat och det märks i statistiken. I själva verket är jag övertygad om att ordet "bloggosfären" när det används negativt faktiskt avser just dessa ointressanta bloggar.
    Därefter finns det bloggar som handlar om smala företeelser, eller på annat sätt har ett berättigande. Men många hundra svenska bloggar där allihop ska ha synpunkter på dagspolitiken är bara tröttsamt.
    Nu råkar jag se vissa ljuspunkter i det hela - om ett kraftigt bloggande för ett par hundra personer kan få Federley att hålla käften i offentliga sammanhang är det ju en välgärning, eller när bloggare blir så pompöst uppblåsta över sin insats att de istället för att vara politiska hot istället bara blir fåniga - då är det bra.
    Men fler illa skrivna bloggar gynnar inte det seriösa bloggandet.

    Till vilket jag då naturligtvis inte räknar mig själv, så klicka för all del inte på länken....

     

    Anonymous Petter skrev... (22 januari, 2007 21:42) : 

    Jag håller inte riktigt med att det skulle vara balans mellan höger och vänster i blogosfären, det kanske finns lika många individuella bloggare men högern uppvisar ett mycket mer samordnat beteende. De är bra på att driva kampanjer och länka upp varandra in absurdum; vilket tycks kunna generera nyhetsvärde. Se t.ex. på den massiva kampanjen kring HRF, jag har skrivit lite om högerns strategi och tänker länka till det, trots Calles inlägg ovan ;), eftersom jag inte orkar skriva det igen. Klicka på egen risk.
    Federley och agent Smith

     

    Anonymous Olle i Stockholm skrev... (23 januari, 2007 00:29) : 

    Det är en ärligt nyfiket ställd fråga:

    Hur tänker ni sossar egentligen???

    Just nu begår alliansen en av de värsta våldtäkterna på arbetarklassen på år och dar. LO skulle kunna utlysa generalstrejk på fem röda, men gör istället inte ett skit.

    När arbetarklassen smulas sönder så undermineras hela socialdemokratins materiella bas. LO har övergått från att inte vilja slåss för arbetarklassen till att inte _kunna_ göra det. Högern vet om det och kör på ut av bara fan.

    Förvisso har det runnit tillbaka lite opinion när högern gått på som värst, men finns det verkligen ingen i hela SAP som förstår att SAPs hela tyngd ligger i deras reella band till arbetarklassen, och inte i fräck propaganda, som nu hållerp å att lösas upp?

    Nu säger Wanja och Sahlin att de inte har för planer att återställa arbetarklasslakten efter ett maktskifte.

    Och vad gör ni sossar, jo ni diskuterar mest hur era propagandakanaler ska se ut. Det är så klart viktiga frågor, men förstår ni inte att dessa kommer att tappa dynamik som bara tusan i takt med att ni tappar er verkliga samhällsmakt? Lika lite som jag skulle lyssna på ett fackombud om han inte haft något med mig att göra, kommer jag att lyssna på helle klein om hennes prat inte har någon relation till maktfaktorer att göra. Och det tror jag faktiskt gäller andra också.

    SÅ jag undrar helt enkelt, är ni sossar verkligen så inne i det åsiktspolitiska att ni inte ser att ni håller på att bli rejält slagna? Det går inte att tänka "vi tar igen det där 2010" - samhället är ju inte bara en enda stor valrörelse för bövelen, det är ju alla människors liv, i synnerhet den arbetarklass som blöder i detta nu!

    För att korta ned min frågeställning:

    1. är arbetarklassens lidande öht centralt i ditt politiska problemformulerande idag?

    2. Tror du att socialdemokratins enda framtida problem rör sig i den parlamentariska samt den åsiktsbaserade (idealistiska) politiska debatten?

    Mvh Olle i Stockholm, som hoppas på förståelse för sitt risiga språk.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (23 januari, 2007 09:37) : 

    Calle, det är väl ändå högst individuellt vad som kan anses vara intressanta respektive ointressanta bloggar? Och även bloggar som du eller jag kanske inte skulle uppfatta som välskrivna eller att de tillför något, kan ju ha stor betydelse för andra. Min blogg råkar vara hyggligt välläst och vällänkad, men det betyder ju inte alls att den är objektivt bättre än någon annan.

    Petter, jag håller med om att många högerbloggar varit – och delvis fortfarande är – bättre på att länka till varandra och på så sätt stötta varandras argumentation. Jag har skrivit om det förr, men hinner inte leta rätt på det eller dem inläggen just nu. Det är paradoxalt att den individualistiska högern är bättre än oss i vänstern på att jobba kollektivt.

    Olle, jag kan förstås bara svara för mig själv och inte för alla sossar. Min uppfattning är att grova ord som ”en av de värsta våldtäkterna på arbetarklassen”, ”arbetarklassen smulas sönder”, och ”arbetarklasslakten” bör sparas till tillfällen då de är befogade. I dag är de inte det. Det som sker just nu är allvarligt, men det är trots allt den politik borgerligheten gick till val på och vann mandat för – och någon ”våldtäkt” eller ”slakt” handlar det faktiskt inte om.

    Trots det så har socialdemokratin och LO reagerat kraftigt mot den borgerliga politiken. Jag hoppas att du inte missat höstens många våldsamma protester, annonskampanjer, demonstrationståg och uppropslistor. Jag tror att få skulle beskriva all denna aktivitet som att man inte gjort ett skit.

    Vi har alla lite olika roller att spela i det politiska arbetet. Jag befinner mig inte i någon position där jag kan styra hur det socialdemokratiska partiet eller LO agerar politiskt. Däremot kan jag ha synpunkter på hur opinionsbildningen ser ut och utformas framöver; det är inom det området jag själv tycker att jag har sakkunskap och erfarenhet – och det är därför främst om sådant jag skriver.

    Så till dina konkreta frågor:

    1. Ordet ”arbetarklassen” kan ju definieras lite olika, men om du med det menar den grupp som tidigare betecknades som ”underklassen” så är dessa de sämst ställda, mest utsatta i samhället min utgångspunkt för mitt politiska engagemang.

    2. Nej, det stora problemet – eller utmaningen om man så vill – ligger snarare i att formulera en trovärdig och effektiv politik för jobb och tillväxt.

     

    Blogger Caridon skrev... (23 januari, 2007 10:19) : 

    Jonas ang "paradoxen" att individualistiska "högern" är bättre på att samarbeta än kolektivistiska "vänstern"

    Bara för att man inte är kolektivist så kan man fortfarande sammarbeta, skilnaden är att man endast sammarbetar när man själv vill, och motivation är den viktigaste faktorn för att få ändan ur vagnen. :)

    /C

     

    kommentera