Borgerlig mediepolitisk förvirring
Politiken är rörig just nu. I dag gör folkpartiledaren tillika utbildningsministern Lars Leijonborg ett mediepolitiskt utspel på DN Debatt. Mediefrågor ligger egentligen inte på utbildningsministerns bord, utan hanteras av den moderata kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Leijonborgs utspel ska alltså, antar jag, ses som ett folkpartiförslag och inte en del av regeringspolitiken. Man får väl åtminstone hoppas att kulturminister Adelsohn Liljeroth var informerad i förväg. Till SvD säger hon att hon välkomnar initiativet och att det är bra ”att Leijonborg vill värna om public service”. På frågan om hon inte själv hade velat vara först med att lägga ut texten om mediepolitisk plattform svarar Adelsohn Liljeroth att hon är ”en del av en alliansregering och i det ingår att vara lyhörd för andras förslag och komma överens”. Vad är det då Leijonborg och folkpartiet egentligen vill? Jo, bland annat en statlig fond som ska ”stödja kvalitetsproduktion av radio- och teveprogram oberoende av distributionsform”, en rikstäckande reklamfinansierad nyhetsfokuserad radiokanal för att ge Ekoredaktionen konkurrens, SVT och SR behålls som separata bolag, licensfinansieringen kvar ”så länge den fungerar”, samt en avveckling av presstödet på tre års sikt. Flera av dessa idéer har framförts från borgerligt håll tidigare, och det är nog ingen högoddsare att dagens utspel verkligen är grunden till en gemensam borgerlig mediepolitik. Centerpartiet verkar ju ha gett upp sitt tidigare försvar för presstödet, nu när man sålt ut alla sina tidningar. Och att moderaterna skulle ta någon principiell strid för den tidning som i dag får mest presstöd av alla – den politiskt närstående Svenska Dagbladet – förefaller inte sannolikt. Stig-Björn Ljunggren ställer de i sammanhanget högst relevanta frågorna: Om folkpartiklarna ska presentera sina förhandlingsbud i medierna, vad ska då alla samordnare som regeringen anställer göra? Hålla reda på tidningsklippen? Andra skriver intressant om politik, media, mediepolitik. |
Kommentarer om "Borgerlig mediepolitisk förvirring"
Det är väl inget fel att regeringspartierna för öppna och bra samtal även offentligt. Tvärtom, det är alldeles utmärkt att de inte sitter och gömmer sig och sedan kommer med färdiga kompromissförslag. Det känns lite regeringen-persson med nattmanglingar...;)
Och samordnarna kommer säkert ha att göra ändå. Det behöver vi nog inte oro oss över.
Det positiva med artikeln är att Folkpartiet äntligen släppt sitt ärkepopulistiska krav på att stoppa övergången till digital-tv.
Det negativa är att man bibehåller stödet för en tv-licens och använder cirkel-resonemang för att försvara det (eftersom så många betalar licens kan vi fortsätta tvinga dem att betala)
Det är väl självklart att partiledarna inte kommer hålla tyst om annat än just sitt område under fyra år.
Något annat vore väl betydligt mer orimligt. Tycker det intellektuellt ohederligt att inte fortsätta i sitt resonemang, för iaf du hade ganska snart kommit fram till samma åsikt men det är klart det blir inte lika retoriskt kraftfullt om man ska hålla på att förstå sina politiska motståndare...
Inte första gången de virrar till det heller. Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör. Visst ska partierna få profilera sig även när de har regeringsmakten, men att gå ut med såna här genomarbetade artiklar utan att ha diskuterat förslagen verkar absurt.