Varför bloggar inte fler statsråd?
Frilansskribenten och miljöbloggaren Sven Cahling undrar i dag på SvD Brännpunkt (ej på nätet) varför inte fler ministrar bloggar. I artikeln nämner Cahling sina kontakter med bloggande utländska ministrar som den brittiske miljöministern Miliband, den belgiske kulturministern Anciaux, den ungerske premiärministern Gyurcśany och den singaporianske utrikesministern Yeo (i form av gästbloggningar hos vänner). Och jo, även den svenske utrikesministern Bildt tas förstås upp. Cahling är övertygad om att ”i framtiden bloggar vi allihop, på ett eller annat sätt, och deltar i en global jättekonversation som vi ännu bara anat början av”. Det är onekligen en spännande tanke. Andra skriver intressant om bloggosfären, politik, regeringen. |
Kommentarer om "Varför bloggar inte fler statsråd?"
Tanken svindlar! De svenska politikerna är nog bara sega i starten, men de kommer.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jag är inte så säker på att bloggande statsråd är en speciellt bra idé (trots att jag vet att vår gemensamme vän Sandro Wennberg på sin tid som sakkunnig åt Berit Andnor lade upp en blogg som hon använde). Ett statsråd ska ju faktiskt inte vara fri att tycka vad som helst, utan ska representera regeringens politik. Vad är det för mening med en bloggare som inte tycker något? Alternativet är ju att de faktiskt tycker något och då uppstår ju problem att skiljja den personliga uppfattningen från regeringens. Bara problem alltså.
Till Joakim:
Äsch, vem vill ha statsråd som inte tycker någonting
Sven,
Statsråden ska naturligtvis tycka saker, men enligt RF så ska de fatta beslut kollektivt och stå för dem tillsammans. Därför skapar utspel som Leijonborgs om mediepolitiken oreda. En bloggare ska vara lite friare i sitt tyckande anser jag. Om regeringen har behov av att marknadsföra sin politik så har de en alldeles utmärkt hemsida redan.
Joakim,
Jag ser, uppriktigt sagt, inte alls de problem du ser.
Att regeringen fattar kollektiva beslut, och sedan står för dem, är väl inget som hindrar statsråd från att ändå offentligt tänka och tycka i politiska frågor? Det måste ju inte handla om utspel som Leijonborgs.
Läs Miliband. Visst, han säger väl inte så mycket som är kontroversiellt, men han tänker högt och han talar och han verkar inte ha några problem med det. Den ungerske premiärministerns blogg kan jag inte läsa (förstår inte ungerska), men eftersom han ofta får hundratals kommentarer kan han inte vara helt okontroversiell. (Ett av inläggen fick 6955 kommentarer, så det var jag tvungen att fråga om. Det visade sig handla om ett hemligt dokument som hade läckt, så han tyckte det var lika bra att publicera hela i bloggen.)
Att blogga är att tala, och det gör ju statsråd hela dagarna. Jag tycker inte att det hela är så konstigt.
Att blogga är dessutom att samtala, och det är ju det som gör det fantastiskt. Om det bara handlade om marknadsföring skulle jag hålla med dig, då räckte regeringens hemsida. Men det handlar inte bara om det.
Sven,
Jag tittade på Milibrands blog och visst fanns det en hel rad intressanta uppgifter - men inte var det ett exempel på åsiktsbrytning och diskussion!
Ta Jonas Morian t.ex. Han kan tycka att hushållsnära tjänster ska subventioneras utan att hela pressen kommer springande och undrar om partiet bytt fot. Skulle Mona Sahlin kunna göra detsamma? Knappast. Om Leijonborg skriver att han är bestört över mordet i Jönköping infinner sig frågan om det är kritik mot psykvården. Om Maria Larsson säger att hon är oroad över att tekniken gör det möjligt att övervaka folk, så infinner sig frågan om hon kritiserar Odenberg. Ett statsråd kan helt enkelt inte föra en lika fri diskussion, resonera fritt, som Jonas Morian! Och då blir det inte frågan om en fri dialog längre utan om att marknadsföra sin politik. Det blir ett tråkigt bloggande.
Joakim:
Jag tror vi får "agree to disagree".