Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    söndag, juli 29, 2007

    Grattis Irak

    Jag är ute och promenerar med två vänner. Det regnar inte längre, solen skiner och det är mycket folk ute på gatorna. Vi vandrar genom Vasaparken in mot city. Vid LO-borgen hör vi ganska snart en massa oväsen. Bilar som låter, människor som ropar. Vi närmar oss centralen och möter alltfler bilar med nedrullade fönsterrutor som spelar musik och som tutar. Det är glädje i luften. Helt plötsligt slår det mig. Asiatiska mästerskapen. Irak mot Saudi Arabien. Jag ser mig omkring. Runtomkring oss rör sig Irakiska flaggan i vinden. Irak vann.

    Helt plötsligt blir vi väldigt medvetna om att detta är mycket speciellt. Och mycket riktigt. När jag kommer hem går jag in på DN och Svd. Där skrivs om en segerfest; tusentals firande irakier på Sergels torg.

    Fotbollssegern är för många irakier mer än bara ett sportsligt erkännande. Vinsten blir i skenet av all rapportering om våldet i det krigshärjade Irak mer än bara en seger, det blir någonting positivt att förenas kring. Den senaste tidens upptrappning av våld i Bagdad, men även i andra delar av Irak ger oss här i Sverige en insyn i den brutalitet människor på plats i Irak, men även de som lämnat, fått uppleva. I allt elände fann dock tusentals irakier en anledning att fira. Oavsett folkslag stod man under kvällen sida vid sida på Sergels torg. Detta tyder på något.

    Inom modern demokratiforskning finns en mängd teorier som fokuserar på det civila samhällets betydelse i uppbyggnaden av demokrati. Det är alltså inte främst politiska institutioner som ensamt står i fokus utan lika mycket grupperingar, föreningar och organisationer som existerar oberoende staten som fyller en funktion i huruvida en demokrati kan utvecklas, bli stark och överleva. Fokus vilar alltså på den vilja som kommer underifrån från folket och inte bara uppifrån, från politiker (från USA).

    Att se människor av olika folkslag som flytt ett krigshärjat land förenas i dans, sång och hejarop med den iranska flaggan vajandes i vinden är ett tecken på en vilja som kommer underifrån, från det civila. Det tyder på att det finns hopp. Hopp för Irak.

    Matilda

    Andra skriver intressant om , , .



    Kommentarer om "Grattis Irak"

     

    Blogger Jonas N skrev... (29 juli, 2007 23:48) : 

    Håller med fullständigt.

    Det är det fungerande civila samhället som utgör dess bärkraft och vitalitet.

    Det bästa den politska arbetet kan göra är att stärka och möjliggöra ett brokigt och starkt civilsamhälle. Tyvärr finns det många som uppelver ett för vitalt sådant som ett hot mot de politiska ambitionerna.

    Exempel saknas inte!

     

    Anonymous Nils H skrev... (30 juli, 2007 10:19) : 

    Jag förstår vad du menar, men det finns också en gräns där nationalism upphör att vara något positivt.

    Och om de istället hade firat en lyckad attack mot ockupationen, hade vi tyckt att det var lika fint då, eller är det för att fotboll är vår grej liksom.

     

    Anonymous Matilda skrev... (30 juli, 2007 12:12) : 

    Tack för kommentarerna killar!

    Jonas - Vad trevligt att vi för en gångs skull håller med varandra.

    Nils - Jag förstår verkligen vad du menar. Diskuterar man nationalism (vilket är väldigt spännande - stat, nation) så är ju gränsen mellan vad som är "bra" och "dålig" nationalism väldigt subjektiv. Inom ramarna för den kontext inom vilken vi verkar är glädje över en fotbollsseger mer accepterad än glädje över en militär attack. Kanske eftersom det vanligtvis inte spills några människoliv vid en fotbollsmatch. Så ur den synvinkel kanske fotboll är vår grej. Eller vad tror du?

    Matilda

     

    Anonymous Nils H skrev... (30 juli, 2007 12:56) : 

    Absolut!

    /Nisse

     

    Blogger pelpet skrev... (30 juli, 2007 13:43) : 

    Jag var och lyssnade på Abir Al-Sahlani som varit med och byggt upp demokratiska alliansen i Irak och hennes bild var att irakierna själva inte ser sig så mycket som sunni och shia utan mest Irakier. Att det finns en konflikt beror på att de ledande politkerna inte har någon vettig politisk plattform och därför framhäver den religiösa sunni-shia-konflikten för att stärka sin egen maktposition.

    Ur det perspektivet så är sportfesten mycket glädjande.

     

    Blogger Claes Nordmark skrev... (31 juli, 2007 01:08) : 

    Fotboll är kärlek ;-)

     

    Anonymous Anonym skrev... (04 augusti, 2007 00:25) : 

    Det var fantastiskt roligt att se hur glada alla var på stan och alla infödda svenskar som gladdes med svensk-irakier på stan. Det var hopp i luften, när ett krigsdrabbat lands olika etniska och religiösa folkslag enades i ett fotbollslag och alla firade tillsammans, kurder, shiter och sunni. Precis som svensk irakierna i Sverige i övrigt lever i visst samförstånd. Det gav ett löfte om framtiden.
    Min 6åriga dotter gladdes dagen efter åt en bild i DN på firande människor och undrade varför de svenskarna firade en seger för Irak-och visade på att för henne var integrationen i sverige också en seger. Svensk som svensk oavsett ursprung och flagga(flaggor) man hejar på.
    UBYMIC

     

    kommentera