Klassanalysen är inte fullständig

Syftet med att utifrån olika kategorier analysera och studera samhället och dess invånare är att uppmärksamma vad som, i vår strävan att förverkliga oss själva som individer, begränsar oss. Med ett klassperspektiv blir skillnader mellan människors valmöjligheter utifrån klasstillhörighet tydliga, med ett genusperspektiv synliggörs det manliga respektive kvinnliga könets olika förutsättningar och utifrån ett etniskt perspektiv framträder rasistiska strukturer på arbetsmarknaden, inom rättsväsendet, i skolan osv. Jag är en stark förespråkare av att även lyfta upp och belysa HBTQ som ett perspektiv jämsides de ovan nämnda. Men till skillnad från mig finns det de som anser att denna indelning inte fyller någon funktion mer än att skapa en kategorisering som inte borde existera. HBTQ borde inte vara en variabel i vår analys av samhället, eftersom att vara HBTQ inte borde innebära begränsningar. I senaste numret av Bang finns en artikel skriven av journalisten Andy Candy om den svenska lagstiftningen som diskriminerande gentemot transpersoner. Visste du exempelvis att för att få genomgå ett könsbyte gäller att personen “undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga” Lag (1991:514). År 2007 förbjuder alltså lagen transpersoner från att bli föräldrar - det passar sig inte. Så visst, att vara HBTQ borde inte begränsa, men nu gör det faktiskt det, något socialdemokratin ibland har svårt att ta till sig. Istället är klass det överordnade perspektivet utifrån vilket vi ska analysera samhället, och HBTQ, etnicitet och kön är underordnat. Debatten kring ämnet har på min och Royas blogg förts intensivt och för mig är svaret väldigt enkelt. Att förneka människor rätten att förverkliga sig själva, för att deras begränsningar inte stämmer överens med den av dig och mig definierat främsta analysen, är diskriminerande. Vem är jag att överordna klass ett HBTQ perspektiv när vårt rättssystem begränsar en transpersons högsta önskan om att en dag bli förälder? Vi kan inte förringa betydelsen av ett, i det här fallet, HBTQ perspektiv som så tydligt synliggör hur människor ständigt begränsas i vårt samhälle, något vi alla gemensamt borde kämpa mot, i en kamp som kräver att vi använder fler perspektiv än enbart ett. Nästa vecka är det Pride-festival i Stockholm. Förutom den fantastiska paraden och alla festligheter innehåller programmet över 500 punkter; det anordnas seminarium, debatter, filmvisningar, teater och workshops. Tusentals människor samlas för att manifestera att oavsett sexuell läggning är vi alla ok. För mig övertygar Pride om att HBTQ är ett perspektiv som jämsides klass fyller en viktig funktion – precis som exempelvis etnicitet och kön. Matilda Andra skriver intressant om HBTQ, pride, klass.