Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Rasism är först och främst en psykologisk sjukdom, inte ekonomisk
| Min kära släkt sitter samlad kring en grillfest en av sommarens vackraste kvällar. Samklangen blir snabbt till allvar när min moster utropar: vi borde bo i Rinkeby, där skulle vi åtminstone få vara oss själva. Bakgrunden är att vi sitter på gården till hennes bostadsrätt och spejar efter arga grannar bakom gardiner. Grannarna älskar att anmärka på vårt sällskaps storlek, hur vi väsnas, hur länge vi är ute. De vägrade hälsa på min moster när hon var nyinflyttad, ville inte ge ut portkoden en gång för att de menade att de inte kände igen henne. Någonstans där, på en grillfest sommaren 2007, 18 år efter ankomsten till Sverige fick hon nog. Det skulle ju inte finnas skillnader mellan svenskar och invandrare, vi var ju de som aldrig skulle ge upp och börja drömma om getton. Vi tyckte alltid synd om de blattar som gett upp, som umgicks med den egna etniska gruppen och placerade sina barn i skolor där de aldrig skulle lära sig ren svenska. Men efter år av vandring som invandrare in i jag vet inte vad, börjar man ju undra om det inte var vi som var de lurade. Här sitter vi på vår egen bakgård och vågar inte prata i normal samtalston för att grannarna anser det vara osvenskt. Min mosters ord på grillfesten 2007 var mer än en personlig suck, det var ett betyg på Sveriges integrationspolitik. Många Socialdemokrater vill se rasismen som en klassfråga: invandrarna tillhör underklassen och är därför i utanförskap. Både statusförtrycket och det ekonomiska förtrycket anses härröra från klasstillhörigheten. Men klassanalysen kan aldrig berätta för oss varför invandrarna hamnar där underst bland de understa, eller varför invandrare även i toppen av samhället umgås med invandrare först och främst, att få svenskar har invandrade bästa vänner. Många i partiet verkar tycka att talet om etnicitet, även kallat för ”modeord”, skymmer den riktiga frågan, nämligen den om invandrarnas utsatta ekonomiska tillvaro. Att när allt kommer till kritan handlar det om miljonprogrammens upprustning, jobben, utbildningen. Ack om det vore så enkelt. Problemet är svårare än så därför att rasismen är en psykologisk sjukdom som drabbar människor i själen och inte behandlas med bättre ekonomin. Där vi har brustit är att ha en politik som jobbar emot majoritetssamhällets hat och fördomar mot ”invandraren”. Det handlar i mitt givna exempel om grannens görande av invandrarna till invandrare först och främst och inte människor. Den frågan är ingen plånboksfråga och har väl just därför inte diskuterats. Men ärligt talat är jag förbannat trött på att plånboksfrågor får ersätta de långsiktiga visionerna. Och i detta fall är det att en gång för alla omvandla invandraren till människa. Roya Andra skriver intressant om integration, rasism, socialdemokraterna. |
skrivet av Matilda & Roya om 22:28
Kommentarer om "Rasism är först och främst en psykologisk sjukdom, inte ekonomisk"
-
Anonym skrev... (30 juli, 2007 22:50) :
-
Peter A skrev... (30 juli, 2007 23:20) :
-
Anonym skrev... (31 juli, 2007 00:14) :
-
Robsten skrev... (31 juli, 2007 07:47) :
-
Byggaren skrev... (31 juli, 2007 11:33) :
-
Anonym skrev... (31 juli, 2007 13:25) :
-
Anonym skrev... (31 juli, 2007 14:06) :
-
Byggaren skrev... (31 juli, 2007 16:29) :
-
Anonym skrev... (31 juli, 2007 17:40) :
-
Anonym skrev... (01 augusti, 2007 00:30) :
-
Byggaren skrev... (01 augusti, 2007 08:05) :
-
Anonym skrev... (10 november, 2008 08:43) :
-
Muslim skrev... (27 juli, 2009 02:12) :
kommenteraKlockrent inlägg av dig Roja dock vet jag inte om jag kan hålla med om rubriken:)Kan man säga verkligen att det är en sjukdom eller en viss syn på människor? Men hur som helst orsakar den fruktansvärda konsekvenser.
sevgi
Integrationen fungerade betydligt bättre på 60-talet, innan socialdemokraterna fick för sig att invandrare var offer och behandlade dem därefter. En självuppfylld profetia skulle man kunna säga.
Hederskodex varierar mellan familjer, grupper, klasser osv.
Jag tror att ju färre olika hederskodex man träffat på dessto mer känslomässigt förvirrad blir man när man stöter på ett nytt.
Inte ens vi svenskar är intergrerade med varandra men vi försöker/te? ofta assimilera oss -
Ta seden dit du kommer är ju ett av våra gamla ordspråk.
"Min mosters ord på grillfesten 2007 var mer än en personlig suck, det var ett betyg på Sveriges integrationspolitik."
jag tror det är flyktingpolitiken som är roten till detta problem, regering och riksdag för en politik som inte har folkligt stöd, på något sätt tar sig det ju ett uttryck, men det är bara en personlig fundering och du håller säkert inte med mig.
"Många Socialdemokrater vill se rasismen som en klassfråga"
Två reflexioner, för det första vad är rasism? Alla negativa reaktioner är ju inte uttryck för rasism, om nu din familj verkligen var mycket högljudd (vilket jag inte vet något om och mer tar som ett exempel här) så är det ju inte rasism om grannarna blir förbannade på det, de vill kanske sova eller vad som helst.
För det andra så är många av våra inbandrargrupper rasistiska, eller medlemmar av dessa grupper. tar som exempel Fadimes pappa, han mördade hellre sin egen dotter än lät henne sällskapa med en "svenne", något värre uttryck för rasism får man leta efter och har knappats observerats i "svenska" grupper.
"Där vi har brustit är att ha en politik som jobbar emot majoritetssamhällets hat och fördomar mot ”invandraren”."
Nej, den politiska makten har gjort allt som står i sin makt i dessa frågor, och lite till. men svenska folket vill ha en annan flyktingpolitik än vad regering och riksdag vill ha, är det så svårt att förstå? Det är en åsiktsfråga, inte en informationsfråga, vi tycker helt enkelt inte som våra regeringar (som har samma synpunkt både till höger och vänster i denna fråga) i denna fråga, vi vill inte ha den politik som de för. På något sätt tar det sig snedvridna uttryck till slut.
Jag flyttar för jämnan och har slutat förundras över svenskens vilja att lägga sig i andras liv. Det är inte bara invandrare som bemöts på detta vis utan alla främlingar. Och sjukdomen är inte rasism utan kollektivism. Fast ofta kan de vara intimt förenade.
Sevgi: Visst är det ett synsätt på människan. Vad jag menade med sjukdom var nog snarare det den gör med människan som drabbas av rasism, att den drabbar mer än bara ekonomiskt, den drabbar psykologiskt.
Peter: Invandringen på 60-talet var mer av sorten arbetskraft, situationen var annorlunda. Sedan håller jag med dig om att man ofta ser invandraren som offer som måste lära sig allt, när den inte ses som förövaren som våldtar, rånar, misshandlar. Kort sagt, bilden av ”invandraren” är inte komplett.
Klara: Du har rätt, integration handlar om hela samhället, inte ens svenskar är integrerade då vi har stora klyftor i samhället. Därför innebär inte integration bara att den invandrade ska närma sig svensken, svensken måste göra likadant.
Jag tror dock att det är viktigt att inte dra alla problem över samma kam. Rasism handlar om synen på en annan människa som mindre värd, bara på grund av dess etnicitet. Och hur man än anpassar sig så är man ändå föraktad, för hudfärgen, hårfärgen, accenten, uppväxten.
Det har alltid funnits fördomar mot det annorlunda men det finns inga strukturer, ingen genomgående diskriminering av skåningar, stockholmare, norrlänningar. Rasismen har rasistiska strukturer, det har inte fördomarna.
Robsten: Min släkt är inte högljudd, grannarna ville inte sova. Lite onödig kommentar, klart jag ser skillnad på rasistiska grannar och vanliga irriterande grannar.
Fadimes pappa var främst en mördare och en patriarkat. Hans största hat var mot hans egen dotter, inte pojkvännen. Men visst kan man hävda att han hade en rasistisk syn på svenskar. Jag förstår bara inte vad Fadime har med detta att göra?
Jag håller absolut inte med dig om att den politiska makten har gjort allt som står i sin väg mot fördomarna mot den invandrade. Senast tog den inte ens till sig den största forskningen på området när den presenterades i september förra året med en rad konkreta förslag. Politiken har handlat om assimilation, vilket är en rasistisk politik. Jag har en mängd litteraturtips på detta område om du är intresserad. Jag håller inte med dig i din teori, att människor vill ha en annan flyktingpolitik och att det är detta som är grunden till rasismen. Flyktingpolitiken är idag sjukt restriktiv som den är, och vill människor ha ännu restriktivare så är det ju självklart ett problem, ett bevis på den extrema rasismen som gror i vårt samhälle.
Byggaren:
Du har rätt att den invandrade aldrig fått vara en individ utan ett kollektiv.
Det är det bra att du upplevt folks rädsla för ”främlingen”, då kan du kanske förstå rasismen när den riktas mot människor från andra delar av världen som nyheterna ska täcka på tre sidor per dag i morgontidningarna.
Fördomarna mot människor som ”kommer från” ett land utanför Sverige är enorma och omöjliga att bemöta. Därför är fördomarna mot en svensk från ett annat landskap, av annan typ än rasismens fördomar, och viljan att lägga sig i är inte samma som rasism.
Jag är lite tveksam till att beskriva klassfrågor som bara ekonomiska frågor. Tvärtom har klassfrågor alltid handlat om status och förakt. Ett förakt som påminner mycket om rasism. Sedan industrialiseringen och urbaniseringen satte igång på 1800-talet har arbetarklassen bestått av människor som kommit från landet till staden för att arbeta. De var främlingar utan kontakter och utan rättigheter. De hade få möjligheter och var väldigt utsatta. Innan de nationella medierna och skolreformerna var dialekterna mycket bredare. Så de pratade inte rent vilket var en viktig klassmarkör. Kanske kan dagens invandring och rasism ses som en global motsvarighet och vidareutveckling av den tidiga urbanisering. Nu är det istället människor från den globala perifirin som flyttat till jobben i de centralare delarna av världen. Jag tror det finns många poänger med att beskriva invandringsfrågor som klassfrågor. Men jag tror det är förödande att beskriva klassfrågor som enbart ekonomiska frågor. Och det är här jag tycker att vänstern har tappat bort sig själv som aldra mest. De klassiska analyserna av arbetarnas situation handlade inte om hur lite de tjänade. De handlade om alienationen som följde av det mekaniska och meningslösa arbetet. Målet var inte i första hand högre löner utan rätten till ett meningsfullt arbete och en meningsfull tillvaro. Det är den viktigaste klassfrågan.
/Lovisa
Roya: Jag tror att du missförstod mig. Vad jag menade med den svenska kollektivismen är att man anser sig ha rätt att lägga sig i hur andra människor ska leva. Därav er mors grannars misstänksamhet. Andra klassiska exempel är tvättstugegräl, bygglovsöverklaganden, jantelagen etc.
byggaren
när man lägger sig i tvättstugetider, bygglov etc har man enligt min åsikt inte "för litet att göra" vilket somliga hävdar - men man träffar nog för få andra människor ur olika grupperingar med andra värderingar
de här kverulanterna är människor som i grund och botten behöver komma bort från sina egna begränsningar ... tror jag
Roya
På 30-talet talades det inom polis i Sverige om svenskars oförblommerade dumhet att vara intresserade av och acceptera människor från andra kulturer
men redan Gustav III gjorde det...på 1700-talet och det slår mig på Pride-festivalens första dag att han tros ha varit gay :))
Lovisa: Jag anser att största delen av vänstern har hyfsat koll på alienation, statusförtryck, och så vidare när det gäller just klass men inte rasismen.De borde överföra tankarna om att inte höra till mer än ur ett ekonomiskt perspektiv till antirasimens teorier.
Du har helt rätt i dina liknelser med urbaniseringen till storstäderna. Men jag tror att du håller med mig när jag säger att det finns ett oerhört värde att även diskutera rasismen för sig. Att diskutera de specifika strukturerna med vilken den upprättahålls. Underklassen definieras utifrån värdet av arbetet de utför, rasismens offer av hudfärgen, etniciteten, religionen, oavsett det arbete de utför.
Byggaren: Jaha, jag trodde vi förstod varandra. Vad fel jag hade!
Mina upplevelser av rasism beror på rasism och inte svensk kollektivism då rasism även finns i strikt individualistiska länder (USA är ett bra exempel) Så din förklaring är ganska svag.
Klara: Alltid intressanta anekdoter.
Jag har bott och arbetat i USA och min erfarenhet är att rasismen är betydligt mindre utbredd i USA jämfört med i Sverige.
Jättebraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa skrivet Roja tummen upp för dig
Klockrent Roja! Jag håller med dig fullständigt om att rasism är en lömsk sjukdom. Vi är alla drabbade av denna sjukdom till oilka grader oavsett vilken färg eller form vi har.
Man kan inte få till en utopisk värld och därför ska vi inte lura oss själva och säga att Sverige är så jämställt. Vad lagar och ordningar säger betyder ingenting om det inte tillämpas i verkligheten. Det finns gått om exempel på diskriminering när det gäller vård, rättssäkerhet, jobbmöjligheter och i princip alla aspekter av det sociala livet.
Jag är en invandrare själv och jag växte upp i en liten håla i bergslagen med nästan inga andra invandrare. Jag vet precis hur det är att vara hatad för vem du är och inte för vad du gör. Du blir positivt bemött när du gör ett avståndstagande från din kultur och hatad eller utfryst om du försöker försvara vissa aspekter. Detta gäller för båda "bildade" och obildade svenskar.
Att integrera sig är inte samma sak som att glömma sin religion eller byta namn eller sälja sin kultur. Mångkultur borde bevaras inte nötas ner med hjälp av aktiv diskriminering. Det enda vi kommer att få ut av sådant beteende är just de "enklaver" av invandrare som försvarar sitt levnadssätt.
Sverige är multikulturellt idag vare sig man gillar det eller inte. Personligen väljer jag att behålla min kultur därför att jag trivs mest med det. Jag skulle rekommendera andra invandrare att ha vänner med samma kultur (de flesta iaf), då slipper man huvudvärken med svenskar som innerst inne tror att de är bättre.