Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    lördag, augusti 04, 2007

    Om EU inte fanns

    Upsala Nya Tidning (UNT) har inlett en serie debattartiklar på temat om EU inte fanns. Mitt bidrag finns att läsa här.

    Jag tar, kanske lite otippat, min utgångspunkt i science fictionlitteraturen.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Om EU inte fanns"

     

    Anonymous Armin Seidel skrev... (05 augusti, 2007 10:26) : 

    Hej,
    jag läste din artikel i UNT med intresse men anser att ditt påstående, att Sverige ej kunnat ansöka om medlemskap i EU innan det kommunistiska östblocket sönderfallit, är vilseledande.

    Det har aldrig funnits utrikespolitiska avtal eller förpliktelser som skulle ha hindrat Sverige från att söka medlemskap i EG eller senare EU eller idag EMU, eller NATO för den delen. Redan efter andra världskriget hade Sverige kunnat engagera sig för ett fredligt, enat och demokratiskt Europa men avstod av för mig okänd anledning.

    I motsats till Finland eller Österrike, som var bundna till neutralitet pga. överenskommelser med Sovjetunionen, stod det Sverige fritt att ansluta sig till fullo till de västeuropeiska demokratierna. Både Norge och Danmark gick tidigt med i NATO. Danmark blev medlem i EG redan 1972. Finland anslöt sig till NATO och EMU så fort den utrikespolitiska situationen tillät det.

    Sveriges distans till Västeuropa var helt och hållet självvald. Den baserades på den heliga doktrinen om alliansfrihet som dock var en fasad då regeringen förlitade sig på Kennedy's löfte om militärt bistånd och i största hemlighet (för den svenska allmänheten) samarbetade med NATO.

    Du bedriver mytbildning, myten om att Sverige inte fick engagera sig för Europa. Man får inte i efterhand framställa Sverige som ett offer som inte självt fick välja sina vänner. Det är viktigt att påpeka att de svenska regeringarna av fri vilja avstod från europeiskt samarbete, precis som leveransen av Volvo-limousiner till DDR-diktaturen skedde utan tvång.

    Orsaken till den denna distansering från övriga Europa kan jag bara spekulera i. Kanske ville den socialdemokratiska rörelsen av inrikespolitiska skäl profilera sig gentemot moderata partier.

    Redan under andra världskriget hade Sverige kunnat engagera sig för ett fritt och demokratiskt Europa. 1944, när Nazi-Tysklands nederlag var uppenbart, hade Sverige kunnat hjälpa att befria t.ex. sina grannländer från nazismen men avstod. Istället levererades järnmalm ända till oktober 1944.

    Grundinställningen för svensk politik är nog att avvakta och se varthän det barkar.

    mvh
    Armin Seidel

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (06 augusti, 2007 10:25) : 

    Armin, roligt att du läste min artikel i UNT. Tråkigt att du anklagar mig för mytbildning.

    Faktum är dock att den av Olof Palme ledda socialdemokratiska regeringen 1971 sa nej till svenskt medlemskap i dåvarande EEC, då man på inga villkor var beredd att överge den svenska neutraliteten som ansågs hotas av ett medlemskap. Bland annat hade Gunnar Sträng uttalat sig negativt inför möjligheten att förena ett medlemskap med bibehållen suveränitet och neutralitet, och detta påverkade Palmes hållning. När så EEC:s ministerråd slog fast att medlemsländer skulle ha gemensam utrikespolitik och gemensam ekonomi beslöt Sverige att säga nej till medlemskap. Man ansåg bl.a. att suveräniteten och oberoendet skulle påverkas alltför negativt.

    Allt detta förändrades efter kommunismens sönderfall, och 1990 lämnade som bekant Ingvar Carlsson in en ansökan om svenskt medlemskap i EU. Läs mer om detta här.

     

    Blogger Martin skrev... (06 augusti, 2007 13:19) : 

    Intressant artikel!

    Hade Finland kunnat gå med i ett så djupgående nordiskt samarbete tror du med ryssen vägg i vägg?

    Jag tror att om inte EU hade funnit så hade det uppfunnits ändå. En självmotsägelse kanske men pekar på den starka integration jag ser när man på en dag rör sig genom identiska samhällen i Belgien, Frankrike, Tyskland, Holland och Italien och det enda som stoppar ens färd är motorvägsavgifter... inte gränskontroller, passuppvisningar eller liknande.

    Fortsätt blogga bra!

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (07 augusti, 2007 10:14) : 

    Martin, jag tror att de skulle kunna ha gjort det - om detta nordiska samarbetet inte också var ett militärt samarbetete. Men det är förstås bara spekulationer. Och jag tror som du att något som motsvarade dagens EU nog hade uppstått förr eller senare. Tack för vänliga ord!

     

    Anonymous Anonym skrev... (26 augusti, 2007 18:42) : 

    Jonas,
    varför skulle suveräniteten efter 1990 ej längre påverkas av ett EU-medlemskap? Här finns ingen logik, och inte heller någon koppling till kommunismens fall. Sveriges dogmatiska alliansfrihet karikerades helt enkelt genom att hela Östeuropa sökte sig till EU och/eller NATO.
    Även Sverker Åström, som inte kan beskyllas för högersympatier, var förvånad över att neutralitetspolitiken inte ens fick diskuteras - den var en helig ko. mvh/Armin

     

    kommentera