Att vara eller inte vara på plats

Strax innan jag gick på semester uppmärksammade jag en spaning som Stig-Björn Ljunggren gjorde från Almedalsveckan, om hur få redaktörer från de socialdemokratiska lokalbladen som var på plats i Visby. Jag skrev också att jag producerat en krönika på detta tema till socialdemokraternas partitidning Aktuellt i Politiken. Krönikan är nu publicerad, och i den konstaterar jag bland annat att om de fåtaliga s-märkta ledarskribenterna i vårt land uteblir från arrangemang som Almedalsveckan så lämnar de walk-over till sina borgerliga kollegor att beskriva vad som där sker. Dessutom missar man ett förmodligen unikt tillfälle att träffa mängder av spännande företrädare för politik, folkrörelser, intresseorganisationer, företag och medier. Hur som helst har min krönika (som ju alltså spann vidare på Stig-Björn Ljunggrens iaktagelse) väckt viss uppmärksamhet. Bland annat skriver Östra Smålands Jan G Andersson att han för flera år sedan tröttnade på ”kotteriet och cirkusföljet” när han upptäckte att han ”kunde följa hela racet lika bra från hemmaplan”. Enligt Andersson så har internet och SVT24 gjort att ”man kan ha totalpejl hemifrån”. Och visst, partiernas pressfolk är behjälpliga med att distribuera talarmanus i förväg – vilket möjliggör för redaktioner utan personal på plats att rapportera utifrån det och vad som eventuellt framkommer på de pressträffar som alltid hålls några timmar innan själva talen. Självklart är detta en möjlig arbetsmetod. Om man som redaktör känner sig bekväm med att förlita sig på presservice och andrahandsuppgifter. Överfört till exempelvis idrotts- eller kulturevenemang så förefaller metoden dock mindre lyckad. Det är förstås fullt möjligt att skriva ett tidningsreportage om till exempel en fotbollsmatch mellan Kalmar FF och Gais baserat på förhandsuppgifter om laguppställningen och ett referat av matchen i tv. Det lär dock inte säga mycket om stämningen på läktaren och planen, snacket bland fansen eller hur det lät i omklädningsrummen efteråt. Man kan självklart också skriva om Rolling Stones konsert på Ullevi utifrån rapporterna om spelningen i Helsingfors dagen innan. Faktum är att det finns mängder av evenemang man kan avstå från att bevaka, och istället förlita sig arrangörernas pressfolk och andra mediers rapportering. Problemet är att resultatet av detta blir allt mindre likt journalistik. Ja, jag ironiserar. Och ja, jag är taskig mot små redaktioner med begränsade personella och ekonomiska resurser att bevaka stora arrangemang på annan plats än lokalt. Men min kritik riktar sig inte egentligen mot dem som av resursbrist prioriterar annat än Almedalsveckan (för att nu ta just det exemplet), utan mot det genomskinliga resonemang som anförs som försvarstal. Det låter väldigt likt räven som muttrar att bären i trädet nog är sura. Andra skriver intressant om media, mediekritik, journalistik.