Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Sista dagen på sommarjobbet
| Att blogga hos Jonas Morian, med en lite annorlunda läsarkrets, har varit ett experiment. Visst har det varit roligt med kommentarer (80 som mest!) men det är tråkigt att konstatera att kommentarerna varit väldigt homogena. Liberala killar som inte bekänner sig till feminismen i majoritet. Det har också varit samma personer som stått för de flestakommentarerna. Patriarkat, rasistiska strukturer, våld mot kvinnor,reklamkritik är begrepp som vi använt men inte delats med många av våra kommentatorer. Därför har diskussionen oftast hamnat i slentriankommentarer som jag har hört tusen gånger förut; "typiskvänsterretorik", "elitfeminister", krav på mer "fakta". Det har varit personliga åsikter och inte argument som går att bemöta. Utan de mest basala kunskaperna om teorier kring feminism har många manliga kommentatorer gett sig in i diskussioner utan att se sina kunskapsluckor som ett hinder för konstruktiv debatt. Det är tråkigt. De här två veckorna har påmint mig om det massiva motståndet mot att förändra sakernas tillstånd. Reaktionerna har dock lett till något konstruktivt hos mig och det är övertygelsen om att kämpa än mer för mina hjärtefrågor. Sverige har långt kvar till jämställdhet och jämlikhet. Roya Ps. Tack Jonas för bloggutrymmet, men nu behöver jag gå på semester! Andra skriver intressant om blogg, feminism, rasism. |
skrivet av Matilda & Roya om 08:30
Kommentarer om "Sista dagen på sommarjobbet"
-
Byggaren skrev... (02 augusti, 2007 09:11) :
-
Gork skrev... (02 augusti, 2007 09:53) :
-
Tomas Melin skrev... (02 augusti, 2007 10:35) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 10:40) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 10:47) :
-
Jonas N skrev... (02 augusti, 2007 10:59) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 11:40) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 12:59) :
-
Gork skrev... (02 augusti, 2007 13:26) :
-
Gork skrev... (02 augusti, 2007 13:28) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 15:55) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 17:44) :
-
Anonym skrev... (02 augusti, 2007 18:26) :
-
Robsten skrev... (02 augusti, 2007 19:13) :
kommenteraRoya: Låt oss gå igenom ditt inlägg:
Du börjar med att placera alla kommentatorer i samma fack.
För att sedan fortsätta med beklagandet att själv ha placerats i ett fack.
Sedan är du irriterad över att diskussionen inte utförs enligt dina paradigmer utan att den förs på ett bredare plan. Att inte utgå från din paradigm som begreppsvärld är helt enkelt att använda ickeargument.
Tänk så olika man kan se på saker och ting.
Ha en trevlig semester!
Tack för insatsen. Även om jag råkar vara man och liberal (som liberal blir man automatiskt individfeminist) så tycker jag att det är intressant att ta del av andras världsuppfattning. Ibland så leder det till att jag ändrar mig i någon fråga, men betydligt oftare till att jag bättre förstår hur motståndarna tänker. Det inlägg som jag gillar bäst är Royas Ja jag sviker de prostituerade. Det är inte alla som visar upp sådan ärlighet, utan det brukar vara inbäddat i mer fluff.
Jag skulle vilja fråga er, Roya och Matilda, om diskussionerna har fått er att ifrågasätta eller ompröva några av era egna politiska uppfattningar?
Ni också verkar bägge ha godtagit teorin om könsmaktsordningen som är central i den svenska feminismen. Jag undrar vad det skulle krävas för att ni ska överge den teorin.
Fast man ska inte lita alltför mycket på kommentarerna. Det är ju betydligt fler som läser den här bloggen än som kommenterar, och man kan anta att de som tycker illa om det som skrivs är betydligt bättre representerade bland kommentarerna än de som håller med! Så jag tror stödet för det ni skriver är mycket större än det verkar.
Jag har valt att inte läsa många av de blogginlägg som skrivits här de senaste veckorna eftersom jag redan i de första styckena känt att det här är något som skrivits av någon som inte på något sätt skulle kunna övertygas om att ändra åsikt.
Dvs lite som att tala med en vägg, vilket är både tråkigt och fruktlöst.
Det här inlägget bevisar för mig att jag hade rätt. Kommentarerna avisas lättvindigt som dåligt teoretiskt underbyggda eller som personliga angrepp. Med en sådan inställning förstår jag att debatten inte blivit konstruktiv.
(Det jag skrivit nu skulle säkert också kunna klassas som ett personligt angrepp, eller som ett bevis på att jag inte heller är beredd att ändra mina åsikter eftersom jag inte ens läst allt som skrivits. Men skulle man tolka det så har man både missat och bevisat poängen.)
Pelpet - Jag var liberal innan jag insåg att den ideologin - hur fin den än är - har väldigt lite att göra med verkligheten. Min övergång till socialdemokratin blev en naturlig övergång efter att ha insett liberalismens problem i att hantera det faktum att individen idag inte är fri. Jag gick därför över till ett parti vars mål är individens frihet, men som också faktiskt ser att individen begränsas i dagens samhälle av maktstrukturer, vilket socialdemokratin strävar efter att motarbeta.
Så frågan är egentligen, vad skulle kunna få dig att erkänna könsmaktsordningen?
Tomas - Tack för kommentaren. Min uppfattning är densamma. Jag har fått grymt mycket bra feedback från andra håll än kommentatorsfälten, från personer som läst våra inlägg men som inte velat ge sig in i en, emellanåt, allt annat än fruktsam debatt.
Matilda
Jo, Roya och Matilda
Jag tycker att det var modigt gjort att axla manteln, och visst har ni skapat debatt, iaf satt igång den.
Jag håller med flertalet här att ni inte kunnat argumentera så värst mycket bortom att begreppen ni bollar runt med finns och att de minsann har diskuterats mycket i vissa kretsar.
Jag tycker också att det har varit lite väl mycket självömkan över att ni blivit kritiserade och (någon gång) även osakligt påhoppade, trots att ni båda inte tvekat att komma med exakt samma mynt åt andra hållet.
Och tyvärr har ni hellre kommit med sådant än att bättre underbygga de teser ni faktiskt framför och de följder ni resonerar om. För det hade varit intressant att höra er argumentera mer (bättre, djupare?) för de sakerna även om jag man inte håller med. Men så långt kom ni inte denna gång ...
Jag hoppas att detta lilla experoment dock inte avskräcker er från att debattera mer (och kanske bättre) med icke-övertygade, eller tom övertygade om helt annat.
Har det det, så har det arit positivt menar jag. Och har följden blivit att ni återgår till den krets där ni får mestadels medhåll så bevisar ju det också någontning ...
Men
Jonas - Det är svårt att argumentera "djupare" när personerna man möter i sin argumentation inte delar samma grunduppfattning. Problemet har väl snarare varit att jag och Roya är vana vid att föra mycket djupare resonemang inom de ämnen vi berört, vilket varit svårt här på bloggen eftersom vi blivit ifrågasatta på en nivå bortom djupare resonemang.
Vill bara återigen poängtera hur fascinerande det är för mig att du sätter dig över oss och vår argumentation - försöker ge oss råd - när du själv aldrig publicerar egna inlägg. Ditt sätt att agera inom bloggosfären går ut på att ständigt förhålla dig till andras texter och du försöker få andra att förhålla sig till dig.
Om du satte dig ner och komponerade ihop ett eget inlägg så skulle iaf jag utgå ifrån att du var fullt övertygad om det du skrev. Om du därefter fick kritik för din text, skulle du då helt okomplicerat ta till dig av denna kritik eller skulle du främst försvara den text i vilken du redan uttryckt din ståndpunkt?
Jag kan ta till mig av kritik när jag exempelvis skriver om sakfrågor såsom försvaret, barnomsorg, ams, vården, utbildning osv. Men när det kommer till ideologiska diskussioner är det inte på samma sätt. Där har jag ju redan tagit ställning för en värdegrund och många av våra inlägg har handlat om just vår ideologiska övertygelse.
För att skriva inlägg och stå för dem krävs mod. Jag och Roya har bloggat en längre tid och vet detta. Jag kan bara hoppas att du också finner modet att faktiskt skriva egna texter istället för att ständigt förhålla dig till alla andras. Lycka till Jonas!
Matilda
Byggaren:
Ja låt oss gå igenom mitt inlägg: Jag pratar om majoriteten av kommentarerna (det betyder inte alla) så nej jag lägger inte alla i ett fack. Och detta är grundad på fakta, på de faktiska kommentarerna. Kom igen, är det en personlig åsikt att majoriteten av kommentatorerna varit killar eller icke-feminister? Jag har inte heller några ”egna paradigmer” som diskussionen måste följa, endast krav på saklig diskussion. Tack för ditt sista inlägg som bevisade just det jag skrev.
Pelpet:
Det skulle nog krävas en annan verklighet för att jag skulle överge könsmaktsteorin. Och du har rätt, teorin om könsmaktsordningen är grunden i feminismen över allt. Tyvärr har ingen hittills lyckats bevisa icke-existensen av könsmaktsteorin hittills. Våra inlägg har handlat om att uppvisa ojämställdheten och vi har öppet gått ut med vår ideologi. Ja vi tror på könsmaktsordningen och det är ideologi, precis som att inte tro på den är en ideologi.
Självklart har vi utvecklats av diskussionerna, framförallt har vi lärt oss om hur motståndarsidan tänker, precis som din erfarenhet av diskussionerna med de med annan världsuppfattning. Tack för att du har uppskattat oss!
Tomas Melin:
Precis vad jag menade med inlägget, att kommentarerna inte är representativa. Därför är jag inte ledsen utan bara peppad! Tack för din kommentar som hjälper i den riktningen!
Per R:
Varför intar du en offerställning? Nej jag anser ditt inlägg inte vara ett personligt angrepp, jag har inte heller ens nämnt personliga angrepp inlägget då jag anser att bli kallad ”mupp” inte riktigt är värt att ta seriöst. Så varför pådyvla mig din egen förhoppning om mig?
Jonas N: Nej, jag har inte blivit avskräckt av diskussionerna (i inlägget pratar jag just om att min övertygelse för att kämpa vidare har stärkts) och nej vi kommer inte att återgå till bekväma kretsar. Det finns inte många sådana kretsar i detta samhälle tyvärr. I övrigt håller jag med Matilda i hennes senast inlägg.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Roya, det som är viktigt är väl vad man ser av världen och hur man väljer att tolka den. För att du ska överge teorin om könsmaktsordningen så måste du ändra din världsuppfattning. Är du öppen det, eller har du redan "bestämt dig"?
Jag har konstaterat att när jag har fel så beror det på oftast på två olika saker:
1) Felaktiga bakgrundsfakta (dvs felaktig världsbild)
2) Rent logiska tankefel.
Min inställning är att jag utgår från att jag har rätt tills jag blir överbevisad, vilket händer då och då.
Det jag stör mig på med könsmaktsordningen är flera saker. Till att börja med är den en dålig vetenskaplig teori. Den säger i princip att vi alla har en patriarkal världsbild och agerar utifrån den omedvetet. En bra vetenskaplig teori är lätt att falsifiera men könsmaktsordningen är ofalsiferbar.
Sedan så används könsmaktsordningen som en förklaring till mäns våld mot kvinnor, prostitution etc. Men våld i samkönade relationer då? Eller män som säljer sex?
Män som slår sin fru har ofta sociala problem och dåligt självförtroende. Vård fungerar, men med könsmaktsordningen som förklaring så blir vård inte ett alternativ.
Enligt många så är våldtäkter ett uttryck för könsmaktsordningen och accepterat av män, men verkligheten är att män som misshandlat eller våldtagit kvinnor är avskydda av alla andra män. Kolla hur våldtäktsmän har det i fängelset.
Visa att jag har fel på dessa punkter så ökar chansen att jag köper teorin om könsmaktsordningen.
Pelpet - Men jag tror att du missförstått det här med könsmaktsordning. Jag ska försöka hålla mig kort, om du vill kan jag tipsa om bra litteratur, jag menar, om du verkligen är intresserad.
Annars måste jag inleda med att om man inte kan ta till sig teoretiska resonemang som innehåller någon form av maktperspektiv så är feminismen knepig. Det är svårt att fånga in allt i en kommentar, och jag hinner egentligen inte skriva, så jag ska istället besvara dina kommentarer.
Könsmaktsordningen beskriver verkligheten såsom den ser ut, där män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Detta kommer till uttryck på olika sätt; lön, vård av barn, våld osv. På individnivå kan detta se lite olika ut. I debatten lyfter många gärna någon kvinna de känner som tjänar mer än sina manliga kollegor och väljer då att konsekvent bortse från att betrakta samhället utifrån ett samhällsperspektiv, där kvinnor som grupp tjänar mindre än män som grupp.
Ser vi åter till individnivå så känns det kanske helt naturligt att kvinnan i en heterosexuell relation, när första barnet fötts, stannar hemma och senare arbetar deltid. Utifrån ett samhällsperspektiv blir det dock tydligt att detta sker i en de allra flesta heterosexuella hushåll vilket därmed gör det möjligt att tala om samhällsmekanismer. Varför är det då ett problem, tänker du? Jo, för mig är det viktigt att individen får alla möjligheter att vara fri. En människas kön ska inte påverka hennes möjligheter att utvecklas som individ. I vårt samhälle har detta att göra mycket med ekonomi - kan jag försörja mig själv eller är jag beroende av någon annan? Konsekvensen av att kvinnor i större utsträckning än män är hemma med barn är att kvinnors löneutveckling stannar upp. Deras karriärmöjligheter begränsas och i slutändan blir deras pension lägre än männens. Detta skapar självfallet en beroendeställning till mannen. Om kvinnan är ensamstående kanske detta istället skapar en beroende ställning till staten - men detta är en annan diskussion. Oavsett, så är hon beroende av någon annan.
Anledningen till att kvinnan tar det större ansvaret i hemmet är på grund av könsroller som vi skolas in i. Kvinnan förväntas vara mer omhändertagande medan mannen betraktas som familjeförsörjare, något vi lär oss från att vi är väldigt små. Orsaken till att man inom feminismen talar om roller är för att dessa är föränderliga. Det är bara att gå tillbaka några hundra år i tiden för att finna en helt annan mansroll än den ni män ska leva upp till idag, vilket gör feminismen så hoppfull. Den ser en enorm förändringspotential i samhället – som faktiskt gynnar alla!
När det gäller våld i samkönade relationer är det något som inte alls slår hål på resonemanget om en könsmaktsordning. Som jag skrivit tidigare behövs fler perspektiv än ett (kritik mot de inom (s) som överordnar klass andra perspektiv) utifrån vilka vi betraktar samhället. Våld handlar om makt och självfallet förekommer våld i olika konstellationer, även i samkönade relationer. Men eftersom vi lever i ett samhälle som genomsyras av en patriarkal struktur där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, är en konsekvens av detta att fler offer för det våldet är kvinnor. Köper man teorin så blir detta väldigt tydligt.
Exemplet med män som säljer sex går ju väldigt enkelt att förklara utifrån ett klassperspektiv. Dock är inte prostitutionen könsneutral, den är alltså inte jämställd, vilket möjliggör en koppling till könsmaktsordningen.
Sen det där med vård - varför skulle inte det fungera utifrån ett resonemang grundat i könsmaktsordningen?
Att våldtäktsmän blir avskydda i fängelser och av andra män - visst! Men lik väl förbaskat blir kvinnor sällan trodda när de anmäler sina äkta makar för misshandel och det är ju där, i hemmet, de allra flesta övergreppen sker. På så sätt upprätthålls ju maktobalansen.
Om du vill fortsätta diskussionen får du mer än gärna besöka vår blogg och spinna vidare på ditt resonemang! Det här var min sista kommentar här.
Matilda
Och jag som trodde det löjeväckande debatt-tricket med "den tysta majoriteten håller med oss!" var fullständigt genomskådat och stendött nuförtiden. Men tydligen är drivkraften att förklara bort en uppfattad majoritet större än den intellektuella hederligheten.
roya
det har varit kanon att du och Matilda har varit här och gett genusperspektiv ett namn
män vill per se alltid "vinna" och tänker ofta i annorlunda banor än vi kvinnor och tyvärr är det enda?motmedel kvinnor än så länge har att ta till är att förföra dem alternativt kärleksstrejka
vem fan är jonas N?
han som representerar det stora flertalet i en "statistisk undersökning" dvs manligt tänkande?????
Ha, ha, ha,
"Tack Jonas för bloggutrymmet, men nu behöver jag gå på semester!"
Jag förstår det, nä ni har kämpat på bra flickor, och i alla fall försökt svara på alla kommentarer, det skall ni ha heder av, även om jag åsiktsmässigt ligger en bra bit från er.
Jag skulle vilja avsluta med min favorittes, sagt av en känd författare och tänkare som jag gkömt namnet på,
"Den som anser sig fördomsfri är den som i själva verket har de riktigt farliga fördomarna".
Hej då och lycka till.