Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, maj 23, 2007

    Tintin och journalistiken

    För en tid sedan skrev Johan Sjölander ett intressant blogginlägg om superhjälten Spindelmannen. Detta inspirerade mig, som själv alltid varit svag för serier i allmänhet och superhjältar i synnerhet.

    Jag har grunnat ett tag på att skriva om någon av mina egna favoriter, men insåg att jag skrivit en del om just superhjältar tidigare. I stället tänkte jag skriva något om en annan seriefavorit: Tintin.

    Denne belgiske serieikon, skapad av Georges Remi under pseudonymen Hergé 1929, har nu åter blivit aktuell efter att regissörerna Steven Spielberg och Peter Jackson slagit sig samman om att regissera åtminstone en film vardera i en planerad filmserie om tre, som de även tänkt producera.

    Själv gav jag mig på att skriva en fejkad intervju med denne fiktive journalist och äventyrare när jag själv läste journalistik på Poppius för några år sedan. Min handledare tyckte att idén lät kul, men kunde inte godkänna den inom ramen för intervjuuppgiften. Jag skrev den ändå (delvis inspirerad av Wiktor Nummelin), och så här blev det:

    * * *

    Vi träffas på Pressklubben på Vasagatan i Stockholm. Platsen är vald med omsorg då jag hoppats att kombinationen av det rika utbudet av belgisk öl och den journalistiska inramningen med reportagefoton på väggarna ska skapa en behaglig, avslappnad atmosfär. Det är ju trots allt en levande legend och förebild för många generationer av journalister jag ska möta. Men föreberedelserna till trots så har researchen ändå brustit. Vi beställer moules frites och han avböjer när jag föreslår varsin Dupont Saison att dricka till.

    – Nej tack. Jag dricker inte starkt, säger Tintin vänligt.

    Han talar utmärkt engelska med en svag fransk – eller snarare belgisk – brytning. Jag skäms över min dumhet och inser samtidigt att jag hade föreställt mig att han skulle låta som Tomas Bolme, som gett svensk röst åt den evigt unge världsreportern i så många år.

    Tintin ser ännu oförskämt ung ut för sin ålder och är oklanderligt klädd. Den karaktäristiska tofsen på huvudet finns där fortfarande, om än grånad och tunn. Pojkscouten har blivit en distingerad gentleman. Tintin är i Sverige för att i samband med 75-årsjubileet av de seriealbum som skildrar hans äventyr marknadsföra den nyöversättning av albumen som den mångårige vännen Björn Wahlberg gjort.

    Nervöst fumlar jag med anteckningsblocket och jag känner hur blickarna från mer rutinerade journalistkollegor bränner mig i nacken. Hur kan han få intervjua Tintin? När jag kommit över den värsta nervositeten börjar vi samtala om livet som pensionär, om vänskapen med Archibald Haddock (eller Kapten, som Tintin kärleksfullt fortfarande benämner honom) och Tintins kanske mest berömda följeslagare: hunden Milou. Med visst vemod berättar Tintin att eventuella planer på andra former av familjeliv dessvärre hamnade i kläm bland alla resor och äventyr.

    Tintin var en av de första västjournalister som fick inresetillstånd till Sovjetunionen dit han skickades i januari 1929 för Le Petit Vingtièmes räkning att skärskåda kommunismen. Han reste till Kongo 1931 (som då var en belgisk koloni) för att skildra Afrika ur de katolska missionärernas perspektiv, och till USA året efter för att närmare studera kapitalismen och hur indianerna behandlades. Tintin har under sina många resor konfronterat narkotikasmugglare och slavhandlare, och det märks tydligt under vårt samtal att engagemanget mot hur människor hänsynslöst utnyttjas ännu ligger honom varmt om hjärtat.

    Jag ställer med viss vånda den uttjatade men nödvändiga frågan om varför man i serierna så sällan får se Tintin faktiskt utöva det journalistiska arbete som är anledningen till att han fått uppleva sådana häpnadsväckande äventyr. Eftersom intervjun är tänkt att vinklas just på journalistik så måste jag fråga, urskuldar jag mig tafatt. Tintin bara småler.

    – Hergé tyckte nog inte att det skulle bli så spännande för läsarna att bara se mig sittandes vid skrivmaskinen och i långa telefonsamtal med Le Petit Vingtième förhandla om förskott och traktamenten, svarar han i en lätt ironisk ton.

    Tintin har varit stilbildande för en helt ny form av journalistik. Han har aldrig varit rädd för att aktivt påverka de skeenden han bevakat. Jag nämner namn som Ernest Hemingway, George Orwell och Hunter S. Thompson, men Tintin bara skrattar och skakar avvärjande på huvudet.

    – Du kan inte jämföra mig med dem, säger han leende. Med all respekt för Hergé så har han dramatiserat mitt liv ganska mycket. Jag skulle inte kalla allt för lögner, men han har broderat ut en del...

    Vi kommer in på politik och Tintins delaktighet i avstyrandet av ett flertal statskupper. Återigen blir han avvärjande och berömmer i stället Hergé som Tintin kallar ”en varm humanist”. Han nämner särskilt seriealbumet Blå lotus som han beskriver som antikolonialistisk och antikapitalistisk.

    Blå lotus är en uppgörelse med både europeisk rasism och japansk aggression, säger Tintin skarpt.

    Men samtidigt vädrar ju Hergé andra stereotyper, invänder jag. Japaner beskrivs som grymma och skrupelfria. Hergé har beskyllts för antikommunism, antisemitism, antiamerikanism, antikapitalism, fördomsfulla skildringar av svarta, araber, judar, kvinnor...

    – Jag förstår att Hergé i dag kan beskrivas som politiskt blåögd, svarar Tintin tålmodigt. Men han var först och främst en humorist. Det handlar om karikatyrer och sådana är sällan politiskt korrekta, särskilt inte många år efteråt.

    Tiden för intervjun håller på att rinna ut. Jag måste påminna mig om att Tintin trots allt är en gammal man. Avslutningsvis tar jag upp några av de många sensationella zoologiska och arkeologiska fynd som Tintin gjort, och undrar över hans kanske främsta vetenskapliga bedrift, resan till månen 1953, som märkligt nog hamnat i skymundan av Neil Armstrongs landstigning 16 år senare.

    – Armstrongs uttalande om mänskligheten och sånt där passade väl bättre för media, antar jag. Själv sade jag ju bara ”Så ja! Jag har gått några steg”, berättar Tintin, utan att låta särskilt avundsjuk.

    – Och ärligt talat: böckerna om mina resor har sålts i över 200 miljoner exemplar. Hur mycket har Armstrong sålt?

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Tintin och journalistiken"

     

    Anonymous Anonym skrev... (23 maj, 2007 13:19) : 

    Tintin är dessutom en riktig medborgarjournalist!

     

    Blogger Leo de Bruin, Stockholm, Sweden skrev... (23 maj, 2007 13:23) : 

    Hahaha,

    lysande, min bäste herr Morian. Jag måste erkänna att jag delar din svaghet för Tintin - mitt favoritablum är nog "Plan 714 till Sydney" (det lärde mig var Sydney låg i världen).

    Och på tal om demokrati och internationalism - det hade varit kul att höra Tintins syn på hans stöd för den tvivelaktige genaral Alcazars mångåriga kamp mot den än mer tvivelaktige general Tapioca. Alcazar nämns ju knappast i samma andetag som typ Gandhi...

    Ser med spänning fram mot nästa morianska nedslag i fiktiva världar. Vad tror du om en politisk analys av Star Trek-universum? Har aldrig fattat om Federationen är demokratisk eller ej... Resistance may not always be futile - eller?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (23 maj, 2007 13:31) : 

    Krohnman, fast det är ju inte riktigt sant. Han jobbar ju faktiskt för Le Petit Vingtième.

    Leo, tack för uppmuntran. Har alvarligt talat funderat på att skriva om Star Trek - som en utmaning till ett annat inbitet fan, som dock gör en annan politisk tolkning av serien än jag: Johan Norberg.

     

    Blogger Magnus skrev... (23 maj, 2007 14:04) : 

    Fan va synd att du inte tog med dig en fotograf. Har han skaffat annan hund efter Milou? (Jag antar att Milou somnat in, eller?)

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (23 maj, 2007 14:19) : 

    Varken fotograf eller hund var dessvärre närvarande vid intervjuögonblicket.

     

    Blogger Ola J Hedin skrev... (23 maj, 2007 21:52) : 

    Hur kom Nummelin in i bilden? Sist jag hörde var ålänningen sportjournalist, men jag har å andra sidan inte ansträngt mig för att följa honom.

     

    Anonymous Anonym skrev... (24 maj, 2007 13:47) : 

    Tack för en kul bloggpost. Tintin är en hjälte!

     

    kommentera