Bra och mindre bra SSU-beslut

SSU:s tidning Frihet har listat några av de många beslut som fattats på det socialdemokratiska ungdomsförbundets kongress i veckan. Mycket av det som beslutats tycker jag är bra. Annat oroar. På pluskontot noterar jag att SSU vill att positiv särbehandling ska tillämpas vid jobb- och utbildningsansökningar, att en individualiserad föräldraförsäkring ska införas, obligatorisk värnplikt avskaffas men mönstring för både kvinnor och män ska införas, samt att papperslösa ska ha samma rätt till vård och skola som alla andra. Detta är krav jag gärna ser att den unga socialdemokratin med framgång kan driva på moderpartiet att anta som sina. Mer oroväckande tycker jag det verkar att man också vill att arbetet med löntagarfonder ska återupptas, ett globalt skatteutjämningssystem liknande Tobinskatten ska införas och skolplikt gälla från tre (!) års ålder. Vidare säger SSU nej till Lissabonfördraget och anser att inga privata aktörer eller ideella organisationer ska kunna utföra välfärdstjänster. Radikalism i all ära, men på dessa områden hoppas jag att de vilda idéerna stannar kvar i ungdomsförbundet. * * * PS: Detta blir mitt sista blogginlägg på ett tag. Nu går jag på en efterlängtad semester. Vi hörs i september! Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, SSU.

(M)anspartiet

Svenska Dagbladets ledarskribent Ola Mårtensson skriver i dag att moderaterna under Fredrik Reinfeldts ledning har gjort en stor sak av att partiet har reformerats. Själv tror jag att det är andra personer inom moderaterna som haft större betydelse för förändringarna inom moderaterna. Exempelvis Anders Borg, som kommit ut som feminist. Fortfarande förefaller dock kvinnosynen vara ett problem för m. SvD kan i dag visa att männen dominerar i moderaterna. I landets kommuner lyckas m-kvinnor bara lägga beslag på lite drygt var tredje politisk post. Det är det moderata kvinnoförbundet har låtit kartlägga den moderata representationen i ett jämställdhetsbokslut. Det handlar om hela den politiska kedjan, från riksdag och regering ned till minsta kommunala revisorsnämnd. Bara i 21 av 290 kommuner lyckas partiet uppnå jämn könsfördelning på förtroendeposterna. På övriga orter har m-kvinnorna en representation under 50 procent. I över 200 kommuner tar manliga politiker hand om mer än 60 procent av posterna. På den tyngsta posten, ordförande i kommunstyrelsen, är nästan åtta moderater av tio män. Tittar man på alla kommunala ordförandeposter blir siffran sju av tio. Detsamma gäller förtroendeposter internt i partiet. På sin blogg skriver ordföranden i Moderatkvinnorna, Magdalena Andersson, att hennes parti "fortfarande har mycket att göra". I vart fall om man tror att det är bra att det är både kvinnor och män som representerar moderaterna. Hon påminner också om att gapet mellan män och kvinnor som 2006 valde att rösta på moderaterna växte till hela 8 procent. Kanske vore det något för moderaterna att i sina etiska principer också nämna något om vikten av jämn könsfördelning. Andra skriver intressant om politik, jämställdhet, moderaterna.

Ideologidebatten i s går vidare

I dag rekommenderar jag Erik Laaksos artikel på Arvid Falk; Socialdemokrati är ingen ideologi, samt Magnus Ljungkvists Dags för nytt partiprogram.

Ideologisk debatt om välfärden

Vid en första anblick kan dagens utspel från ett antal kristdemokratiska kommunpolitiker i Sydsverige verka som ytterligare ett nödrop om höjda statsbidrag till de krisdrabbade kommunerna. Läser man dock vidare i artikeln så framgår det att kristdemokraterna föreslår att regeringen i sin ekonomiska höstproposition ”presenterar ett antal förändringar i de icke förhandlingsbara lagtexter som reglerar kommunernas servicenivå”. De slår fast att ”En översyn av maxtaxornas tak och procentsatser är nödvändig”, att den så kallade biståndsparagrafen i socialtjänstlagen ”måste ses över” samt att kravet på kommunal medfinansiering av statliga infrastruktursatsningar inte är rimligt. Trots det så är utspelet betydelsefullt. Företrädare för Sveriges kommuner och landsting har som bekant vädjat om mer pengar från staten för att undvika uppsägningar och säkra kvaliteten i välfärden. Peter Andersson skriver att det nu tycks vara kd:s tur att – efter folkpartiutspelet häromdagen – ”dra sig ifrån den samlade alliansen för att stärka partiprofilen”. Inte bara inför budgetförhandlingar utan också inför nästa års val. Inom socialdemokratin pågår samtidigt en något annorlunda välfärdsdebatt, föranledd av ett utspel från Carin Jämtin om vinstbegränsning för friskoleföretag – och svar från först ett antal s-kommunpolitiker och sedan Kjell-Olof Feldt. Denna debatt, inte sällan med hätska inslag, går att följa via s-bloggar.se. Magnus Ljungkvist har nu skrivit ett av de mer genomtänka och välformulerade inläggen rörande detta. Han konstaterar att vi socialdemokrater ”accepterar utan prut att den skattefinansierade sektorn köper in avfallshantering från företag som går med vinst”, samt köper för skattepengar konsulttjänster och konsumtionsvaror från företag som går med vinst. ”I själva verket bygger en klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik på att vi med hjälp av skatter ökar offentlig konsumtion och riktar den mot företag som vi anser vara samhällsnyttiga”, konstaterar han, och ställer den relevanta frågan att om vinsten inte är problemet när vi köper blöjor till dagisbarnen, ”varför är vinsten då problemet när vi köper omsorg till dem”. Den socialdemokratiska friskole- och vinstbegränsningsdebatten är även kommenterad av DN-kolumnisterna Lars Weiss och Hans Bergström. Den förre konstaterar att friskolorna ”blir en fråga på den socialdemokratiska partikongressen i höst”, och att det blir ”intressant att se hur partistyrelsen tänker hantera en så tydlig åsiktsskillnad i en fråga som varenda förälder bland fotfolket i partiet och bland väljarkåren i stort kan ha åsikter om”. Bergström tar sin utgångspunkt i slutrapporten från Globaliseringsrådet av vilket det framgår att Sverige har satsat väldiga resurser på vård och utbildning. Vården står för omkring tio procent av hela BNP, utbildningen för nästan lika mycket. Rådet förordar ”att det på alla de stora kommunala tjänsteområdena ska finnas ett utrymme för privat företagsamhet”. Även före detta statssekreteraren Per Borg (s) tog för en dryg månad sedan sin utgångspunkt i Globalisetingsrådets resonemang när han slog fast att skattehöjningar inte kan finansiera välfärdssamhället på sikt. Om konsumtionen av vård, skola och omsorg ska öka i samma takt som ekonomin växer behövs ytterligare 150 miljarder kronor. Vad allt detta landar i är att Carin Jämtins utspel bör ses i ett större sammanhang som kan komma att bli en stor diskussion på s-kongressen i oktober. Som Magnus Ljungkvist skriver: ”Ska vi föra en ideologisk debatt så låt oss göra det på riktigt”. Andra skriver intressant om politik, välfärd, socialdemokraterna.

Arbetslösheten och den borgerliga tystnaden

Under juli varslades nästan dubbelt så många som under samma månad föregående år. I slutet av förra veckan var över 250 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen. Antalet arbetslösa närmar sig en nu kvarts miljon, en ökning med drygt 100 000 personer jämfört med i fjol. Den riktigt stora anstormningen av arbetslösa väntas dock först nu i höst, då många varsel träder i kraft. Mot den bakgrunden kunde man kanske tro att arbetslöshetsfrågan var något som engagerade borgerliga opinionsbildare i bloggosfären. En rapport från Alliansfritt Sverige visar dock att så inte är fallet. I själva verket omnämns den svenska arbetslösheten endast i 1 av 100 inlägg (1,17 procent) - och då ofta i urskuldrande ordalag. Rapporten har resulterat i ett flertal bloggkommentarer, huvudsakligen från vänster. Andra skriver intressant om politik, arbetslöshet, jobbävning.

Trist hets mot ungdomsförbunden

På Expressens ledarsida går man i dag till storms mot "låtsasdemokrati" i de politiska ungdomsförbunden, vars kongresser beskrivs som "snabbkurs i det politiska spelet". Detta med anledning av att SSU i dag inleder sin årliga kongress, och Liberala ungdomsförbundet gör detsamma på torsdag. Expressen menar att ungdomsförbunden "har varit som choklad på tonårshud för både maktmissbruk, oegentligheter med pengar och en osund syn på interndemokrati". Tidningen anser att organisationsformen "har blivit en bidragskramande institution som endast finns till för sin egen skull". Detta är förstås extremt hårda ord. Min egen syn på den politiska ungdomsverksamheten är betydligt mer positiv. Självklart finns det exempel på många håll av det Expressen tar upp; fusk med medlemssiffror, fult spel etc. Men alla som har en egen erfarenhet av ungdomsförbundsaktivitet kan säkerligen också vittna om många andra saker: kvalificerad politisk skolning, vänskap, engagemang, öppnade ögon för nya perspektiv och erfarenheter, och mycket annat. Expressen pekar även på att det inte finns någon riktig beredskap för unga människor i partipolitiken: "Har man inte kokat tillräckligt mycket kaffe eller närmar sig pensionsåldern, är det ingen idé att ta sig in i en partiorganisation". Och det ligger det tyvärr en del i. I många partier är ungdoms- och/eller studentförbunden de enda riktigt tydliga vägarna för yngre att komma in i organisationerna och få chansen att axla uppdrag. Men lösningen på detta är rimligen inte att lägga ned ungdomsförbunden. Utan grundläggande skolning i politiska processer - det som Expressen kallar "låtsasdemokrati" - på klubb-, krets- och distriktsårsmöten, kongresser och annat, är det svårt att kunna ta uppdrag i nämnder och fullmäktigeförsamlingar. Där fyller ungdomsförbunden en viktig roll. Men självklart bör partierna ta ett större ansvar så att nya medlemmar erbjuds utbildning och mentorskap från mer erfarna rävar om det politiska språket, spelet och arbetet. * * * PS: Inför SSU-kongressen, som för övrigt går att följa via Twitter och webb-tv, så har tidningen Frihet publicerat en bra guide samt talarstolsknep. Andra skriver intressant om politik, ungdomsförbund, SSU.