Tunnelbanan mest kostnadseffektiv

Dagens Nyheter uppmärksammar i dag (tyvärr inte på nätet) en ny rapport som Stockholms handelskammare låtit ett konsultföretag ta fram. I rapporten jämförs kostnader för investering, drift och fordon mellan olika former av kollektivtrafik – och kanske något överraskande kommer man fram till att tunnelbana sammantaget blir billigast per passagerare. Förutsättningen är dock att underlaget är minst 45 000 resenärer. Men redan i dag har Stockholms kollektivtrafik nästan 2,5 miljoner resor varje dag, och Stockholms län växer med i genomsnitt 104 personer varje dag. Detta ställer stora krav på framtidens kollektivtrafik. I den befolkningstäta Stockholmsregionen med ett omfattande pendlande och ett stort antal korta resor är följaktligen tunnelbanan det bästa alternativet. Stockholms handelskammare konstaterar att tunnelbanan är billigast att bygga och driva, ungefär en tredjedel av kostnaden för spårväg. Därför menar de att det snarast borde planeras för att bygga ut tunnelbanan. Som tunnelbaneentusiast gläder jag mig åt att socialdemokraterna i Stockholms läns landsting och stadshus har en rad förslag till utbyggd tunnelbana. Det handlar om nya linjer och förlängningar, men också om att vässa tekniken så att SL kan sätta in fler tåg. Läs även vad HBT-sossen skrivit om dessa satsningar och handelskammarens rapport. Andra skriver intressant om politik, stockholm, tunnelbana.

Testar en ny grej

I vänsterspalten här på bloggen, under mina fasta länkar till andra bra bloggar, finns nu en fiffig s k widget som bland annat visar vilka som senast länkat hit - och vilken politisk inriktning dessa har. Pretty sweet. Har du en egen blogg och vill ha en motsvarande widget? Hyggliga Politometern bjuder. (Tipstack till Martina Lind.) Andra skriver intressant om bloggosfären, statistik, Politometern.

Opinionsundersökningar, medier och folket

Sahlin i uppförsbacke

Nu har mandatperiodens sista partiledardebatt i riksdagen startat – och Mona Sahlin har en hyfsad uppförsbacke. De opinionsundersökningar som presenterats den senaste tiden visar med all önskvärd tydlighet att valet i höst är långt ifrån avgjort. Det är knivskarpt jämt mellan blocken, samtidigt som c, kd och Sd balanserar på riksdagstrappans tröskel. Mona Sahlin behöver nu alla framgångar hon kan få. I stället kommer bakslag på bakslag. Göteborgs-Posten publicerade precis en Sifoundersökning enligt vilken bara varannan socialdemokratisk väljare ville se Sahlin som statsminister. Av samtliga svarande föredrog endast 16 procent henne framför Fredrik Reinfeldt. Och när Dagens Nyheter låtit Synovate undersöka vem av valets huvudmotståndare som är bättre på de viktiga framtidsfrågorna vinner Reinfeldt stort. Det här är tuffa omständigheter att ställas inför. Ändå har Mona Sahlin gång på gång visat att hon klarat av att gå stärkt ur motgångar. Om hon kommer att klara det även denna gång är för tidigt att säga. Klart är åtminstone att hon inte kommer att kunna göra det själv; samarbetspartnerna i v och mp måste tydligt stå upp för henne som statsministerkandidat. Men framförallt måste förstås de väljare som i opinionsundersökningar säger sig rösta på socialdemokraterna ställa sig frågan varför de samtidigt uttrycker bristande förtroende för den chans som nu finns att byta regering. Andra skriver intressant om politik, val 2010, Mona Sahlin.

Inget utrymme till salu

Det är häpnadsväckande hur okunnigt och dumt en del företag agerar i sitt marknadsföringsarbete. Att mejla ut ett erbjudande om att ”köpa ett blogginlägg” med en text om ”poker eller casino” – inklusive länkar – för 200 kronor är, upplysningsvis, inte ”bra med pengar”. Det är bara förolämpande, Philip på Diamondbet. Allvarligt, vad hade du förväntat dig? Det här är en blogg om politik, medier och samhällsfrågor – vilket jag deklarerar ganska tydligt. Jag har under de drygt fem år jag bloggat aldrig skrivit om poker eller nätkasinon. Och jag tänker inte börja göra det för 200 spänn. Däremot ska jag hålla ögonen öppna efter om andra gör det. Det kan bli intressant att se vilka som inte värderar sin integritet och heder högre än så. Andra skriver intressant om bloggosfären, marknadsföring, Diamondbet.

En gräns för sex?

I helgen rapporterade TV4 Malmö att en åklagare vill få det rättsligt prövat hur mycket våld som man enligt lagen kan samtycka till när man har sex. Detta har även skrivits om i Sydsvenskan, DN och SvD. Bakgrunden är ett fall där en 16-årig flicka/ung kvinna kommit i kontakt med en 32-årig man genom en sexsajt och – efter gemensam överenskommelse – haft BDSM-sex. Man kan självklart ha synpunkter på ålderskillnaden mellan de båda, men faktum är att 16-åringar betraktas som sexuellt myndiga i Sverige och det finns inga undantag eller specialformuleringar i lagstiftningen som reglerar vilken form av sex som är tillåtet eller inte. Åtalet handlar om att mannen anses ha gjort sig skyldig till grov misshandel. Han sägs ha ”använt tillhyggen” och ”visat hänsynslöshet”, enligt åklagaren. Värt att notera är att det alltså inte väcks åtal om våldtäkt, eftersom båda parter uppenbarligen varit med på – och på förhand kommit överens om – de sexuella handlingar som skett. Åklagaren uppger att hon ”vill ställa på sin spets” att även om människor säger att de är överens så får man inte ”misshandla någon grovt”. Därför ska tingsrätten ta ställning till om BDSM-sex mellan samtyckande människor av laglig ålder kan vara grov misshandel och om flickan/kvinnan kunde samtycka till detta. I mina öron låter detta fullständigt absurt. Staten bör rimligen inte lägga sig i människors sexliv, så länge det sker i samtycke mellan alla inblandade parter. Det förefaller onekligen finnas en tydlig underton av moralism i det här åtalet, baserat på vissa människors oförståelse för andras sexuella preferenser. En viktig brasklapp dock: Mellan raderna i medierapporteringen sägs det att flickan/kvinnan i det här fallet är ”en ung tjej som mår väldigt dåligt”. TV4 uppger att hon har en historia av självskadebeteende. Kanske borde då i stället åtalet handla om att en påtagligt äldre person eventuellt utnyttjat en ung kvinna med psykiska problem. Det torde vara relevant att pröva rättsligt – inte huruvida våldsamt sex är lagligt eller inte. Skulle nu mannen i det här fallet däremot fällas för grov misshandel skapar det ett mycket intrikat prejudikat. Är blåmärken efter sex ett tecken på att olagligheter har skett? Rivmärken? Ömma kroppsdelar? Läs för övrigt gärna också vad t ex Helena Bergman, Per Pettersson och Hanna skriver. Andra skriver intressant om samhälle, sex, BDSM.

Opinion, mediespekulationer och kompromisser

I takt med att opinionssiffrorna sett allt dystrare ut för s – och vissa mätningar säger att moderaterna gått om socialdemokraterna som Sveriges största parti – så har också medierapporteringen i allt högre grad inriktat sig på att utmåla Mona Sahlin som förlorare och syndabock. SVT:s Mats Knutson tror att ”krisen” i opinionen för s just nu ”måste uppfattas som synnerligen allvarlig i Mona Sahlins kansli”. Han gör också bedömningen att vid ett valresultat där moderaterna är lika stora eller större än socialdemokraterna, samtidigt som alliansen sitter kvar, ”lär Mona Sahlin få lämna sitt partiledaruppdrag omgående”. I Aftonbladet talas det om ”Sahlins krasch”, och en rad s-profiler ger sin syn på vad som gått snett. Bland annat sägs den rödgröna koalitionen signalera att socialdemokraterna ”inte kan stå på egna ben”. Det pekas på otydligt ledarskap; Sahlin ska ha ”kompromissat för mycket” och inte tillräckligt visat att det är hon/s som har kommandot. Det talas också om interna konflikter där de rödgröna ”framstår som splittrade”. Lena Mellin pekar i stället på att tillbakagången för socialdemokratin kommit efter att de rödgröna presenterat sitt budgetalternativ. Hon slår fast att ”löftena till väljarna inte blev någon succé”. Statsvetarprofessor Ulf Bjereld, tillika socialdemokrat, menar att s tappat stöd på grund av det rödgröna samarbetet. SvD:s PJ Anders Linder drar det ett steg längre: ”de rödgröna partierna snarare sänker än lyfter varandra”. Mona Sahlin själv kommenterar i Dagens Nyheter opinionsläget med att ”det självklart [är] intressant vad just socialdemokratin får, men det är om vi får en rödgrön regering som avgör om vi vinner valet eller inte”. Värt att notera är att Sahlin i SR:s Gomorron världen betonar att det rödgröna samarbetet är inriktat på det här valet, men att ”alla saker handlar om från val till val och väljarnas dom i valet måste de partier som förlorar respektive vinner dra slutsatser av”. Och detta är en rimlig hållning – inte minst om Sverigedemokraterna faktiskt kommer över 4-procentsstrecket på valdagen. I Fokus lanserar Martin Ådahl den ”osannolika men logiska lösningen” att s och m i ett sådant läge ”hoppar över småpartierna och gör upp”. Ådahl menar att det inte är en så främmande tanke med Mona Sahlin som statsminister, Fredrik Reinfeldt som utrikesminister och Anders Borg som finansminister. Själv tror jag inte på en sådan konstellation, men jag hoppas verkligen att partistrategerna i båda blocken har förberett sig på en parlamentarisk situation där ingen sida får egen majoritet i riksdagen och där Sd är vågmästare. I ett sådant läge måste alla vara beredda att kompromissa. Andra skriver intressant om politik, Mona Sahlin, val 2010.